Anonym (Ben H. Ur) skrev 2019-09-12 08:34:45 följande:
Tack för era svar!
Man kan givetvis problematisera det hela och se det som att jag är en ondsint stalker som spionerar på min partner. Jag förstår mycket väl den synvinkeln på det hela. Men som så många inlägg här på Familjeliv så av alla startade trådar så har man förstås inte hela bilden. I mitt partners fall finns det en historik som jag inte har återberättat som gör att jag faktiskt har anledning att vara både misstänksam och på min vakt. Och ni som ser framför er hur jag har anlitat detektiv, hackat mig in i min partners telefon eller ifrågasätter vartenda steg hon tar, ni har inte riktigt bilden klar för er. Eftersom vi lever tillsammans har vi också en dator som vi båda använder. Ibland hon, ibland jag. Ibland går man tillbaka i historiken för att leta rätt på något man själv har surfat på, så jag tycker inte det är konstigt om jag plötsligt ser saker som absolut inte jag har googlat och letat efter, utan tvärtom som min partner har letat på.
Jag köper också att man enbart av nyfikenhet kan googla på gamla kk/ex/partners, utan att det för den skull behöver betyda det värsta. Men om detta sker upprepat och på samma person? Det är då jag börjar ana oråd. Jag får väl helt enkelt fråga henne. Men då är det som Tukt säger att det då kan upplevas som ett svek från min sida, även om det kanske borde vara precis tvärtom?
Så situationen blir att din partner snokar efter någon annan och du snokar frekvent efter din partner.
Oavsett vilka skäl du anser att du har så är situationen så i sak.
Vem är värst av er? En moralisk fråga utan givna svar. Det som tycks enkelt från början blir inte lika enkelt om man vrider och vänder på situationen och försöker se den från flera håll.
Jag tycker du ska vara ärlig och säga som det är, att du snokat på din partner och upptäckt att denne snokar, att du känner obehag av din partners snokande.
Ärlighet brukar vara längst heter det ju.