Hur ska jag hantera min svärmor??

Äpplet1

Thu 12 Sep 2019 23:18
48 svar

Citera Visa endast Anmäl

Hur ska jag hantera min svärmor??

Jag har ett stort dilemma, min man har varit tillsammans i 7 år och har två barn.

Ända sedan jag blev gravid med vårt första barn så har svärmor skapat väldigt mkt irritation. Hon lägger sig i allting och det känns som att hon vill konkurrera om allt med mig!

Hon vill få sin vilja igenom, bestämma allt ifrån namn till vår son, vad han ska äta, när ska börja pott tränas, hur ofta vi måste träffa henne etc. redan när jag låg på BB efter ett kejsarsnitt så ville hon promt tränga sig på.

Vår äldsta son är nu tre år gammal och ju längre tiden gått desto elakare blir hon, till en början trodde jag att det var jag som är överkänslig eller att hennes agerande måste ju bero på missförstånd osv. Tex under min andra graviditet kunde hon säga saker som att ? du är inte en dålig mamma ? samtidigt som hon ger mig böcker om barn uppfostran, barns utveckling, recept på barnmat... ja ni förstår säkert syftet med hennes pikar.

Tills nyligen har jag har stort överseende med hennes beteende men nu klarar jag inte mer! Vi var hemma hos svärföräldrarna på frukost (vilket hon tjatar om att vi måste komma varje helg och stanna för lunch och em kaffe) min son ville gå in i ett förråd och riva ut vattenslangen, då sa jag bestämt nej för att vi skulle äta och bad min sambo låsa förrådet så att han inte skulle springa in där. Jag gick in med sonen som blev arg och efter en liten stund hade han lugnat sig. Svärfar och min man kommer och vi småpratar lite, under tiden passar svärmor på att ta med sig min son, låsa upp förrådet och sätta igång vattenslangen! När jag ser detta är jag utom mig av ilska men samtidigt chokad och kunde knappt så fram ett ord. Hon visste mkt väl att jag sagt nej!

Hon har alltså väldigt klart underminerat mig som mamma inför mig son, detta är bara ett av många exempel.

Nu ska vi dit för att hon fyller år men jag är fortfarande uppförd och behöver råd hur jag ska bemöta detta? Har ni varit med om liknande eller ör det jag som är överkänslig???
- «
- ‹
- Sida 3 av 4
- 1
- 2
- 3
- 4
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Hur ska jag hantera min svärmor??
jrockyracoon

Fri 13 Sep 2019 18:06

#21

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (l) skrev 2019-09-13 10:03:02 följande:
Håller med.
En signatur som tyvärr har börjat dyka upp i flera trådar med totalt irrelevant svammel, långa inlägg med amatörpsykologi av lägsta graden. Rena dumheter. Men signaturen har förmodligen för lite att göra, skriver jättelånga inlägg och går i svaromål på allt.
Tack för att du noterar min närvaro.

Dock uppskattar jag saklig kritik, och det har jag inte fått av dig. Är det för att du inte kan debattera? I så fall förstår jag att du irriterar dig på mina inlägg.

Om jag är en engagerad debattör blir det givetvis provocerande för en person som själv inte anger ett enda motargument för sina tankar utan endast använder epitet som "dumheter" och "amatörpsykologi".

Saklöst innehåll utan tvekan i ditt personangrepp av min person.
jrockyracoon

Fri 13 Sep 2019 18:23

#22

Citera Visa endast Anmäl

LFF skrev 2019-09-13 11:46:58 följande:
Det är absolut en farmor/mormors roll att få skämma bort sina barnbarn. MEN! Att gå emot föräldrarnas önskemål, speciellt i deras närhet, är INTE ok på något sätt alls! TS sitter alltså hemma hos svärmor, har redan sagt "Nej" angående vattenslangen och ändå så tar svärmor med sig barnet för att leka med slangen.

Min mamma släpper absolut på reglerna när hon har hand om sina barnbarn (mina barn) men på det stora hela så håller hon sig inom samma ramverk som vi föräldrar gett.

Att sen komma med oönskade pikar om mat och regler generellt är inte heller ok.

Jag hade inte lämnat mina barn till min mamma om hon helt uppenbart låtit barnen göra massa saker som vi inte anser att de ska göra. Man kan skämma bort sina barn utan att för den sakens skull helt skita i föräldrarnas önskemål!
Ja, det var ju olämpligt av svärmodern att göra det vid detta tillfälle. Men är det verkligen särskilt mycket att gå i taket över?

Hade hon bjudit barnet på sprit, eller slagit barnet. Då hade jag förstått TS tveksamhet. Men svärmoderns brist på lydnad mot föräldrarna skadade inte barnet. Enligt min mening hade det räckt med att berätta för henne att hon behövde göra annorlunda till nästa gång, och tacka henne för hennes engagemang i barnet.

Om det vore jag skulle jag se förbi de situationerna och istället använda henne som en resurs. Det är inte alla förunnat med en engagerad svärmor som gärna ställer upp med hämtningar, tid, kärlek och engagemang.

I det stora hela är det inte mycket att gå igång på, tycker jag. Såvida man inte lider av någon form av föräldrakomplex och tror att en svärmor någonsin kommer att kunna konkurrera med sin egen roll som kärleksfull mor.

Jag tänker att det är viktigt att barn får träffa andra individer med andra regelverk och andra sätt att förhålla sig till livet. Det är för mig ganska omoget att förbjuda barnen att träffa sina far- eller morföräldrar enbart på basis av att de inte förhåller sig till föräldrarnas regler till punkt och pricka och inte på basis av vad som är det bästa för dem.
Anonym (I)

Fri 13 Sep 2019 18:52

#23

Citera Visa endast Anmäl

Varför gör inte din man nånting??

Jag hade inte åkt dit. Din man får åka dit själv med barnen.
Äpplet1

Fri 13 Sep 2019 19:12

#24

Citera Visa endast Anmäl

Nu är det så att min son utreds för autism, vi har inte lämnat bort honom särskilt många ggr för det skapar en enorm stress hos honom som kan ta flera dagar innan det lägger sig.

Som jag skrev så har jag redan haft ett överseende med hennes beteende men det eskalerar bara. Hon har dessutom börjat tjata på min man att hon ska få ha honom hos henne en dag i veckan istället för att vara på dagis så att hon kan lära honom tala bättre (han är en ngt försenad i språket), svärmor är pensionerad lågstadielärare så hin tycker sig veta bäst.

Bara att hon ens föreslår det anser jag oerhört gränslöst. Jag känner mig så kvävd av hennes intrång i mitt föräldrarskap. Inte nog med att vi måste hälsa på stup i kvarten.

Jag tycker att det är obehagligt att säga ifrån för så blir hon sååå ledsen, gråter, ringer runt till alla andra släktingar och skyller ifrån sig.

Jag vill egentligen ha råd om hur man kan markera för henne på bästa sätt.
Anonym (Ojoj)

Fri 13 Sep 2019 19:46

#25

Citera Visa endast Anmäl

Det låter ju som att hon vill barnet väl men uttrycker det på ett sätt som inkräktar på ert familjeliv. Skulle det gå att säga ungefär att ni är så glada över att hon vill hjälpa er och er son men att ni själva vill bestämma vad den hjälpen ska bestå i?

Att hon vill ha sonen hos sig en dag i veckan tycker jag, som enskild händelse, inte alls är gränslöst. Det är ett fint erbjudande. Men misstänker ni autism så får ni ju känna av med sonen om han mår bra av att byta miljö flera gånger i veckan. Men det låter ju inte alls orimligt att språket skulle få en hjälp på traven om han en dag i veckan hade odelad uppmärksamhet från en vuxen som pratar med honom - kanske dessutom med ett pedagogiskt tänkande bakom. På förskolan finns ju inte alls de möjligheterna. Kan ni dessutom göra liknande övningar hemma också kanske? Lågstadielärare har trots allt rätt mycket kunskaper just vad gäller språkutveckling. Hon lär ju ha haft flera elever genom åren med liknande problem.

Kort sagt: släng inte ut barnet med badvattnet.
Anonym (Ojoj)

Fri 13 Sep 2019 19:48

#26

Citera Visa endast Anmäl

Och lämna åt din man att säga ifrån. Han får kanske ta hjälp av sin bror också för att hantera konflikterna som uppstår. För han kommer att behöva stöd, din man!
Anonym (l)

Fri 13 Sep 2019 20:56

#27

Citera Visa endast Anmäl

Äpplet1 skrev 2019-09-13 19:12:25 följande:
Nu är det så att min son utreds för autism, vi har inte lämnat bort honom särskilt många ggr för det skapar en enorm stress hos honom som kan ta flera dagar innan det lägger sig.

Som jag skrev så har jag redan haft ett överseende med hennes beteende men det eskalerar bara. Hon har dessutom börjat tjata på min man att hon ska få ha honom hos henne en dag i veckan istället för att vara på dagis så att hon kan lära honom tala bättre (han är en ngt försenad i språket), svärmor är pensionerad lågstadielärare så hin tycker sig veta bäst.

Bara att hon ens föreslår det anser jag oerhört gränslöst. Jag känner mig så kvävd av hennes intrång i mitt föräldrarskap. Inte nog med att vi måste hälsa på stup i kvarten.

Jag tycker att det är obehagligt att säga ifrån för så blir hon sååå ledsen, gråter, ringer runt till alla andra släktingar och skyller ifrån sig.

Jag vill egentligen ha råd om hur man kan markera för henne på bästa sätt.

Din man får vara tydlig mot henne "nej, kalle ska inte vara hos dig en dag i veckan". Om hon frågar igen så får din man svara samma sak igen. Så många gånger som behövs.
Att svärmor börjar grina när hon inte får som hon vill kan ni inte göra så mycket åt. Låt henne grina, vara arg osv. Du kan be din man att inte återberätta allt för dig just nu , om du behöver en paus från svärmor.
Var glad att du har en man som säger ifrån
Anonym (Mi)

Fri 13 Sep 2019 21:57

#28

Citera Visa endast Anmäl

Äpplet1 skrev 2019-09-13 19:12:25 följande:
Nu är det så att min son utreds för autism, vi har inte lämnat bort honom särskilt många ggr för det skapar en enorm stress hos honom som kan ta flera dagar innan det lägger sig.

Som jag skrev så har jag redan haft ett överseende med hennes beteende men det eskalerar bara. Hon har dessutom börjat tjata på min man att hon ska få ha honom hos henne en dag i veckan istället för att vara på dagis så att hon kan lära honom tala bättre (han är en ngt försenad i språket), svärmor är pensionerad lågstadielärare så hin tycker sig veta bäst.

Bara att hon ens föreslår det anser jag oerhört gränslöst. Jag känner mig så kvävd av hennes intrång i mitt föräldrarskap. Inte nog med att vi måste hälsa på stup i kvarten.

Jag tycker att det är obehagligt att säga ifrån för så blir hon sååå ledsen, gråter, ringer runt till alla andra släktingar och skyller ifrån sig.

Jag vill egentligen ha råd om hur man kan markera för henne på bästa sätt.

Jag har också haft det riktigt svårt med min svärmor, det tog ett bra tag innan det blev bra. Nu har jag lärt känna henne mer som person och vi har byggt upp en egen relation och kommit att bry oss om varandra, men vi hade några duster och det var riktigt tufft. Jag och min man gick i familjeterapi och det mesta kretsa kring svärmor.

Jag måste gå emot flera här och säga att jag visst tycker att du kan prata med henne, hon är ju en person som finns i ditt liv och kommer finnas där så varför inte prata och försöka nå fram själv. Visst är det bra att din man också kan prata och stå upp för er som familj, men du måste ju med kunna prata med henne utan att han ska fungera som mellanhand. Hon känner säkert av dina känslor mot henne och hon kanske bildar sig en bild av dig som kanske inte helt stämmer.

Försök berätta om hur du känner och mår, jag tycker särskilt att du ska förklara hur det känns för dig när hon säger att hon ska ta livet av sig, för det tycker jag är det värsta av det du skrivit. Särskilt med tanke på din syster.

Visa att du har känslor och försök visa henne att du blir sårad. Ni kanske kan lösa en hel del.

Det är ju lättare med att längre fram sätta gränser på ett bra sätt när man känner varandra bättre och kan ha en respekt för varann.

Jag vet hur jobbigt det är men det kan faktiskt bli bra.
Anonym (Hurty)

Fri 13 Sep 2019 22:16

#29

Citera Visa endast Anmäl

Äpplet1 skrev 2019-09-13 19:12:25 följande:
Nu är det så att min son utreds för autism, vi har inte lämnat bort honom särskilt många ggr för det skapar en enorm stress hos honom som kan ta flera dagar innan det lägger sig.

Som jag skrev så har jag redan haft ett överseende med hennes beteende men det eskalerar bara. Hon har dessutom börjat tjata på min man att hon ska få ha honom hos henne en dag i veckan istället för att vara på dagis så att hon kan lära honom tala bättre (han är en ngt försenad i språket), svärmor är pensionerad lågstadielärare så hin tycker sig veta bäst.

Bara att hon ens föreslår det anser jag oerhört gränslöst. Jag känner mig så kvävd av hennes intrång i mitt föräldrarskap. Inte nog med att vi måste hälsa på stup i kvarten.

Jag tycker att det är obehagligt att säga ifrån för så blir hon sååå ledsen, gråter, ringer runt till alla andra släktingar och skyller ifrån sig.

Jag vill egentligen ha råd om hur man kan markera för henne på bästa sätt.

Min svärmor tog hand om vårt barn en dag i veckan när han var mindre. Då slapp han förskolan en dag och det var toppen. Nu hämtar hon från skolan en dag i veckan. Det är inte alls gränslöst att fråga om det tycker jag. Jag har bara sett positivt på att mitt barn får en nära relation till sin farmor. Ser det inte alls som ett intrång i mitt föräldraskap. Vad ser du att problemet skulle vara om din son fick vara hos farmor en dag i veckan? Då kanske tjatet om att ni ska ses hela familjen varje helg minska?
Anonym (l)

Fri 13 Sep 2019 22:37

#30

Citera Visa endast Anmäl

Ts, nu när jag läser alla dina inlägg igen. Dín man har pratat med sin mamma. Men det blir inte bättre . När någon inte lyssnar får man ta till andra åtgärder. Hon bryr sig inte vad ni säger.
Jag tror du skulle behöva en paus från svärmor. Inga samtal. inga besök. Allt i ditt liv kan inte handla om svärmor. Det kan inte vara så att ert liv handlar om svärmors behov

«
‹
Sida 3 av 4
1
2
3
4
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Hur ska jag hantera min svärmor??

Hur ska jag hantera min svärmor??

INNEHÅLL