Vill separera men vill inte vara utan barnen

Det finns ju inget som hindrar att du och mannen pratar om det redan nu. Till exempel börjar gå i terapi och förbereder er för separation senare. Om ni ändå är bra vänner så kan det ju vara ett mjukare sätt att starta det.

När jag separerade så bodde jag och exmaken tillsammans i ca ett år efter att vi typ hade bestämt oss. Under den tiden så gick vi bland annat i terapi och pratade mycket om hur vi skulle göra sedan. Det kändes viktigt både för oss och för barnen att det skulle bli ett lugnt och bra uppbrott och vi var måna om att fortsätta vara goda vänner och komma överens om allt gemensamt.

När vi väl separerade så så var ena barnet 5 och det andra 3. Vi såg vi till att vi bodde nära varandra. Vi var överens om att hjälpas åt med tex vab sjukdom osv, vi har ett gemensamt konto för utgifter till barnen. I början så var barnen hos oss 2,2,3= mån-ons, ons-fre,fre-mån.

Efter ca 2 år så sa barnen själva att de hellre ville vara varannan vecka så då ändrade vi till det.

Jag är väldigt glad över att vi tog tid på oss att prata igenom allt vid separationen och att vi kom överens om allt. Det har vi alla tjänat på framförallt barnen som fått lugn och ro runtomkring sig och inte två arga och ledsna föräldrar.