Ibland vill jag bara ge upp relationer

Jag är så trött på dejtingstadiet, på förhållanden som bara håller några månader. Vill träffa nån att bygga ett liv med en familj med. Är 28 så känner att jag inte har tid att slösa.

Träffar en kille nu och jag gillar honom men samtidigt undrar jag om han är rätt. Vi har inte känt varandra så länge men flera av hans sidor påminner om mitt ex. Det är bra sidor och jag behöver en sån som han i mitt liv som är mer strukturerad. Men det var också dem sidorna jag till slut störde mig så mycket på hos mitt ex. Hans jävla rutiner och brist för att göra något oväntat.

Sexet med denna nya kille har inte varit något vidare. Av nån anledning så spänner jag mig med honom så sist kunde han inte komma in. Kanske också för att han påminner om mitt ex. Mitt ex kunde bli helt passiv under förspelet, sa inget utan bara slutade och låg helt stilla på rygg. Det skapade en så stor osäkerhet hos mig att jag slutade ta iniativ till sex och när han väl gjorde det så va det enda jag kunde tänka på "vill han vill han inte?". Vad han ville visste jag inte förens han va i mig. Det va under den perioden mina spänningar kom. Med honom gick det ändå.

Men den nya är rätt grov så då blev det stopp. Han är inget vidare på förspel heller så jag fick ge lite instruktioner vilket stör min njutning och då får jag svårt att bli våt. Sa till honom att jag kan ha problem med att jag ibland spänner mig och får då svårt att slappna av. Han svarade inte så mycket på det och jag har ingen aning vad han tänker.

Kontakten har fortsatt men så svårt att veta vad han vill. Ibland känner jag för att slänga in handduken men sen tänker jag att han har ändå många egenskaper jag gillar och sexet kan ju bli bättre med tiden. Men tänk om han tycker att det är lika dåligt? Hur tar man upp något sådant?

Just ikväll känner jag mig rätt hopplös...