Har blivit av med min egentid helt.

Du måste hitta ett sätt att plocka ut egentid. Egentid är din tid där du fyller på med egen energi så att du kan vara en ännu bättre partner. Om du inte ger dig själv denna möjlighet kommer du att bli en sämre partner och förhållandet kommer bli lidande. Stå på dig! Egentid ska du aldrig reala bort mot något annat!

Först av allt, hur gammal är bebisen? Innan alla rutiner funkar så får man nog leva med att hålla sig hemma utöver arbetstid för att får allt att gå ihop sig, det är liksom så det funkar att vara förälder och partner, man få lägga sig själv åt sidan en period . När allt funkar hemma kan ni börja prata om hur ni ska lägga upp tiden för att ni bägge ska få avkoppling och hur ni vill spendera den tiden. Jag får intrycket att hon är föräldraledig och du jobbar och att hon gärna vill ha dig hemma som stöd och avlastning de timmar du inte jobbar, årminstone till en början.

Om ni bara känt varandra i 1 år så lär ju inte ert barn vara så stort.
Tar du ut pappaledighet? Om inte så är det inte så konstigt att hon vill att ni ska vara tillsammans den tid du inte är på jobbet. Kanske blir det bättre om du tar ut 1-2 föräldradagar/vecka så att hennes veckor inte består av att vara ensam med barn nästan all vaken tid. Dessutom lär du ju känna ditt eget barn bättre och kan vara en likvärdig förälder.

Kan du träffa kompisar hemma hos dej? De måste ju förstå att du är pappa i första hand och kompis i andra hand.

När barnet är 1-2 år lättar det lite, då kanske både du och mamman behöver ha lite egentid? Försök att se till att båda får ungefär lika mycket, så blir det inget tjafs om det.

Hur gammal är bebisen? Hur ofta vill du ha egentid? Hur ofta får hon egentid?

Därför ska man inte skaffa barn med någon man knappt känner, nu vet du iallafall det tills nästa gång.

Han är 3 månader. O det jag menar är inte att jag ska vara iväg flera dagar i veckan. utan letar efter någon dag i veckan där jag kan komma hemifrån utan tjafs. Fika med någon polare eller fiska tex. O jag vet att man behöver vara hemma första tiden. därav erbjuder sig min mamma att avlasta då jag drar iväg en stund. Men det går inte för sig. O jag erbjuder min sambo att åka till polarna o fika eller vad hon nu vill göra en stund. Vi har bröstpump så jag klarar mig själv några timmar. Men hon vill endast vara hemma.. eller så går det bra o göra saker om hennes familj är med. Som att gå på zoo, åka på kräftskiva osv. Med min familj blir det motgång direkt tyvärr. Så träffar dom sällan också, vilket är sjukt tungt. Med anledningar som att det inte känns lika tryggt med dom. med hennes egen familj kan hon vara sig själv osv. O ja det kanske var dumt o skaffa barn i så tidigt skede men det har gett mig livslång kärlek i min son i det ångrar jag inte.

Det låter lite som att det egentligen inte är att du åker som är problemet. Vad menar du med att det blir världskrig? Det finns ju såklart personer som är oerhört svåra att prata och kompromissa med, men försök gå till botten med det här redan nu, innan det blir ett så stort problem att ni måste gå isär. Försök hitta en medelväg här i början, och försök låta henne lära känna din familj bättre. Även om det kanske stöter på vissa mothugg, bjud in dina vänner och familj på korta besök till att börja med.

Några timmar en dag i veckan tycker jag inte är orimligt. Kan ni prata om nån överenskommelse i lugn och ro när det inte är "skarpt läge"?

Hur mår din flickvän? Har hon alltid velat vara hemma helst? Funkar amning osv eller är det det hon är obekväm kring? Att vara mer bekväm med sin egen familj är ju inte konstigt men ibland får man ju också bjuda till för att lära känna dem som är viktiga för dig. Men då kanske inte det känns bra just att få hjälp av din mamma tex.

Det är nog många som inte är bekväma med att vara ifrån en tremånaders särskilt länge, mig själv inkluderad. Men tänker att det är viktigt att hennes möjlighet till egentid också finns med i diskussionen. Egentid kan ju också vara att du går iväg med ett eller båda barnen så hon får vara ensam hemma.

Jag försöker läsa mellan raderna här...

Jag kommer ihåg första året med mina tvillingar. Oerhört mycket jobb, vi var båda väldigt dedikerade. Jag behövde all hjälp jag kunde få, inte lätt att vara hemma ensam. Men min man ville komma bort ibland några timmar och simma, som är hans hobby. Vi brukade tima det så då att han stack iväg under de stunder barnen sov. För de sover ju ibland också. Om han gick iväg på något ärende kunde han ta med sig ett barn eller två också, eller bara gå en promenad med dem så jag fick vara själv. Det första året var jag alldeles för fokuserad på barnen för att tänka på mina hobbys eller gå ut och träffa kompisar. Kände också att barnen typ behövde mig 24/7 och jag var alldeles för trött också, man sov ju inte så mycket direkt. Däremot skulle jag inte förbjuda min man att sticka och ladda batterierna lite.

Men det jag tänker är att hon kanske inte är så säker på ert förhållande, hur seriöst det är, eftersom ni inte varit ihop så länge innan. Hon kanske är rädd att du ska sticka. Hennes förra pappa till sitt barn gick bort och det måste varit fruktansvärt, hon blev lämnad med ett litet barn. Hon kanske är rädd att det ska hända igen? Hon reagerar på fel sätt men det är inte alltid man kan göra saker rätt och hon är nog väldigt känslig efter allt hon varit med om.

Varför kommer inte din familj hem till er? Är min nästa fråga. Eller gör de det? Verkar inte som det så som du beskriver det? Jag tänkte eftersom du säger att du inte får träffa din familj? Det kanske är bra om de kunde komma hem till er lite oftare, så får du träffa dem mer och hon får lära känna dem bättre.

Försök prata med henne om vad det egentligen är som bekymrar henne. Berätta att du aldrig kommer att överge henne (eller iaf ditt barn).

Tycker louisa83 resonerar klokt!

Hon verkar lite knäpp...