Min man vill använda blöja

Jag kan förstå att det känns konstigt/fel att ge han närhet och kramar just nu. jag kan inte lova eller berätta hur du kommer känna om 1 vecka eller 1 år men efter som ni verkar prata mycket och verkar ha en bra dialog med varandra så tror jag detta kommer lösa sig. jag tror det finns mer mellan er än att det är ekonomiskt praktiskt att stanna. annars hade du inte startat denna tråden utan redan varit klar med att lämna han. 

jag tror också att han blöjbärande kommer att avta ganska fort. och tillslut kanske det blir som för mig något jag vet om men som jag egentligen aldrig märker. reser han mycket i jobbet finns det ju gott om tid för han att använda blöja utan att du ens är i närheten. 

mitt råd är ta det lugnt fortsätt prata och berätta också hur du känner så du inte bara blir en person som lyssnar på han.

Ts. En fundering. Har han använt blöja under era år tillsammans när du inte har vetat om det?

När du varit borta eller han varit borta? Om så är fallet så har han ju kunnat sköta det snyggt utan att någon fått veta, och borde kunna fortsätta så?

Han har haft det nån gång när han varit borta men ger bäst resultat om han är hemma. Det går lite upp och ner. Han säger att det gå i perioder och han har tryckt undan behovet men nu klarade han inte det längre

Ok. Skönt att han vågar vara ärlig. Du hanterar det nog bättre än vad du själv tror.

Att trycka undan könslor är inte bra i långa loppet. Kan vara därför allt kommer så plötsligt. Har han bra kontakt med sin mamma? Hur är hon mot honom?

Han är enda barnet och hans mamma är snäll och så men rent ut skit jobbig mot honom och tjatar mycket på honom om olika saker. Han tycker inte om att hälsa på just pga tjatet som blir... Går nog inte en gång vi hälsat på utan att hon måste gnälla på någonting

Ja han är ju rädd att bli påkommen och har inte haft den hela dagen men stor del, åker lite av och på. Det sjuka är att han druckit jättemycket vatten vilket han aldrig gör annars men det är ju antagligen för att kunna kissa på sig. Jag har mejlat en psykolog och kbt terapeut i närheten för att kolla om den tror att han är passande eller om han kan rekomendera någon annan att prata med. För det är ett klart ultimatum I det här att ska vi ens fundera över att klara av det här måste han prata med någon för att gå till botten med varför han känner så här. För att jag klarar inte av detta själv

Oj va många svar å kommentar det blivit i denna tråden.

Jag tycker du verkar vara förnuftig på det du skriver klart han är rädd för att barnen skall komma på han det hadde jag varit. Att han dricker massa vatten har ju med största sannolikhet med att göra att han vill kunna kissa i blöjan. Jag undrar bara vart gör han av blöjorna sedan. Ha kan ju inte bara lägga dom i papperskorgen då ser ju barnen det ganska snart.

Du skriver att du inte klarar av detta själv som man ser i tråden här är du verkligen inte ensam inte så kanske att var å varannan man går runt i blöjor där hemma men flera stycken har ju erkänt att dom själva eller deras respektive har blöja på ena eller andra sättet så ensam är du inte. Ta vara på det positiva folk skriver här å gör det som känns bäst för dig.

Ligger säkert något i det. Hon kanske var snäll vid de tillfällena han blev ledsen och fick krypa upp i hennes famn och få bytt blöja av den snälla tålmodiga sidan av henne. Resten av tiden krävde hon en massa som gjorde honlm stressad.

Jag tänker lite på Münchhausen by proxy, där mamman gör barnet sjukt för att få ta hand om.

Han har bara fått kärlek och närhet vid blöjbyten och svår stress/ledsamhet

Intressant tanke det där. Tror det kan ligga mkt i det. Hans pappa var pedant och han fick inte stöka till hemma. Inte ens leka i snön på tomten för då såg det inte fint ut.