Cattapult skrev 2019-09-30 11:39:45 följande:
min man sa direkt att han inte orkar, kan eller vill ha fler barn. det tog inte 2 dagar.
han förklarade det på ett varsamt sätt när han höll mig.
han har också sagt att han vill vara med mig.
det är JAG som sagt att om han försöker tvinga mig till abort så måste jag lämna honom, får jag klarar inte det.
precis som jag förklarat att jag som är i samma båt som honom, inte klarar abort i detta stadie eller i denna situation, då jag känt sparkar, sett barnet upplever anknytning och moderskänslor.
han är inte där. jag inser att jag varit gravid sedan innan midsommar och är i fjärde månaden med ett barn som jag länge längtat efter med upplever svår ångest över hur vi båda hamnat i denna oönskade situation.
jag är inte heller emot abort och har, som jag skrivit tidigare, gått igen en abort under helt andra omständigheter.
vi är på helt olika platser, jag och min man och det finns inga rätt eller fel.
varför jag mått så oerhört dåligt är för att jag tvivlat på vår relation.
jag har inte känt honom befinna sig vid min sida.
vi har gått igenom många svåra prövningar under våra 5 år. vårdnadstvister, cancer och väldigt påfrestande familjesituationer.
jag är ingen lögnare som försöker snärja honom och han är inget svin som lämnar någon i sticket, tvärtom.
det är därför vi har det jobbigt. vi försöker hitta fram till varandra och jag vet att vi kommer lösa detta.
jag tackar alla som tagit sig tid att komma med goda råd och genomskådar avundsjuka troll som gömmer sig bakom tangentborden.
Fast det är 100% fel att försöka tvinga någon till abort.
Väljer han däremot vara en frånvarande far så OK. Jag tycker iofs att det är mer än lite svinigt att bete sig så, även om man hamnar i en oönskad situation som ni gjort. Obs att jag inte säger att han ÄR ett svin, men att förskjuta sitt barn är svinigt. Det han vill att du gör för honom (den "enkla" lösningen för honom) är mer än svinigt, för jag garanterar att du aldrig kommer kunna glömma upplevelsen av att döda och föda fram ett barn du egentligen ville ha men valde att ta bort pga honom och logistiken runtomkring. Det han ber dig uppleva går långt bortom vad en människa kan kräva/be av någon annan.
Om du känner ett band till ditt barn (foster) redan så tycker jag du har större ansvar gentemot det än mot en fullvuxen man som kunde gjort andra val om barn var så uteslutet som det verkar vara för hans del.
Ta hand om dig, din dotter och ert gemensamma barn själv om han inte vill ta sitt föräldraansvar.
