V 16 - maken vägrar barn

Jag kan inte annat än att få vibben att du tycker att jag selektivt spekulerar för att gynna min synvinkel. Vi kanske ska ta ut spekulationerna ur sammanhanget så du slipper repetera din poäng om och om igen.

Det som är etablerat är att mannen inte vill ha barn och att TS använde preventivmedel, jag kanske spekulerade en aning kring överenskommelsen av detta även om det inte är långsökt, men jag kan definitivt säga att man inte använder sig av preventivmedel när man har gjort planer på att skaffa barn, snarare tvärtom. Den enda kvartstående spekulationen är då om de diskuterat abort-frågan vilket ändå inte spelar någon roll egentligen eftersom vare sig det gjort det eller inte så har deras snedsteg som par resulterat i en situation där de är oense över en så viktig fråga.

Istället för att försöka skuldbelägga en viss person och rabbla upp alla människors grundläggande rättigheter så får man ju inte glömma bort barnet, för det finns inga vinnare bland de vuxna om barnet påverkas negativt.

Sedan så kan man ju tycka att det är långsökt i din spekulation att de har samtyckt till barn bara för att de var överens om ett skydd som inte är 100% säkert, för ingen preventiv metod är 100% säker. Att vara medveten om att det finns risker och att samtycka till barn är inte samma sak men det verkar vara en slutsats som du dragit själv. Man använder inte preventivmedel för att vara 0,5% säker på att få barn, man använder det för att vara 99,5% säker på att inte få barn.

Att man ska avstå från sex för att det inte är 100% säkert är lite argumentfattigt för att faktum är att ingenting i livet är 100% säkert, såfort du lämnar ditt hem så vet man ju aldrig vad omvärlden slänger din väg, ska man avstå från att lämna sitt hem och leva livet för att det inte är 100% säkert därute? För det är slutsatsen man kan dra av det argumentet.

Det tricksas ordentligt här, argumenterar du emot mig? Väldigt lite av det du skriver argumenterar emot min sak.

Vad vi vet så finns det ett preventivmedel i bilden och en tidigare diskussion att den ena parten inte vill ha barn. Då vet antagligen båda parterna var den andre står.

Sedan vet vi inte om det diskuterats vad som händer om det ändå skulle bli barn trots spiralen, har de båda diskuterat detta? För att om man sagt att man inte vill ha barn i framtiden, kommit överens och inget annat har sagts så kan man ju inte göra annat än att förmoda att den ena parten har förstått allt som det innefattar. Om så är fallet så har de misslyckats som ett par att klargöra detta, dvs det är inte den enskildes fel som ni gärna försöker få det att verka.

Jag förstår inte riktigt vad du menar. Tar vi bort spekulationerna så har paret kommit överens om att använda ett preventinmedel. Ett preventinmedel som de båda får antas veta inte är 100 procent säkert.

Preventinmedlet användes för att främst mannen inte ville ha fler barn.

Nu blev det en graviditet iaf.

Ingen har sagt att mannen inte har rätten att lämna. EN MASSA TEXT

Det är sant att vi inte vet vilken överenskommelse TS och hennes man har gällande abortfrågan.
Men även om man är överens om att man ska göra abort om olyckan är framme så måste man vara beredd på att det är något som kan ändras när graviditeten är ett faktum.
Framförallt när man,som TS,upptäcker graviditeten sent.
Det är inte längre en cellklump som kan tas bort med några piller. Det är ett barn som man kanske känt sparka,sett på UL osv.
Hur hade TS man agerat om TS hade upptäckt graviditeten ännu senare,när et är försent för abort?
En annan fråga det finns fog att ställa är varför TS man inte har bokat en tid för sterilisering om han nu har känt sig helt färdig med bebisfabriken?
Det är ju ändå något han har vetat om länge.

Det känns spekulativt för mig att anta om preventivmedlet användes mest/minst/enbart på grund av mannen, jag tror inte det framkom i några svar som TS skrev men jag kan ha fel. Och ja, självklart har alla parter rätten att lämna.

Jag har faktiskt ingen lust att skriva något större svar till dig för att mycket av det du skrivit är saker som jag inte alls har påstått, du får gärna återkomma med ett mer koncist meddelande..

Hur hade TS man agerat om TS hade upptäckt graviditeten ännu senare,när et är försent för abort?

Jag tycker faktiskt att det är helt irrelevant vad TS och hennes man diskuterat tidigare. Nu sitter dom i den här situationen tillsammans. En fråga som varit uppe flera gånger, men som jag inte tror att någon svarat på hittills är ju "tänk om TS upptäckt graviditeten nån vecka senare, alltså efter gränsen för fri abort" och därmed inte haft något val själv om hon faktiskt ville fortsätta graviditeten eller inte. Skulle det då vara okej att TS man säger att "vi har ju faktiskt redan diskutera det här och jag vill ju inte ha fler barn, så hej med dig"?

Men har poängterat att detta barn aldrig ska få höra eller känna att det någonsin varit oönskat.

.Jo självklart så har alla människor rätten att ändra sig, TS har rätten att ändra sig och vilja behålla barnet. Mannen har också rätten att ändra sig och bestämma sig för att vilja ha barn någon gång i framtiden, så varför förespråka för att människor måste göra ingrepp? Låt den enskilde fatta egna beslut hur den skall göra kring sin egna kropp. Jag är inte sakkunnig när det kommer till sterilisering men jag minns att någon annan nämde att det inte är säkert att man kan ändra sig när man väl gjort ingreppet.

Men det handlar ju inte enbart om människors rättigheter att göra val och att ändra sig, om man ser den röda tråden.

.

Vi fick veta igår att barnet är friskt ( fostervattensprov snabbanalys )

Har varit hos kurator idag - där jag tydliggjort att jag inte klarar abort.

Vi har inte tidigare pratat om hur vi som par skulle tycka känna kring en oväntad graviditet - som vi ju nu hamnat i.

Min man meddelade efter att jag upplyst om min ståndpunkt - att han förstått för länge sedan att jag inte skulle göra abort.

Vi har inte talat mer om någon separation - jag har fört fram flera argument som kommit upp i tråden - bla ang sterilisering - om att finnas för varandra i nöd och lust - att man kan uppfattas som ett svin för att han fått mig att känna mig ensammast i världen.

Vi åkte efter kuratorbesöket till huset och renoverade under em och har nu nattat barn och kollar på tv.

Min man har uttryckt att han behöver få tid att knyta an till barnet i magen att det inte kommer lika fort som det gjort för mig. Vilket jag förstår och accepterar. Men har poängterat att detta barn aldrig ska få höra eller känna att det någonsin varit oönskat.