Bonusfamiljer - reser ni med bara några barn

Men blir verkligen ens liv satt på undantag för att man avstår från att göra en massa utlandsresor? Om det nu är så att mannen inte vill betala för det stora barnet så skulle jag, om jag vore mamman, inte vara bekväm med att det slösades en massa på de små. Jag hoppas och tror att jag skulle försöka hitta en kompromiss som hela familjen kan vara med på. Det stora barnet älskar sina småsyskon och de kommer bra överens så där finns inga problem.

Jag tror inte man kan hålla millimeterrättvisa i allt i en familj, särskilt inte i en bonusfamilj där förutsättningarna redan från start är olika för olika barn. Men här får jag känslan av att det stora barnet hamnat lite utanför och det är sorgligt.

Vilka förutfattade meningar. Jag har inte en tanke på att anmäla. Men jag tycker det är konstigt att folk blir så provocerade av att jag bryr mig om ett barn som inte är mitt eget.

Som jag nyss skrev till Brumma så har jag varit bekant med familjen i många år och jag träffar barnet i stort sett varje vecka så det är inga främlingar jag pratar om.

Du överdriver min inställning å det grövsta och gör dig bara löjlig. Nej jag skulle inte agera som de verkar göra, det är min rätt att ha en annan åsikt än dem. Att anse att det är en subjektiv (och därmed förkastlig?) moral att tycka att barn i en familj ska behandlas hyfsat rättvist får stå för sig.

Ge mig ett gott skäl till varför det är dåligt och skuldbeläggande att reagera när man misstänker att ett barn i ens närhet kanske mår lite dåligt över förhållandena hemma och känner sig åsidosatt? Måste det vara ringa-soc-läge-bonuspappan-super-och-slår-mig för att det ska vara ok att oroa sig och reagera? Är ni sådana syltryggar att ni bara stoppar huvudet i sanden? Är det bekvämast så?

Jag har varit tydlig med vad jag antar och vad jag vet. Ja, jag har spekulerat lite i tråden för att resonera. Exempelvis de som lyft att det ibland är svårt att åka med alla barn pga olika scheman, ålder och intresse men som ändå försöker göra det rättvist. Då kan jag konstatera att inte sett eller hört om några större aktiviteter för enbart det stora barnet. Det är klart att de kan ha hänt. Att mamman som lägger ut flera bilder i veckan på fb plötsligt åker på en weekend eller liknande med bara stora barnet utan ett knyst och att vi inte får höra det här hemma heller nästa gång barnet är på besök. Så kan det vara, men jag finner det inte troligt utifrån den information jag har.

Du skrev ju tidigare att det bör finnas någon rättvisa mellan barnen även om man inte kan göra allt med alla. Om min känsla är att det inte är riktigt rättvist här, är det så fel av mig att bli lite orolig?

Kan man inte bara få lufta den och bolla sina känslor?

Gör du alltid ngt åt saken i allt du funderar över?