Anonym (ts) skrev 2019-10-09 20:38:43 följande:
Som jag nyss skrev till Brumma så har jag varit bekant med familjen i många år och jag träffar barnet i stort sett varje vecka så det är inga främlingar jag pratar om.
Du överdriver min inställning å det grövsta och gör dig bara löjlig. Nej jag skulle inte agera som de verkar göra, det är min rätt att ha en annan åsikt än dem. Att anse att det är en subjektiv (och därmed förkastlig?) moral att tycka att barn i en familj ska behandlas hyfsat rättvist får stå för sig.
Ge mig ett gott skäl till varför det är dåligt och skuldbeläggande att reagera när man misstänker att ett barn i ens närhet kanske mår lite dåligt över förhållandena hemma och känner sig åsidosatt? Måste det vara ringa-soc-läge-bonuspappan-super-och-slår-mig för att det ska vara ok att oroa sig och reagera? Är ni sådana syltryggar att ni bara stoppar huvudet i sanden? Är det bekvämast så?
Du vill uppenbarligen bara ha medhåll om hur hemsk mamman är och hur duktig du är som bryr dig och reagerar. Vi på FL vet inget om familjen eller deras bevekelsegrunder, vilket du ivrigt framhåller, så varför då diskutera ämnet med oss?
Om du nu är så nära och bundis med familjen, och du misstänker att de med största illvilja och hat mot stora barnet utesluter det från den gemensamma familjens aktiviteter, så är det väl väldigt enkelt att prata med mamman om det hela, istället för att skapa en tråd där du mästrar över alla familjer som inte kan leva upp till "din standard"?