Bonusfamiljer - reser ni med bara några barn

Blir lite irriterad över att du har mage över att ens sitta och lägga näsan i blöt.

Sedan så fattar inte folk att bonusbarn ofta reser dubbelt så ofta än andra barn i familjer där barnen bor på heltid. En kompis dotter reste i sommar först med henne och sina yngre syskon till Grekland, kom hem och åkte sen med pappan och hans nya fru till USA. Stackars barn!

För vår del har det blivit så att vi får dela upp utflykter och resor.

Vi har båda barn sedan tidigare. Deras föräldrar har nya partners som också har barn, med ex som har nya partners med barn osv.

De första åren försökte vi få till det så vi kunde resa hela familjen men vi lade ner det.

Min sambos ex vill att de delar på kortare lov. Så då får vi avstå att resa.

Under sommaren blir det också knepigt. Mitt barn och hans barn är inte här samtidigt. Hans ex brukar komma strax innan jul och lämna över sin semesterplanering. Hon styr den själv men vi andra vanliga människor brukar få lägga in önskemål som ska godkännas vilket inte brukar bli klart först i maj. Och då kan det vara bestämt redan att hon och hennes nya reser hit och dit, kors och tvärs, med barn och utan barn så vi blir mer som en avdumpningsplats när hon vill resa utan barn.

Förra sommaren åkte vi 14 dagar då vi hade gemensam semester. Mitt barn och vårt gemensamma kunde åka med men sambons barn var och hälsade på släkt med sin mamma och då gick det ju inte att hon följde med. Året innan var de i Italien i 3 veckor, enda tiden då vi hade gemensam semester. Bokade då resa på höstlovet istället men strax innan säger mamman att de ska åka uppåt i Sverige och hälsa på en sjuk släkting så bonus kunde inte resa med oss. Det är jättesvårt att få till något tillsammans samtidigt som vi alltid måste ta hänsyn till ex, deras respektive och deras ex. En ekvation som inte går ihop.

Ja vi reste med de gemensamma barnen. Det är stor åldersskillnad mellan de gemensamma och hans tidigare.

Jag var dessutom inte speciellt pigg på att slösa semester och pengar på att resa med hans.

Ja, man missar mkt. Men varför är det ok att småbarnens liv sätts på undantag pga något de inte kan råda över. Det kan bli orättvist när man har olika föräldrar, vilket inte är bra - MEN jag tycker det är fel att enbart se till det äldre barnet, på bekostnad av de yngre.

Ja, du verkar ju tro att detta barns liv blir satt på undantag eftersom hen inte får följa med. Men andras liv blir det inte.

Livet består av så mycket mer än en utlandsresa. Jag tycker också att de prioriterar fel, i alla fall mamman, men hur har dom det i övrigt? Mår flickan bra och räknas in som de andra barnen, så behöver detta inte betyda något.

Styvföräldern vill kanske slappna av på sin semester utan styvbarn. Att resa med andras barn är kanske något som känns extremt påtvingat. Att umgås med styvbarn är en uppoffring man gör för sin partners skull och inte för att man tycker det är kul. Man blir kär i sin partner och får någon annans avkomma på köpet. Förutom att ens hem invaderas av en främling så förväntas man bjuda med denne på semester. Helst av allt ska man tycka att det är trevligt också. De biologiska föräldrarna har valt att skiljas med allt vad det innebär för barnet. Att önska sig ett kärnfamiljs-liv tillsammans med en ny partner och särkullbarn är befängt. Vill ni att era alla era barn ska lika mycket resor/presenter/pengar? Då finns det bara en lösning: Skilj er inte från den biologiska föräldern! Att leva i en styvfamilj är skit för alla parter. De som gapar om att styvbarnen ska ha samma fördelar som de gemensamma barnen (helst hos båda föräldrarna) lever inte i verkligheten. Om du inte vill att dina egna barn ska behandlas annorlunda så ska du definitivt inte försöka bilda en ny familj! Man älskar sina egna barn inte andras ungar.

Det känns så uppenbart att du bara vill ha rådet att anmäla till soc. Stämmer det?

Det skaver lite i dig säger du och är det som så att du känner en genuin oro så tycker jag att du kan lufta det med din dotters väns mamma och se vad hon säger?

Jag personligen tycker att det är en ruskigt ful egenskap att leka godhetsknarkare och per automatik leta fram offer utan att ha en aning om orsaken bakom det.

Barnet kanske inte ville följa med på resan (vet flera som har yngre tonåringar hemma som faktiskt vägrar)? Är det äldre barn vi talar om så kan de ibland vara med på resan men vägrar taggas på sociala medier så att det ser ut som att bara de yngre är med? Barnet ifråga kanske inte fick lov att vara ledig från skolan så kunde just därför inte följa med? Barnet kanske skulle åka på en annan aktivitet som var inplanerat sen länge? Barnet kanske har en pappa som vägrar att denne åker med? Barnet kanske har fått en egen resa inplanerad med bara sin mamma som de yngre syskonen inte får vara med på så är just därför inte med denna gång?

Alltså det kan finnas massor med rimliga förklaringar så fråga morsan du innan du målar fan på väggen? Fram tills dess så tycker jag att du kan knipa brödlådan och skänka en peng till rädda barnen eller någon annan liknande verksamhet om du nu är så sugen på att leta fram barn som far illa.

Nu kom ju personen med en hel radda fullkomligt rimliga orsaker till varför barnet kanske inte följde med..

De flesta provoceras nog inte av att du bryr do8g, utan att du skuldbelägger en familj du faktiskt inte vet ngt om. Du ANTAR en massa saker och lägger fram det som sanningar.

Jag tror att det som provocerar är att du, helt utan att ha insikt i familjens liv, utgår från att det äldsta barnet lämnas hemma av illvilja, och att du upprepade gånger väljer att skuldbelägga utan minsta insikt i denna familjens verklighet.

Du vet inte hur ekonomin ser ut, om den andre föräldern inte tillåter barnet att resa (förvägrar pass t. ex.), om det finns medicinska orsaker till att göra resan, om de gemensamma barnen har släkt utrikes, osv. Trots det så skriver du om och om igen att du aaaaaaaaldrig skulle behandla ett bonusbarn "på det sättet" och skuldbelägger gång på gång de föräldrar som av en eller annan anledning gör val som inte överensstämmer med din personliga och högst subjektiva moral.

Du pratar om deras ekonomi, att de har råd att åka hela familhen på lovet. Du framställer det (även om du inte skriver det rakt ut) som att de lämnar barnet hemma för att de inte vill ha med det, utan att veta några bakomliggande orsaker.

Det är väl så att många av oss som levt i ett evigt pusslande och gjort vårt bästa vet att det sällan är "så enkelt".