Så med andra ord så jobbar han heltid för att komma hem och ta hand om barn och hushåll på heltid också? Medan du går runt och petar dig i naveln.
Självklart är han med barnen den tid han har med dem på kvällarna. Det hade ju varit helt sjukt om han både jobbar heltid och tar hushållsarbetet och är med barnen när du inte arbetar alls.
Jag pratar om när barnet är INSKOLAT vilket du skriver. Vad gör du då? När du inte jobbar? Exakt du fikar shoppar och sover. Eller har dina barn kolik upp till 2-4års åldern? Jag har 5 barn och väntar nr 6 och jag jobbar varje dag. Har också haft barn med kolik så du är knappat unik.
Tror liksom att det löser sig på något sätt. Finns många anledningar till att vara borta flera år från arbetsmarknaden, barn, sjukdomar, partner som väljer att jobba utomlands och att familjen följer med osv.
Svenskar är otroligt känsliga för att "hjälp jag har ett hål i mitt cv!!". Det löser sig tänker jag, kan man bara berätta varför så brukar det vara okej. I och med att folk börjar upptäcka att det finns alternativ utanför ramarna med ekorrhjulet så blir det bättre.
Är man civilingenjör är det ingen ovanlig lön, här kan du läsa från snittlönerna 2018: www.nyteknik.se/ingenjorskarriar/har-ar-ingenjorerna-som-hojde-lonerna-mest-och-minst-2018-6948352
Tveksamt om man ska göra allt när man har en så liten bebis, jag tänkte faktiskt inte på att bebisen var så liten när jag skrev det.
Men att den som jobbar kommer hem och tar barnen när hen är ledig ser jag som självklart. Både för att den ska få träffa sina barn någonting under dagen och för att den som är föräldraledig ska få göra något utan barn. Även att ta disken själv eller gå ut och handla utan en unge på armen var ju skönt när man hade små barn tyckte jag.
Det är ju en lysande om man delar föräldraledigheten för att båda parter ska få förståelse för vad den andra gör. Både fördelar och nackdelar med respektive livssituation.
Ja det beror ju lite på hur allt funkar hemma och hur mycket den andra jobbar.
Ibland när det är lugnt hemma med bebisen så hinner man ju lätt fixa undan hushållsarbetet under dagen, då finns det ju ingen poäng med att spara saker till sin partner bara för att. I andra perioder när amningen strular och bebisen har kolik så pallar man ju ingenting hemma så då måste man ju hjälpas åt med allt.
I vårt fall så gjorde mannen i princip allt hemarbetet också när han var föräldraledig eftersom barnet var lite större. Men när jag var föräldraledig hann jag knappt någonting eftersom bebisen var så liten och åt typ hela tiden.
Ja, och blir det ett hål ens? I ett cv skriver man väl bara när man började respektive slutade på ett arbete egentligen. Om man var borta i två år av tex totalt tio på ett ställe syns det ju inte.
Problemet kan vara att de tror att du var sjuk, typ utbränd, eller arbetslös. Att skriva att man har varit hemma några år med barn kan därför vara bra. Ett extra plus att då tror arbetsgivaren att man är färdig med den biten.
Jo tyvärr är det så, man får ju så galet många ansökningar så de med glapp sållas lätt bort. Är man föräldraledig blir det ju inget glapp man behöver visa, men glömde att tråden handlade om hemmafruar, då har man ju kanske sagt upp sig...Jag skulle iaf ha skrivit upp det som en punkt i cv:t, det behöver inte vara en nackdel om det inte handlar om ett jobb där man måste hålla sig ajour med utvecklingen inom yrket. I ditt fall hade jag varit lite svävande i tiden och inte skrivit ett slutdatum på vik:et då det ju handlar om så kort tid du varit borta från arbetsmarknaden. Jobbar inte med rekrytering men har varit med i anställningsprocessen av mina kollegor flera gånger :)
Oj vad många bittra och elaka kommentarer mot TS här.
Till TS, fantastiskt att dina barn har haft en mamma som varit hemma med dom de första åren. Jag tycker inte att man ska sätta sitt barn på dagis innan 3 års ålder. Det är först efter då som de har utbyte av att få lite socialt.
Men, barnen blir ju stora en dag och jag kan hålla med din man om att det kan vara dags att börja jobba sen när den lilla blivit så pass stor, sen om det dröjer till skolstart eller tidigare bestämmer ju ni. Ett jobb ger ju trygghet och du kan känna dig självständig. För vad händer med dig om din man skulle försvinna? Då står du där utan jobb och inkomst. För mig skulle det kännas väldigt otryggt.
Jag hoppas ni hittar en lösning som passar er båda:)