• Hanjon97

    22 år o en enorm barnlängtan

    Jag är 22 år och har en enorm barnlägtan!

    Jag har ett fast jobb, stabil partner o båda vill ha barn. Vi planerar inte ett barn utan sagt händer det så händer det!

    Jag tänker på detta konstant o hoppas varje månad på ett plus på stickan. Men nu på sistone har jag blivit rädd vad våra kompisar o familjer ska tycka om vi blir gravida, då jag har pratat rent generellt om skaffa barn tidigt har alla sagt att de är för tidigt!

    Jag orkar inte vänta 3 år på att vi ska bli gravida bara för ålderns skull!

    Jag har gjort allt jag vill göra.

    Detta tar liksom över hela mitt liv just nu????

  • Svar på tråden 22 år o en enorm barnlängtan
  • Anonym (say what?)
    Anonym (Lisen) skrev 2019-10-15 06:32:18 följande:

    Du bör hitta dig själv, vem du är? Innan du skaffar barn. Din längtan efter barn kan vara en längtan efter en identitet och roll i livet. Det bör du hitta själv före barn.


    Tänk vad märkligt att mänskligheten fortfarande är här trots att majoriteten av föräldrar inte ögnade 20 år åt navelskådning och festande innan de fick barn....
  • Sasu
    Anonym (Emelie) skrev 2019-10-14 17:07:47 följande:

    Snälla söta rara, vänta tills du är 35+ med barn. Jag tycker personligen man är för ung under 35. Sedan vet alla att inga tonårsförhållanden håller en längre tid.


    dock så blir ju kub resultat sämre och sämre med åren, större risk för trisomi och missbildningar på bebisar, samt missfall blir vanligare ju äldre man blir. Så jag skulle aldrig vänta till 35+ och riskera att aldrig bli förälder alls!
  • eemeliee
    Hanjon97 skrev 2019-10-13 21:30:07 följande:

    Jag är 22 år och har en enorm barnlägtan!

    Jag har ett fast jobb, stabil partner o båda vill ha barn. Vi planerar inte ett barn utan sagt händer det så händer det!

    Jag tänker på detta konstant o hoppas varje månad på ett plus på stickan. Men nu på sistone har jag blivit rädd vad våra kompisar o familjer ska tycka om vi blir gravida, då jag har pratat rent generellt om skaffa barn tidigt har alla sagt att de är för tidigt!

    Jag orkar inte vänta 3 år på att vi ska bli gravida bara för ålderns skull!

    Jag har gjort allt jag vill göra.

    Detta tar liksom över hela mitt liv just nu????


    Att prata generellt om ålder är svårt eftersom att vi alla är olika och har olika intressen och mål i livet. I dom flesta fall är man troligtvis lite ung när man är 22 år. Hur det ser ut i ert enskilda fall är något ni måste ta ställning till. Om du är osäker på din ålder och därför behöver bekräftelse så kanske du ska fundera en gång till på om du verkligen är mogen för barn.

    Som alla säger så är det är en väldigt stort ansvar. Det kräver mycket tid och egentiden kommer bli begränsad. Men livet tar inte slut och med planering och en medförälder/anhöriga som stöttar upp så finns det absolut möjlighet att träna eller vad man nu vill göra utan barn.

    Jag tycker att man vinner betydligt mer än vad man förlorar på barn och skulle aldrig välja bort dom. Men då valde jag att vänta tills jag var helt trygg och säker i mitt beslut. Vad andra kunde ha för eventuella åsikter var inget jag ens ängnade en tanke.
  • Anonym (RKLR)

    Asså vad är detta för sjuka svar? Är helt ärligt chockad. Det är som om tråden är fylld av bittra gamla surkärringar och surgubbar. Herregud. Reaktionerna hade kanske möjligtvis varit mer förståeliga om ts var 12. Men 22?! Jösses. Och att ni drar upp utbildning hela tiden? TS har klargjort att hon inte vill plugga vidare utan är nöjd med det fasta och bra betalda jobb hon har. Alla behöver och bör självfallet INTE läsa vidare. Det är inte något sorts grundkrav som ni trångsynt verkar vilja måla upp det till.

    Trångsynt är ordet. Börjar förstå varför det föds så få barn och så sent i folks liv. Ni har alltså på allvar dessa reaktioner över att en vuxen människa vill skaffa barn? Bara för att hon inte passar in i er trångsynta bild av när man ska skaffa barn? Är det att man ska vara 34+, ha rest jorden runt minst 2 gånger, legat och spytt i rännstenen varje helg i 15 år, legat runt med halva stan, haft minst 6 misslyckade förhållanden tidigare (så man lärt känna sig själv, vet hur man funkar i relationer och vet att man hittat rätt person när man väl gör det), varit gift sedan 5+ år (med ett långt samboförhållande med personen innan man bestämde sig för att gifta sig), ha en masterutbildning och ett fast högavlönat jobb sedan 10 år, ha ett nyrenoverat obelånat hus, två nya bilar, minst en miljon på banken, helst en hund redan (att öva ansvar och samarbete på) samt inte ha några som helst ouppfyllda drömmar kvar?

    Och så ska man såklart skaffa 2 barn med 2-3 års mellanrum och defintivt innan man fyller 40 (för det finns ett litet fönster där det är rätt ok att skaffa barn och det fönstret är 34-39 även om 34 är lite väl ungt och 39 lite för gammalt). Möjligtvis eventuellt kan man få skaffa 3 men då är man nog ändå lite smått sjuk i huvudet, eller hur? Skaffar man 4 eller fler så är man ju i alla fall definitivt sjuk i huvudet och har antagligen något sorts hål man försöker fylla med barn som man OMÖJLIGTVIS har tid att ta hand om - stackars barn! Visst?

    Man ska sedan vara hemma med barnet prick 18 månader, givetvis 9 månader var per förälder, sedan ska båda två börja jobba DELtid och barnet skjutsas in på dagis, ursäkta FÖRSKOLA, där de ska socialiseras och få åtnjuta pedagogik av riktiga pedagoger. Självklart ska det vara en miljöcertifierad förskola som pratar om klimatet och serverar ekologisk veganmat minst en gång i veckan. Självklart är också att förskolan aktivt ska jobba mot normer, men det gäller ENDAST normer kring könsroller och etnicitet. Alla andra normer är bra och ska inte ifrågasättas.

    Barnet ska helammas i 6 månader (amma kortare och du är en värdelös och egotrippad mamma som skiter i ditt barns bästa, amma längre och du är en pervers värdelös mamma som antagligen har psykiska problem) till vilket pris som helst. Man ska ha en Bugaboo, Britax eller Emmaljungavagn att gå runt med, klä barnet i könsneutrala (notera att rosa och klänningar räknas som könsneutralt och praktiskt om de sitter på en pojke och könsstereotypt (vilket är ett big no no) och opraktiskt om de sitter på en flicka) och färgglatt mönstrade kläder á villervalla och P.O.P back in the days, köpa DYRA vinterkläder och märkesskor åt barnen för dyrt och märkes är alltid bättre och märken och butiker som H&M, Lindex och Skopunkten är totalt värdelösa, dricka latte på ett café med andra föräldrar till barn i samma ålder som ditt samt gå till öppna förskolan minst 1 gång i veckan.

    Man ska ha en bärSJAL (viktigt att det är sjal och inte sele), inte låta barnet äta socker innan tidigast 6 års ålder och då är det vindruvor som gäller, man ska göra egen barnmat, barnet ska enbart ha mat lagad från grunden (brödet ska vara bakat själv, köttbullarna alltid och utan undantag oavsett vad hemmarullade och fisken helst egenfångad). Barnet ska in i en sovrutin redan på BB, börja på gympa när det är 2 år (och sedan är det obligatorisk med minst 2 fritidsaktiviteter per barn varav 1 är simskola - det är icke förhandlingsbart), alla nappar och flaskor ska kokas efter varje användning, inget plast får användas till barnet, INGEN SKÄRM NÅGONSIN, barnet ska underhållas 24/7 och alla andra föräldrar än ni själva gör FEL vad gäller ALLT. Jo jo...

    TS, kör på. Folk utgår från sig själva när de påstår att ni är för unga. De var säkert alldeles för omogna och inte alls redo i den åldern och tror att alla är som dem. Så är det givetvis inte. Jag fick mitt första barn när jag var 28 och det enda jag är ledsen kring när det gäller det är att jag inte fick honom MYCKET tidigare. Tyvärr blev det inte så pga av att det av okänd anledning tog många år att dels lyckas bli gravid alls och sen att få behålla barnet (fick många missfall innan). Jag fick enorm barnlängtan redan vid 19-20 och hade defintivt varit redo redan då och till och med ännu tidigare.

    Man får så mycket åsikter från folk kring allt (det kommer inte bli mindre av den varan när ni väl får barn) och jag har lärt mig att sluta bry mig. Det borde du också göra. Det är ditt liv, lev det så som du anser passar dig och din familj - inte så som andra tycker att det borde gå till. Du kommer bli en lyckligare och mer harmonisk människa av det.

  • Anonym (Livia)

    Ni är båda vuxna och kan göra ett eget val om det är rätt eller inte för er att skaffa barn just nu. Så absolut! Känns det rätt, så kör på. 

    Men jag tycker dock att ni bör vara praktiska. T.ex. har ni inte varit tillsammans speciellt länge som vuxna. Det är ju självklart en helt annan sak att vara ihop som 14-åring och som 24-åring. Man kan knappt jämföra det.

    Jag säger inte att ni inte bör skaffa barn nu, men det låter lite naivt att säga att ni minsann har varit tillsammans i åtta år, så därför har ni ett stabilt förhållande och kommer hålla ihop. Jag känner massvis av par som varit tillsammans sen de var tonåringar, och sedan gått isär i 25-30-årsåldern för att de helt enkelt vuxit isär och vill olika saker men höll ihop så pass länge för att förhållandet var bekvämt och tryggt.

    Som sagt, säger inte att det är helt omöjligt att det kommer gå bra för er, men ha lite mer bas för ert beslut än att ni har en barnlängtan och fast jobb.

  • Snäll men inte tråkig
    Anonym (Emelie) skrev 2019-10-14 17:22:09 följande:
    Nej jag driver inte. De barnen det går bäst för har föräldrar som var mellan 35-40 när de föddes.
    Ska man prata statistisk sannolikhet för hur framtiden kommer att bli om man skaffar barn i en viss ålder så ska man väl göra det när det gäller fler saker än enbart ekonomisk och materiell framgång? Det finns andra värden också i livet.

    Det är mycket möjligt att det är några procentenheters större chans att ett barn blir professor eller VD om mamman är 40  när det föds än om hon är 25.

    Och?

    Det är betydligt större chans än några procentenheter att man  hinner och orkar  dela en stor del av sitt barns vuxna liv om man är 25 när man blir förälder än om man är 40.

    För mig och säkert många andra är sådant betydligt mer värt och betydelsefullt än att det är några procentenheters större chans att barnet blir professor eller VD om man väntar tills man är 35 - 40 med att få barn . Det är trots allt en väldigt liten del av alla människor som blir professorer eller VD.


  • Svedenborg
    Anonym (RKLR) skrev 2019-10-15 12:25:04 följande:

    Asså vad är detta för sjuka svar? Är helt ärligt chockad. Det är som om tråden är fylld av bittra gamla surkärringar och surgubbar. Herregud. Reaktionerna hade kanske möjligtvis varit mer förståeliga om ts var 12. Men 22?! Jösses. Och att ni drar upp utbildning hela tiden? TS har klargjort att hon inte vill plugga vidare utan är nöjd med det fasta och bra betalda jobb hon har. Alla behöver och bör självfallet INTE läsa vidare. Det är inte något sorts grundkrav som ni trångsynt verkar vilja måla upp det till.

    Trångsynt är ordet. Börjar förstå varför det föds så få barn och så sent i folks liv. Ni har alltså på allvar dessa reaktioner över att en vuxen människa vill skaffa barn? Bara för att hon inte passar in i er trångsynta bild av när man ska skaffa barn? Är det att man ska vara 34+, ha rest jorden runt minst 2 gånger, legat och spytt i rännstenen varje helg i 15 år, legat runt med halva stan, haft minst 6 misslyckade förhållanden tidigare (så man lärt känna sig själv, vet hur man funkar i relationer och vet att man hittat rätt person när man väl gör det), varit gift sedan 5+ år (med ett långt samboförhållande med personen innan man bestämde sig för att gifta sig), ha en masterutbildning och ett fast högavlönat jobb sedan 10 år, ha ett nyrenoverat obelånat hus, två nya bilar, minst en miljon på banken, helst en hund redan (att öva ansvar och samarbete på) samt inte ha några som helst ouppfyllda drömmar kvar?

    Och så ska man såklart skaffa 2 barn med 2-3 års mellanrum och defintivt innan man fyller 40 (för det finns ett litet fönster där det är rätt ok att skaffa barn och det fönstret är 34-39 även om 34 är lite väl ungt och 39 lite för gammalt). Möjligtvis eventuellt kan man få skaffa 3 men då är man nog ändå lite smått sjuk i huvudet, eller hur? Skaffar man 4 eller fler så är man ju i alla fall definitivt sjuk i huvudet och har antagligen något sorts hål man försöker fylla med barn som man OMÖJLIGTVIS har tid att ta hand om - stackars barn! Visst?

    Man ska sedan vara hemma med barnet prick 18 månader, givetvis 9 månader var per förälder, sedan ska båda två börja jobba DELtid och barnet skjutsas in på dagis, ursäkta FÖRSKOLA, där de ska socialiseras och få åtnjuta pedagogik av riktiga pedagoger. Självklart ska det vara en miljöcertifierad förskola som pratar om klimatet och serverar ekologisk veganmat minst en gång i veckan. Självklart är också att förskolan aktivt ska jobba mot normer, men det gäller ENDAST normer kring könsroller och etnicitet. Alla andra normer är bra och ska inte ifrågasättas.

    Barnet ska helammas i 6 månader (amma kortare och du är en värdelös och egotrippad mamma som skiter i ditt barns bästa, amma längre och du är en pervers värdelös mamma som antagligen har psykiska problem) till vilket pris som helst. Man ska ha en Bugaboo, Britax eller Emmaljungavagn att gå runt med, klä barnet i könsneutrala (notera att rosa och klänningar räknas som könsneutralt och praktiskt om de sitter på en pojke och könsstereotypt (vilket är ett big no no) och opraktiskt om de sitter på en flicka) och färgglatt mönstrade kläder á villervalla och P.O.P back in the days, köpa DYRA vinterkläder och märkesskor åt barnen för dyrt och märkes är alltid bättre och märken och butiker som H&M, Lindex och Skopunkten är totalt värdelösa, dricka latte på ett café med andra föräldrar till barn i samma ålder som ditt samt gå till öppna förskolan minst 1 gång i veckan.

    Man ska ha en bärSJAL (viktigt att det är sjal och inte sele), inte låta barnet äta socker innan tidigast 6 års ålder och då är det vindruvor som gäller, man ska göra egen barnmat, barnet ska enbart ha mat lagad från grunden (brödet ska vara bakat själv, köttbullarna alltid och utan undantag oavsett vad hemmarullade och fisken helst egenfångad). Barnet ska in i en sovrutin redan på BB, börja på gympa när det är 2 år (och sedan är det obligatorisk med minst 2 fritidsaktiviteter per barn varav 1 är simskola - det är icke förhandlingsbart), alla nappar och flaskor ska kokas efter varje användning, inget plast får användas till barnet, INGEN SKÄRM NÅGONSIN, barnet ska underhållas 24/7 och alla andra föräldrar än ni själva gör FEL vad gäller ALLT. Jo jo...

    TS, kör på. Folk utgår från sig själva när de påstår att ni är för unga. De var säkert alldeles för omogna och inte alls redo i den åldern och tror att alla är som dem. Så är det givetvis inte. Jag fick mitt första barn när jag var 28 och det enda jag är ledsen kring när det gäller det är att jag inte fick honom MYCKET tidigare. Tyvärr blev det inte så pga av att det av okänd anledning tog många år att dels lyckas bli gravid alls och sen att få behålla barnet (fick många missfall innan). Jag fick enorm barnlängtan redan vid 19-20 och hade defintivt varit redo redan då och till och med ännu tidigare.

    Man får så mycket åsikter från folk kring allt (det kommer inte bli mindre av den varan när ni väl får barn) och jag har lärt mig att sluta bry mig. Det borde du också göra. Det är ditt liv, lev det så som du anser passar dig och din familj - inte så som andra tycker att det borde gå till. Du kommer bli en lyckligare och mer harmonisk människa av det.


    Andas! Så ja. En gång till. Andas!
  • Anonym (Trist)
    Snäll men inte tråkig skrev 2019-10-15 13:13:09 följande:

    Ska man prata statistisk sannolikhet för hur framtiden kommer att bli om man skaffar barn i en viss ålder så ska man väl göra det när det gäller fler saker än enbart ekonomisk och materiell framgång? Det finns andra värden också i livet.

    Det är mycket möjligt att det är några procentenheters större chans att ett barn blir professor eller VD om mamman är 40  när det föds än om hon är 25.

    Och?

    Det är betydligt större chans än några procentenheter att man  hinner och orkar  dela en stor del av sitt barns vuxna liv om man är 25 när man blir förälder än om man är 40.

    För mig och säkert många andra är sådant betydligt mer värt och betydelsefullt än att det är några procentenheters större chans att barnet blir professor eller VD om man väntar tills man är 35 - 40 med att få barn . Det är trots allt en väldigt liten del av alla människor som blir professorer eller VD.


    Missbruk, npf-diagnoser, självmord och relativ fattigdom som vuxna är mycket, mycket vanligare hos barn till mammor som var under 25 när första barnet kom. Så vanligt att mammans ålder till och med räknas som en av de största riskfaktorerna vid problemskapande beteende hos barn. Så det handlar inte om att bli vd eller inte.

    Ts anser att det är viktigare att få barn nu än att ge sina framtida barn de bästa förutsättningarna.. tyvärr är ni många som tänker som ts.
  • PelloBello
    Anonym (Trist) skrev 2019-10-15 17:05:05 följande:

    Missbruk, npf-diagnoser, självmord och relativ fattigdom som vuxna är mycket, mycket vanligare hos barn till mammor som var under 25 när första barnet kom. Så vanligt att mammans ålder till och med räknas som en av de största riskfaktorerna vid problemskapande beteende hos barn. Så det handlar inte om att bli vd eller inte.

    Ts anser att det är viktigare att få barn nu än att ge sina framtida barn de bästa förutsättningarna.. tyvärr är ni många som tänker som ts.


    Jag vill se faktakällor på dina tramsiga påståenden.
  • Anonym (Trist)
    PelloBello skrev 2019-10-15 17:21:47 följande:

    Jag vill se faktakällor på dina tramsiga påståenden.


    Inga problem : ?Barn med överlappande diagnoser? av Kutscher, ?Utvecklingspsykologi? av bla Haversköld, ?Normbrytande beteende i barndomen. Vad säger forskningen?? Av Andershed

    Vill du ha fler?
Svar på tråden 22 år o en enorm barnlängtan