22 år o en enorm barnlängtan

Du förstår inte hur mycket ett barn kräver och hur begränsad man blir.

Sånt förstår ingen innan de får barn.

Jo de förstår jag.. men jag vet att iaf i vår fall att vi kommer lösa de isåfall!

Man måste ju kunna träna bara för att man skaffar barn! Jag ser inte de som ett problem iallfall

Jag var också säker på att jag förstod det INNAN jag fick barn.

Vänta tills du får barn så kommer du förstå vad jag menar.

Om du verkligen, verkligen tänkt igenom det här och du verkligen, verkligen vet vad du vill så finns det egentligen ingen tvekan. Det är bara att köra på!

Du kommer att bli ifrågasatt, men det är bara att stå på dig! Det är ditt liv. Jag känner många superfina familjer med unga föräldrar, hoppas verkligen att allt kommer att gå vägen för er.

Stort lycka till!

Nja träna seriöst kan du nog glömma åtminstone tills dom börjar bli självgående. Man blir rätt låst speciellt i början.

Men jag tränar inte ens seriöst? Jag kanske är på gymmet 2-3 gånger i månaden. De va bara ett exempel, Jag tränar mer hemma.

Du verkar redan känna till den magiska 24/25-årsgränsen? Den statistiska gränsen för när oddsen för att det ska gå bra för familjen markant ändras. Kvinnor som får barn då, istället för tidigare, löper mycket mindre risk att både skilja sig och ha dålig ekonomi (även senare i livet). Ekonomin verkar ju lugnt för er, (även om det faktum att du bara har gymnasiet inte borgar för någon fantastisk löneutveckling). Men faktum är att många förändras rätt mycket i er ålder. Därav en hel del av skilsmässorna.

Ni kan så klart chansa på att vara ett av de par som det går bra för. Eller så väntar ni ett fåtal år. Och jag säger som jag brukar - om två, tre år känns som lång tid är det kanske en hint just om att ni ännu är väldigt unga.

Dröm, planera och förbered! blir mitt råd. Bo ihop lite till och lär känna varandra ännu bättre. Prata om ekonomi och arbetsfördelning under föräldraledighet och efter, barnuppfostran, mor- och farföräldrarnas roller, mäns respektive kvinnors roller i familjen, era drömmar 10-20 år framåt i tiden, vad föräldraledighet innebär för SGI och pension, förlossningsskador - rubbet! Det gör er väl rustade.

Jag väntade fö till 35 med att bli mamma. Det var för länge för mig. Men ibland blir det som det blir här i livet.

Vadå för ålderns skull? Har vi fått en lag som säger att det är förbjudet att skaffa barn innan man är 25?

Hade det varit så förödande för mänskligheten att skaffa barn innan 25 hade vi inte varit här idag. Att sedan samhället gjort ett bra jobb med att tuta i människor osunda ideal är en annan sak. Skaffa barn ni. Att gå emot samhällets ideal är en del i revolutionen.

Min fru var 17 år när våra äldsta föddes. Tyckte hennes föräldrar att de var för tidigt? Ja. Älskar de sina barnbarn för det? Ja.

Visst, första tiden är ju en annan sak, men klart att du kan träna eller göra annat du gillar när du har barn. Att ha barn ses idag som ett handikapp och att livet tar slut i och med barn. Det är i själva verket tvärtom. Men allt detta är en del i propagandan att inte skaffa barn.

Att du inte vill plugga är helt normalt. Idealet att alla ska läsa universitet är osunt och dessutom inte samhällsnyttig. Att lyx blivit standard är inte heller sunt. ATt ha ett helt vanligt jobb med en helt vanlig lön är bra. Tänk förr, det var knappt ens så att medelklassen slösade så som arbetarklassen förväntas göra idag. Men att konsumera ska vara vår främsta uppgift, det är också del av planen...

Hjärnan är inte färdigutvecklad förrän vid ca 25 och det må jag ju säga att det märks tydligt i ditt fall.

Du ser det inte som att du kommer bli låst? Visst, barnet har en pappa men vem säger att ert frhållande kommer att bestå? Ni är ju knappt mer än barn själva! Hur kan du ta mor- och farföräldrar som givna att ställa upp?

Jag har barnbarn och det kan jag säga, jag har annat att lägga min tid på än som barnvakt. Barnbarn eller ej, min tid att valla småbarn är över. 
Visst, jag ställer upp om det verkligen är nödvändigt. Men att träna? Nix pix, har du skaffat barn så är de ditt och pappans ansvar. Och det finns ingen lag som säger att någon måste ställa upp.

Nej, vänta några år du. Det tjänar nog både du och barnet på.
Håhåjaja, NU ja!

Nej, jag orkar inte...