Anonym (Trist) skrev 2019-10-15 17:05:05 följande:
Missbruk, npf-diagnoser, självmord och relativ fattigdom som vuxna är mycket, mycket vanligare hos barn till mammor som var under 25 när första barnet kom. Så vanligt att mammans ålder till och med räknas som en av de största riskfaktorerna vid problemskapande beteende hos barn. Så det handlar inte om att bli vd eller inte.
Ts anser att det är viktigare att få barn nu än att ge sina framtida barn de bästa förutsättningarna.. tyvärr är ni många som tänker som ts.
Det du tar upp handlar om socialt arv och inte ålder i sig. Självklart är det vanligare att själv leva i relativ fattigdom, inte vara etablerad på arbetsmarknaden, leva på försörjningsstöd och så vidare när man är 22 än när man är 32.
Du kan knappast likställa en 22-, 23, eller 24-åring som är etablerad på arbetsmarknaden, försörjer sig själv, har ett förstahandskontrakt, en bostadsrätt eller ett hus samt ett stabilt förhållande och sist men inte minst verkligen längtar efter barn med en 22, 23- eller 24-åring som lever på försörjningsstöd, bor i en etta på 20 kvadrat, blir gravid med någon man dejtat några månader och upptäcker det i tredje månaden då man kanske hunnit dricka större mängder alkohol vid ett flertal tillfällen.
Och skulle det mot förmodan visa sig att ett flertal studier pekar på att det finns någon eller några procentenheters högre risk för att barnet ska drabbas av något av det du räknade upp enbart på grund av att mamman inte fyllt 25 när det föds även om man räknar bort alla sociala omständigheter så måste det ändå vägas mot andra studier och annan forskning.
Exempelvis studier och forskning som säger att det är väldigt bra för barn att under sin uppväxt ha ett nätverk av släktingar och nära relationer till äldre människor. Något det enbart behövs huvudräkning för att inse att det är betydligt större chans att ett barn får om föräldrarna är 25 när det föds än om de är 40. Om det är norm att få barn vid 35-40 även när dagens barn är vuxna kommer väldigt många barn inte att hinna lära känna sina far- och morföräldrar överhuvudtaget och många far- och morföräldrar kommer redan att ha försvunnit in i demensdimman när barnbarnen föds.
Att vara besatt av att ens barn måste ha de statistiskt absolut bästa förutsättningarna som går att få är inte alls alltid enbart något sunt och positivt.
Att se det som ett öde värre än döden att födas i december och att som i extrema fall till och med göra abort trots att man vill ha barn enbart för att barnet med hög sannolikhet kommer att födas i december är ingenting annat än sjukt.
Likaså att aktivt försöka få syskon trots att man egentligen inte känner sig redo för ett barn till enbart för att man sett och hört studier och forskare som säger att det är så positivt och bra för barn att ha syskon med ett visst åldersintervall.
