varför ska det vara svårt att hitta en tjej som singelpappa?

Det är för att flesta ensamstående pappor oftast endast letar efter en kvinna att kunna dumpa över ansvaret av ungarna på.

Vad exet beträffar så delar vi upp både högtider och födelsedagar så nej vi firar inte ihop eller nåt sånt. Vi pratar bara om sånt som rör vårt barn och har således ingen kontakt gällande vårt privatliv. Är det meningen att alla singelpappor ska leva ensamma livet ut medan singelmammorna får hur många pojkvänner de vill bara för att män har lättare att anpassa sig? Tycker det är jävligt fittigt, och här säger kvinnor att de är förtryckta

Enkelt

Kvinnor i din ålder vill ha barnfria män om de inte själva har egna barn.

Jag lever själv med en man som har barn sedan tidigare. Nu har vi 25 år tillsammans så barntiden är över.

Men trots en man som tog sitt ansvar, lite äldre barn och härliga barn, så kan jag lugnt säga att det krävdes mycket kärlek mellan oss vuxna för att få det fungera.

Feministkräken finns överallt. Men leta partner utomlands är mitt giv. Här i Sverige är det kört i huvudet på brudarna.

Vad jag (som bor utomlands) har kunnat utlasa av diverse tradar harinne sa verkar det vara sa att, trots ett jamlikt samhalle:

(Nu ar detta valdigt forenklat, men i stora drag)

Om en singelmamma traffar nagon tar hon fullt ansvar for sitt/sina barn. Killen hon traffat forvantas inte hamta pa forskolan, skjutsa till aktiviteter, hjalpa till med laxlasningen, kora igang tvattmaskinen med alla skitiga barnklader osv. utan han bara "finns" dar och behover overhuvudtaget inte ta nagot ansvar. Han kanske tittar pa TV under tiden mamman lagger barnen och nar de ar lagda har de vuxentid. En lugn maltid tillsammans utan barn, kanske se en film och sedan sex. Killar ar ju alltid ute efter sex, sa oavsett om killen ar serios eller inte sa far han vad han vill + behover inte ta ansvar for nagot i hemmet da mamman per automatik skoter allt. Det enda som kan forstora detta ar nar mamman vill att det hela ska bli seriost - da visar det sig om en djupare relation har utvecklats (win-win) eller om mamman har utnyttjats och killen lamnar da han antingen bara var ute efter sex eller att han "inte ar redo for en serios relation".

Om daremot en singelpappa traffar en tjej utan barn sa avskracker det da singeltjejer inte alltid ar sa pigga pa att bli bonusmodrar. I sadana forhallanden hander ofta att, sa fort de blir sambor, forflyttas markservicen omarkligt over pa kvinnan. Hon ar kar och vill saklart hjalpa sambon nar det kniper. Visst kan hon hamta pa forskolan pa vag hem fran jobb. Hon satter automatisk pa en maskin tvatt nar hon ser att tvattkorgen ar full. Da hon slutar tidigare ar det dessutom hon som lagar maten, som star fardig pa bordet nar pappan kommer hem. Utan att egentligen ha menat det har tjejen fastnat i kvinnofallan (som hon sjalv inte kommer att inse forran den rosa foralskelsetiden lagt sig, men da ar det redan rutin i hemmet och svart att andra pa utan sura miner). Hon blir oavsiktligt den som skoter hemmet.

Finns aven otaliga tradar om samarbetsproblem mellan bioforaldrar och andra skrackscenarion gallande bonusfamiljer, sa varfor ge sig in i nagot sa komplicerat nar det finns killar utan barn pa marknaden istallet? De potentiella problemen avskracker helt enkelt.

Och da tjejer i regel ar ute efter ett forhallande (och inte bara sex) sa undrar de forstass varfor ni skildes. Ar barnet en produkt av ett oansvarigt ligg (killen ar inte serios/mogen), ett kraschat aktenskap (mansbebis? odraglig? valdsam? varfor funkade det inte med frun? ingick han aktenskap for lattvindligt? ar han okapabel att valja en passande partner? vad gick fel?) eller ar han bara helt enkelt en jattebra pappa som hade otur da karnfamiljen sprack?

Sa lite forenklat blir det att om en tjej soker en serios relation sa blir det mycket mer komplicerat om killen har barn. De vanliga problemen i bonusfamiljer (hogtider, samarbetsproblem) + att hon riskerar att fa ta allt ansvar i slutandan (hon vill ju inte gora nagon skillnad pa barnen, om ni nu skaffar egna). 

Killar brukar mest (till en borjan i alla fall) vara ute efter sex och har singelmamman tur utvecklas det till ett forhallande, men darav att det ar lattare for singeltjejer att hitta killar, da manga inte ar overseriosa fran borjan. 

Jag VET att detta ar en grov generalisering och jag VET att det finns killar som inte bara ar ute efter sex och jag VET att det finns jamlika forhallanden. Vad jag skrivit ovan ar bara en trolig forklaring till TS varfor det kan vara svarare for singelpappor att hitta en tjej.

Det är lite kul att många som inte har barn än har den kaxiga attityden angående bonusar.

Skilsmässostatistiken är ganska hög i Sverige så det är stor risk för att de flesta som inte har familj idag kommer att få hantera bonusar om de inte vill leva själva.

Lite trist men det är så det är.

Ja, så kan man göra. Men det begränsar ju urvalet. Vad händer om du verkligen kärar ner dig i en singelpappa med fler jobbiga barn i "fel" ålder?

Precis vad jag skrev. Man kan välja att leva själv om man inte vill hantera bonusar. Man kan även skaffa barn själv.

Jag kan tänka att det är dithän vi är på väg. Innan imponerades man av människor som lever ihop som gifta hela livet. Nu imponeras man av att någon orkar leva ihop med någon överhuvudtaget. Det är skitjobbigt att behöva visa hänsyn till en annan människa som bor under samma tak.

Livet som särbo däremot. Du har din egentid och kan umgås när det passar. Blir det jobbigt åker man hem till sitt egna boende så saknar man varann lagom till nästa barnfria vecka.

Ajaj.. ingen munter läsning för TS. Om 15 år ökar hans chanser till närhet. 

Som tur är består ju livet av så mycket mer än tvåsamhet så mitt tips är att jobba med sig själv, utvecklas, gör karriär, klättra i berg eller nåt annat som utmanar. En dag springer man på henne. På nattåget till Åre. Och hon skiter i om du har barn, för ni klickar så bra och hon har egna. Fler än dig. Livet blir inte sig likt igen. 

Varför detta snack om att "ta hand om" någon annas barn. Det är insnöat att tro att bara för att man träffar någon så måste man bli en "familj". Varför det? Mina barn har redan en pappa, de behöver ingen annan, vill inte ha någon annan.

Möjligtvis (som de godkänt själva) som vi har nu en trevlig man som kommer och äter med oss varannan vecka, varför ska man vända ut och in på sig själv? Särbo är underbart, då kan man ha dejt, fest, romantik och en massa närhet varje gång man ses. Vi har lika fantastisk nykänsla nu som för 7 år sedan och jag är övertygad om att det är för att jag bott med mina barn själv och upplevt det jobbiga med barn utan att dra in min särbo.

Mitt bästa tips, håll isär!