Har ni ramlat under graviditeten- hur mår barnet idag när det är fött?

En annan fråga - när underläkaren mätte fostervattnet nämnde han siffran 15 eller om det var 1,5. Men att det var normalt för den vecka jag var i, han skulle dock dubbelkolla siffrorna med sin bakjour. 
Jag blir brydd så här nu i efterhand, var det mängden fostervattnet, han mätte? Han mätte iofs som i en ficka på ultraljudet, eller kan det varit en fosterficka han mätte. Är det normalt eller är det litet... 

Ja, han sa som sagt att det var normalt så jag får lita på hans ord och jag vet ju inte om det var mängden vatten eller storleken på fickan eller vad han mätte.....

Mår barnen bra idag? 

Och inget hände med barnen? De mår bra och så idag?

Tack för att du delade med dig!

Skönt att höra.... hur mår barnet idag, var du orolig något under resten av graviditeten att barnet skulle tagit skada av fallet? 

Måste varit fickan som var 15 mm stor eller nått. Låter ju annars som att jag hade lite fostervatten? Jag såg hur han gjorde en mätning från kant till kant i en ficka. 

Tack alla för att ni delar med er!

Kände ni någon skillnad efter fallet? Ömhet runt musklerna i magen eller annat? 
I mitt fall så sprattlar bebisen på som vanligt, men känner lite öm, mitt på och i sidan av magen....

Nä, både två barnmorskor och en läkare sa att bebisen är det ingen fara över, för han ligger så skyddat innanför muskler och fostervatten. De var mer bekymrade och ville kontrollera moderkaka och sånt och det såg bra ut. 
Men själv tänkte jag skräckscenariot krossat skallben, hjärnskador och skador på nack/ryggkotor som skulle leda till handikapp. 

Tack snälla för er alla som berättar om era fallolyckor. Känns mycket bättre. Var ni mycket oroliga efter att ni ramlat? Känns som min man redan släppt det hela, men inom mig gnager det fortfarande en ångest. Även om allt visade sig vara bra så är oron där att jag på grund av en hal fläck kan skadat min lilla stjärna. 

Jag hoppas att jag kommer kunna släppa det hela efter förlossningen också och inte vara orolig och leta tecken under första året....
Utan kunna njuta av livet med lillstjärnan. 

Jag ska försöka släppa det, allt såg ju bra ut. Bebisen sprattlar på och sparkar och är jättelivlig i magen. 
Det är onödigt att gå runt och oroa sig i onödan. Roligare att njuta av tiden. Men jag är mer rädd för att ramla igen, och mer försiktig när jag går på ojämnt underlag. 

Ja det lät som det hade kunnat bli allvarligt. Var du orolig efter händelsen? Jag ska verkligen försöka att släppa tankarna på det hela nu och njuta av sista tiden som gravid.