Ska de va så här?
Jag har två döttrar och jag fick den första när jag var 17 år. Och dom har ingen kontakt med sin riktiga pappa.
Nu har jag träffat en ny man. Och vi har varit tillsammans i 2 år.
Problemet är bara att vi inte känns som en familj.
På helgerna sitter jag o barnen hemma själva medan han är iväg på middagar med vänner och hans familj, han jobbar och han gör andra hobbys.
Ingen av hans vänner har barn (troligen för jag fick barn så tidigt) så jag blir inte inbjuden för dom vet att jag inte har någon avlastning. (Eller jag antar att de är pga de)
Tex gick hans familj ut och åt mat tillsammans för att en av dom fyllde år men ingen frågade om jag ville följa med, men hans syskons partners fick följa med.
Han sover ofta bort alla helgens nätter och jag kan känna mig så ensam.
Jag ser liksom hur andra familjer åker till lekland eller har fredagsmys i soffan, inte ens de kan vi ha.
Ofta sitter jag o barnen och kollar på en barnfilm och myser medan han går in i sovrummet o kollar sin mobil.
Han tar på sig en viss papparoll, han bryr sig om barnen och han tröstar, hjälper och säger till dom.
Men tex när ena barnet opererades så frågade han inte ens hur det gått när vi kom hem.
När det var strul med barnens biologiska pappa om vårdnaden då frågade han inte hur de var med mig eller hur det går (och jag mådde jätte dåligt vilket han inte kunde ha missat)
Han jobbar 100% och ibland över. Jag jobbar 90% och på grund av dom 10% så tycker han att jag ska sköta hela hemmet. Jag tvättar allt tvätt, lagar all mat och jag städar så mycket jag orkar på en vardag men så fort han kommer hem så suckar han åt mig och ger mig skuldkänslor för tex att disken står kvar på bordet eller att jag inte orkat dammsuga.
Han har ingen förståelse allt att de är utmattande att vara helt ensamstående förälder
Vad kan man kräva av han?
Han har inga barn själv och har inga direkt barn i sin närhet mer än mina.
Jag vet ju att de inte är Hans barn men han har alla möjligheter att bli nån typ av pappa till mina barn och att vi ska bli en hel familj men ändå så sitter jag själv o han gör de han vill utan att ens fråga mig ifall jag vill hänga med eller om VI har annat planerat.
När jag levde med barnens pappa så va jag utsatt för våld så jag vet liksom inte riktigt vad som är normala beteenden i en fungerande familj.
Är det normalt att de är så här i en bonusfamilj? Är de min dröm om att vi ska vara en normal lycklig familj som får mig att överdriva?