Vägrar släppa mig

Otroligt svårt att som svensk och icke troende svara på ett inlägg som handlar om muslimska föräldrar.. Det är lätt att säga att du är myndig och att det bara är att flytta ut. Men med tanke på allt hedersrelaterat våld och mord som sker inom er religion så vågar man fan inte föreslå nåt.. Jag är ledsen för dig och din situation och hoppas du löser det på något sätt!

Hedersmord har ingenting göra med religion, det är kultur greje.

Varför blandar man religion och kultur. I vilken religion står det att man ska döda oskyldiga människor.

Sant, men samtidigt går det inte att förneka att vissa kulturella grejer är betydligt vanligare hos vissa religioner än andra.

Absolut, men nu verkar de ju inte tänka så och frågan är hur TS ska hantera det, att bara säga att de borde tänka och göra si eller så lär ju inte hjälpa TS mycket.

Att blanda in polis/socialen osv är det sista jag vill okej? Det där kommer göra allting värre. Tänker inte säga upp lägenheten, mitt val är väl att hyra ut och samtidigt försöka övertala dom och nämna att jag tänker flytta. Har jag tur så kanske de går med på det när chocken lagt sig. Men jag känner ju dom och jag vet svaret.

Alternativt att jag förbereder hemmet steg för steg och sen bara gå när allting är färdigt.

Jag vet inte, känner mig bara tom och fast. Jag trodde faktiskt lite grann att dom kanske ändå skulle bli lite glada för min skull men hade tydligen fel.

Jag vet mycket väl vilka rättigheter jag som kvinna har. Det är lätt att säga packa och dra men det kan bli stora konsekvenser av det. Jag kan förlora min familj och släkt (har ingen släkt här vilket gör det svårare för dom att förstå situationen). Men aa jag vet inte ens vad jag ska säga.

Och jag behöver väl inte ens nämna min rädsla. Vem säger att dom inte ska ta till våld när de bryr sig så mycket om rykten och vad folk tycker/säger.

Hade en svensk pojkvän för några år sedan, fick lite örfilar och spott på mig och blev även hotad och pappa nämnde Fadime...(må henne vila i frid)

Personligen tror jag inte att dom skulle kunna gå så långt men varför ta upp det? Men jag hoppas ni förstår mina tankar.

Tja om du inte vill ta den hjälp som finns att få så får du skylla dig själv. För då har du ju själv valt att avsäga dig den hjälpen.

Jag förstår dina tankar och ditt problem, men jag tycker du gör fel i att skita i den ENDA hjälp som finns att få. Att snacka på forum lär ju inte lösa ditt problem.

Vad krävs för att din släkt och familj ska kunna låta dig bli vuxen och självständig då?

De måste förvänta sig något av dig som inte framgår i tråden? Är du bortgift eller ska bli? Får du flytta om du skaffar en man?

Varför är du rädd att förlora kontakten med en familj som ändå bara behandlar dig som en ägodel?

Slå dig fri och lev ditt liv som du vill! Vill du ligga på dödsbädden och ångra hela ditt liv eller vill du ligga med ett leende på läpparna och veta att du gjorde allt det som du drömt om?

Håller med

Jag får flytta när jag gifter mig. Men jag vill ju ta hand om mig själv först.

Jag får även flytta om jag pluggar men jag har redan ett jobb och utbildning (undersköterska).

Dom bara vi hade förstått om du hade fått jobb eller utbildning i en annan stad, men du har fått lägenhet i samma stad och ditt jobb ligger närmare oss än ditt nya område (jobbet ligger 1 minut från mina föräldrars lägenhet och ca 25-30 minuter från ?min? lägenhet).

Och jag vill såklart ligga och le. :(