Exet hörde av sig

Jag tror, kan ha fel, att signaturen "Pulver" (som för övrigt är nyreggad, ibland brukar nyreggade medföra vissa problem som jag låter bli att utveckla) bara är ute efter att provocera.

Om jag vore du skulle jag bara ignorera denne.

I övrigt är mitt råd att följa råden du fått från alla här, utom just "Pulver".

Att man inte har skyldighet att agera är visst ett skäl till att inte agera, speciellt om det som i TS fall rör sig om man som misshandlat henne.

Mitt huvudsakliga budskap i den här tråden har varit att man ska tänka igenom sina motiv så att man inte agerar efter de negativa känslor som antagligen uppkommer i en lång destruktiv relation. Att man inte ska agera egoistiskt och hämngirigt i de fall där man istället kan göra något konstruktivt.

Att du blir så provocerad av detta, kan det tyda på en brist hos dig själv?

Jag har försökt hålla mig saklig i min argumentation och önskar att du också försökte göra det.

Jag förstår inte riktigt hur du menar.

Jag har inte skyldighet att dricka te, därför ska jag inte dricka te? Jag tänker att du gör något slags argumentationsfel här.

Det kan finnas gott om skäl att inte ha vilja ha kontakt med en person som har misshandlat en men att man saknar skyldigheter är inte ett av dem.

Han bad inte om hjälp, kanske för att han inte anser sig behöva det, men tror du inte att han skulle kunna ha nytta av nån sorts professionell behandling? Jag uttryckte mig kanske lite dömmande när jag skrev att han ?verkar behöva hjälp? men jag tänker att det finns terapiformer som skulle få honom att ändra sitt destruktiva beteende och att du kanske skulle kunna vara en nyckel till att han söker sig till någon sådan.

Han hörde ju av sig till dig för att han på något sätt bryr sig om dig, då bryr han sig väl också i någon mån om vad du anser om hans grundläggande personliga brister. Om du tror att du i detta läge tänker att du inte kan hjälpa honom så är det kanske bäst att ignorera hans kontaktförsök, du vet nog mycket bättre än någon annan här hur denna kontakt annars skulle utveckla sig.

Jag är säker på att du i andra lägen när människor söker sig till dig och verkar behöva hjälp, inte avfärdar detta med argument såsom att du ?inte har skyldigheter? eller ?inte får betalt?. Dessa egoistiska argument använder man om man kan men inte vill hjälpa. Om man inte tror att man kan hjälpa så behöver man inte de argumenten.

Det viktigaste tycker jag är att du är ärlig mot dig själv.

Hade ett likadant förhållandevis sju års tid, från 17 års ålder. Det är samma mönster hos dessa förhållanden som präglas av psykisk misshandel och herregud som de har belastat en negativt. Jag är nu sju år förbi det förhållandet och har haft en lång återhämtning. Sedan tre år är jag i ett lyckligt förhållande med mannen som jag håller på att bilda familj med. Det ligger många timmar av terapi, självinsikt, självrannsakan, omvärdering av barndomen samt en utbrändhetsdepression bakom den nuvarande lyckan.

Jag har gjort alla dem sakerna du nämner, varit trevlig, hjälpsam, vän, stöttande efteråt utan goda resultat. Har skrivit och skrikit ut min vrede över allt han utsatt mig för och tagit ifrån mig. Har förlåtit, ignorerar kontakt totalt, ignorerat och sedan tillslut slutat bry mig. Önskar honom gott i sitt liv men har inget intresse av honom som person och känner att det är som ett annat liv, så diffust och långt från min verklighet idag.

Tror att bara du vet vad du behöver göra i din situation och resa. Eventuellt kommer du gå igenom alla de olika faserna eller så tar du dig förbi lindrigare och slipper drabbas av raseri över livet du hade med honom. Inget är fel utan bara ditt behov av att gå vidare från någon som gjort fig illa.

Grattis till ditt nya fina förhållande!

Tack!!

Sist vi hade kontakt, i januari, så började den med att vi chattade lite om vaddetnuvar, allmänna saker typ. Sen gick det över i en anklagelseakt som slutade med att jag fick veta att jag var en ond människa. Det är såklart inte första gången jag fick höra något liknande, våra år tillsammans var kantade av diverse tillmälen från ingenstans. Så det är väl den vägen jag tänker att det skulle ta även denna gång. Han har liksom haft alla chanser.

Jag förstår inte riktigt hur du menar.

Jag har inte skyldighet att dricka te, därför ska jag inte dricka te? Jag tänker att du gör något slags argumentationsfel här.

Det kan finnas gott om skäl att inte ha vilja ha kontakt med en person som har misshandlat en men att man saknar skyldigheter är inte ett av dem.

Han bad inte om hjälp, kanske för att han inte anser sig behöva det, men tror du inte att han skulle kunna ha nytta av nån sorts professionell behandling? Jag uttryckte mig kanske lite dömmande när jag skrev att han ?verkar behöva hjälp? men jag tänker att det finns terapiformer som skulle få honom att ändra sitt destruktiva beteende och att du kanske skulle kunna vara en nyckel till att han söker sig till någon sådan.

Han hörde ju av sig till dig för att han på något sätt bryr sig om dig, då bryr han sig väl också i någon mån om vad du anser om hans grundläggande personliga brister. Om du tror att du i detta läge tänker att du inte kan hjälpa honom så är det kanske bäst att ignorera hans kontaktförsök, du vet nog mycket bättre än någon annan här hur denna kontakt annars skulle utveckla sig.

Jag är säker på att du i andra lägen när människor söker sig till dig och verkar behöva hjälp, inte avfärdar detta med argument såsom att du ?inte har skyldigheter? eller ?inte får betalt?. Dessa egoistiska argument använder man om man kan men inte vill hjälpa. Om man inte tror att man kan hjälpa så behöver man inte de argumenten.

Det viktigaste tycker jag är att du är ärlig mot dig själv.