Tvivlande blivande pappa - hjälp - någon mer?

Det låter som att problemet inte är graviditeten i sig utan att er relation inte är bra. Han tvivlar på sina känslor och en framtid tillsammans med dig, hur känner du? Är du beredd att bli ensam mamma och kommer han att ta sitt ansvar som pappa även efter en separation?

Jag blir lite betänksam när du skriver så, han ska inte bestämma något själv och du vet bättre än han vad han vill? Din attityd känns respektlös och nedlåtande och jag kan inte låta bli att undra varför du väljer att skaffa barn med en man du känner så för?
Jag får intrycket att du styr och ställer i relationen, han flyter med och anpassar sig för att det är enklast så. Nu har han satt ner foten och vågat säga vad han egentligen känner. Istället för att bara säga att han känner fel borde du ta det på allvar och agera utifrån det. Om du vil ha kvar honom och barnet måste du utstråla trygghet och lugn (inte lätt i den stressade situation ni är, jag vet) och säga att du är villig att ta det största ansvaret för barnet och stötta honom i papparollen. Jämställdheten får komma när han växt in i rollen och förstått att det inte är så märkvärdigt utan något som de allra flesta upplevt och klarat.

Ok jag kanske tolkar fel men som hon formulerar sig låter det faktiskt lite konstigt att tvärsäkert säga att han har fel. Intrycket är ju att han tvivlar på hela relationen.

Mitt svar baseras på det du skriver, det är det enda jag vet om er relation! Så när du inte formulerar dig optimalt har du ingen anledning att vara så aggressiv mot mig. Du skrev: "Han har kommit till en punkt där han vill bestämma själv och han tror sig veta vad han vill. Jag tror han har fel." 
Där ifrågasätter du både att han vill vara med och bestämma, vilket du antyder att han inte gjort innan, och du ifrågasätter också hans känsla att relationen inte är rätt för honom. Att du tycker att han har fel om sin syn på relationen är en sak men hans känsla kan du inte bedöma. Dessutom skrev du tidigare att du varit drivande i allt som gällt barnplaner och graviditet och han har bara flutit med.
Men det är ju bra att jag hade fel, det behöver du inte bli arg för!

Sen är det idag mer vanligt än ovanligt att man fortsätter vara vänner och hålla kontakt efter en separation, om det nu skulle gå så illa. Så det säger inget. Och inget är bestämt  än, ni diskuterar ju frågan. Hoppas att ni blir överens och kan fortsätta tillsammans. Jag tror att om ni delar upp sysslorna i framtiden så du tar mest med barnet och han mer i hushållet så känner han sig tryggare. Det kan vara en öppning.