Forum Känsliga rummet Psykisk ohälsa
Inlägg från: Anonym (..) |Visa alla inlägg
  • Anonym (..)
    Anonym (..)
    10 svar
    Citera Återställ Anmäl

    Hur hjälper jag min mor

    Jag är 50+ och min mor är 75+

    Jag bor med min man och nästan vuxna barn

    10 mil från mina föräldrar. På ytan är mina föräldrar pigga och

    friska. De bor i hus , fixar i trädgården och är aktiva i pensionärsföreningen.

    Min mor har alltid oroat sig för allt.. jag hade en ganska begränsad barndom

    på grund av min mors nojor .. inga scoutläger för det kunde vara farligt, jag fick nästan inte gå någonstans fast jag gick i gymnasiet för det farligt .. olyckor .. sjukdomar allt var farligt.

    Jag flyttade hemifrån så fort det gick och har hela tiden fått regissera vad jag berättar för min mor. En av hennes värsta nojor är eldsvådor. Mina föräldrar uppskattar när jag skickar bilder på vad vi gör .. deras barnbarn gör det också .. men vi vet att det kan inte förekomma levande ljus , pooler eller höga höjder på bilden för då börjar min mor ringa och varna för allt som kan hända. Tills nu så har jag liksom accepterat det .. men nu blir det värre och värre

    Igår skickade jag en bild på höstlöven längs vägen jag promenerade på .. genast ringde min mor och varnade för att jag kunde bli insliten i en bil och kidnappad ..

    Min mor måste ju lida något hemskt av det här

    Vet inte vad jag ska göra

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Hur hjälper jag min mor
  • Anonym (..)
    Anonym (..) Trådstartaren
    #3
    Citera Återställ Anmäl

    Jo men jag har ju slutat att lyssna på henne för 30 år sedan. Har också tagit uppehåll i vår relation och förklarat att pratar hon bara om allt som ger cancer så orkar jag inte umgås.

    Men det kommer hela tiden nya saker hon oroar sig för.

  • Anonym (..)
    Anonym (..) Trådstartaren
    #7
    Citera Återställ Anmäl
    Anonym (--------------------) skrev 2019-10-23 11:32:26 följande:

    Är i Ts ålder, alla som har haft en sån förälder (jag t ex) vet hur svårt det är o att det inte hjälper att bara bryta ibland. Min mamma var likadan (och troligen värre) och jag känner exakt igen det där med oron, bland mycket annat. 

    Min mamma skulle troligen fått diagnosen GAD (bland mycket mera) idag, för hennes del var det kombinationen av fullständigt förnekande av "problem" från hennes sida och förmodligen skammen, tabut över att ens tala om det med nån. Husläkare, psykolog etc. För hon hade minsann inga problem! Andra kanske, men inte hon.

    Hennes tidigare husläkare småskrattade lite när han talade om allt hon sökte för, men bara vägrade inse att det kunde röra sig om nåt annat inom henne själv. Istället ringde hon honom tusen gånger om än det ena, än det andra; yrsel, ont här, värker där etc.

    Inget o göra, tyvärr.


    Min mor förnekar allt - hon har inga problem. Det är fullständigt normalt att tro att ens 50 - åriga dotter skall få sömnmedel i julmusten när hon går på jobbets jullunch eller att man kan inte gå till jobb om det är mörkt ute på morgonen - mitt i en storstad.

    Jag har flera gånger försökt prata med min far och han tror hon lider av någon sorts OCD. Han har frågat sin husläkare om råd och det finns medicin som kan hjälpa - men hon måste själv söka hjälp. Medicin skulle hon aldrig ta - det är livsfarligt. När jag var 25 år hittade hon mina p-piller i min necessär- dessa spolade hon ut för de var livsfarliga.
Svara i tråden
Svar på tråden Hur hjälper jag min mor

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies