Hej tjejer, jag hoppar in :) Vi och min sambo har försökt i lite över ett år nu så jag kan säga att jag kan relatera till era känslor och besvikelser och denna glädje som kommer när mensen blir försenad! För våran del är situation lite mer komplicerad men jag hoppas vi ska plussa... kanske nästa år :)
TS och alla andra som är på väg att bli föräldrar, håll oss uppdaterad :) Jag håller tummarna för er.
För dem som tycker att era killar inte fattar: berätta för era partners om era känslor, om symtomer, om barnlängtan. Våga dela med er och prata om sina känslor. De får ju lära sig lite grann om allt detta även om de aldrig ska känna detta på så sätt som vi gör det. Det är lite tråkigt med män som är likgiltiga och deras attityd är "det händer när det händer", särskilt om man försöker få barn i mer än ett par månader... Kram 
Hej KajsaMia,
Kul att du hoppar in :)
Vad tråkigt att höra att det har tagit tid för er, jag hoppas för er skull att det tar sig snart :) Visst är det en bergodalbana med alla känslor att försöka och inget händer. Du får gärna hålla oss uppdaterade också :)
Jag har pratat mycket med min sambo om hur jag känner och han förstår väl på ett sätt men samtidigt tror jag det är lite svårare att relatera när han inte känner dom symtom som jag gör. Min sambo vill gärna också ha barn men han är liksom inte lika ?stressad? över det som jag och tror det är därför han tar lite lättare på det. Men jag tänkte faktiskt prata med honom idag efter jobbet och verkligen förklara hur jag mår kring det här, jag behöver ju liksom hans stöd i detta :)
Vi borde faktiskt börja leta efter hjälp eller något just nu/snart, men vi är lite förvirrade och jag som inte särskilt mycket tycker om läkare måster förbereda mig för lång rad av olika undersökningar. Förresten, jag hoppas verkligen fortfarande så mycket att jag kan bli gravid naturligt, men ska självklart kämpa vidare. Jag tänker kanske starta ett tråd för att samla lite tips vad egentligen man gör när man har såna problem som vi har..
Mer stöd kommer med tiden, tror jag. Bara att man inte håller sig från att prata ut det man behöver
Lite nyfiken, ni som försöker bli gravida, gör ni något speciellt? Exempelvis kosttillskott, kost, träning? Hade varit kul att höra :)
Håller tummarna för er!
Hur gör ni andra för att hantera alla känslor kring längtan och pressen att bli med barn, speciellt när det inte lyckas med detsamma? Jag känner att jag så lätt fastnar i tankarna kring barn och att jag har svårt att koncentrera mig på något annat, vilket gör att jag blir så besviken när det inte lyckas.
Jag verkar ha ägglossning nu igen. Slutade med mini piller i lördags (hade utslag på ÄL tester då) och har haft en del molvärk. Tog cb digitalt ÄL test + testlagrets stav, båda visar starkt utslag och cb visade en glad gubbe. Får se till att mysa lite i helgen och sen hålla tummarna :)
Jag vågar inte ta ett test!
Jag och min sambo har försökt med bebis nr 2 nu i 5 månader (nr 1 kom på första försöket) Förra månaden fick jag ett positivt test på RFSU Testa ofta stickor och negativt på gravidkollens sticka, vilket visade sig vara negativt men mensen kom 4 dagar för sent.
Nu har jag mått smått illa i en vecka, kräkts en gång och mina bröst gör så fruktansvärt ont! Min app säger att mensen är sen men jag vågar inte testa för jag vill inte ha ett till negativt test.
Den här månaden har jag inte ens haft koll på ÄL eller mens.
Förlåt för långt inlägg, behöver nog bara lite pepp. :)
Vi förösker också nu. Har haft min första ägglossning sen första gången vi försökte. Nu får man se om mensen kommer om 1 vecka. Man tänker konstant på det här. Man viöö verkligen ha barn men är rädd att det sk påverka chanser till graviditet.