Ett mer neutralt ord än ”bonusbarn”??
Anonym (Isa) skrev 2019-10-29 21:47:16 följande:
Kallar sambons barn för just sambons barn eller helt enkelt gäst.
Inlägg från: Anonym (?)
|
-
Sambons barn funkar. Men gäst? Man är väl ingen gäst i sitt hem?
-
Vad betyder det?Aikido skrev 2019-10-29 21:30:01 följande:
Malusbarn?
-
Min mammas sambo har kallat mig vid namn och jag honom vid namn. Dom blev tillsammans när jag var fem. Är 34 idag och dom är fortfarande tillsammans.
Han sa helt enkelt ja de här är *****. Om någon undrade om jag var hans dotter, så svarade sa han det är min sambos dotter.
Vi har alltid haft en nära relation men aldrig en far och dotter relation. -
Googlade lite innan du hann svara. Fick upp att det betyder dålig/ond på latin. Låter inte så bra hahaAikido skrev 2019-10-29 22:39:02 följande:
Någon slags anglicism kanske. Malus på engelska är motsatsen till bonus kan man väl säga.
-
Mja.. Men man är ju fortfarande en förälders barn? Har inte bott hemma på minst 10 år. Ingen av mina föräldrar skulle kalla mig gäst om jag klev in.. Det är ju hemma oavsett om jag bor där eller inte.Anonym (också) skrev 2019-10-29 23:53:42 följande:
Barnet kanske bor hos den andra föräldern?
-
Mina föräldrar är separerade och har nya. Deras hem är mitt hem även om jag inte bor där. Det är ju mina föräldrar föralltid? Hade blivit väldigt ledsen som barn/tonåring om jag inte kunde känna mig hemma hos min egen mamma eller pappa. Kan inte ens förstå en förälder som vill låta sitt barn känna sig utesluten.Anonym (också) skrev 2019-10-30 00:21:46 följande:
Fast har föräldrarna separerat och sen flyttat ihop med en ny, kanske t o m flyttat in hos sin nya.. Då blir det annorlunda. Skulle en man som är pappa flytta in hos mig då blir inte mitt hem hans ungar hem bara för att han flyttade in
Så det du säger är att du vill ha en dålig pappa som man. -
Jag är 34 år. Har ett eget hem naturligtvis. Har även en egen familj.Anonym (också) skrev 2019-10-30 13:50:14 följande:
Jag vill inte ha någon pappa alls som man.
Mitt hem kommer aldrig bli någon annans unges hem.
Min 30-åriga son ser inte mitt hem som sitt. Han har ett eget hem
Jag ser inte heller min 80+-åriga mammas hem som mitt.
Fast du kanske bara är runt 20, knappt vuxen. Isåfall har jag en viss förståelse.
Men känner mig ändå hemma hos mina föräldrar och dom hos mig. Jag hoppas verkligen att mina barn ska känna sig hemma hos mig hela sina liv. Känner mig även hemma hos min mormor och farmor, farfar.
Jag VET att om hela mitt liv skulle rasa samman (vilket jag verkligen inte vill ska hända) så står alla deras dörrar öppna och det är en stooor trygghet.
Tänker du inte vara med en man som har barn så finns där ju inget problem. -
Det funkar så i vår familj. Nej jag har inget rum kvar. Mitt gamla rum är nu mina barns rum. Jag hade också rum hemma hos mina morföräldrar och farföräldrar tills jag flyttade hemifrån när jag var 18.Anonym (Oj) skrev 2019-10-30 14:44:37 följande:
Det låter mycket märkligt. Klart man hjälper varandra i släkten men varför ser du dina gamla föräldrars hem som ditt eget hem? 34 år gammal? Det låter som om du borde klippa navelsträngen. Har du kvar ditt gamla flickrum också hos dina föräldrar med gosedjur och torkade rosor? Jag frågar eftersom jag var ihop med en kille ett tag som var 30 år och hade kvar sitt gamla pojkrum hos sina föräldrar...extremt osexigt :D
Men vi känner oss alla hemma hos varandra. Min mans familj är likadan och vi har båda nycklar hem till både föräldrar och farföräldrar. Inget konstigt för oss. Så är ingen hemma kan man ändå gå in, laga mat, slänga sig på soffan eller vad man nu vill göra. Nu bor vi ju en bit bort så vi ses inte så ofta som det låter. -
Måste påpeka att mina föräldrar är inte så gamla heller.Anonym (Oj) skrev 2019-10-30 14:44:37 följande:
Det låter mycket märkligt. Klart man hjälper varandra i släkten men varför ser du dina gamla föräldrars hem som ditt eget hem? 34 år gammal? Det låter som om du borde klippa navelsträngen. Har du kvar ditt gamla flickrum också hos dina föräldrar med gosedjur och torkade rosor? Jag frågar eftersom jag var ihop med en kille ett tag som var 30 år och hade kvar sitt gamla pojkrum hos sina föräldrar...extremt osexigt :D
Dom är 50 och 51 år gamla. -
Udda ja kanske. Nära, kärleksfulla, glada och roliga också :)Anonym (också) skrev 2019-10-30 17:19:11 följande:
Oj... ni måste var en väldigt, väldigt udda familj. Vad har deras ålder med saken att göra?
Du skrev "dina gamla föräldrar". Så därför påpekade jag det. -
Aha, blandade ihop det då. SorryAnonym (också) skrev 2019-10-30 18:22:55 följande:
Nej, det var inte jag som skrev det.
Det var signaturen "Oj" som skrev det.
-
Låter kallt.Ess skrev 2019-10-30 20:02:17 följande:
Jag hade inte heller sett mitt hem som hans barns hem, även om han flyttat in hos mig. I vilket fall som helst så hade jag sett till att säkra min bostad åt mig själv genom samboavtal eller äktenskapsförord, för annars hade det kanske blivit så att han hade störst behov av bostaden om vi separerat.
Jag hade heller inte velat ha hans barn skrivna på min adress, där hade jag satt stopp om det kommit på tal.
Han väljer väl inte bort något barn bara för att det blir sett som en gäst. Välja bort innebär att inte ha umgänge och kanske inte kontakt överhuvudtaget.
Han såg själv sina barn som gäster i vår gemensamma bostad, de hade ingen anknytning till den.
-
Ja, alla är vi olika. Jag gillar inte mitt och ditt. Jag tycker mer om vårt.Ess skrev 2019-10-30 21:53:45 följande:
Man ska se om sitt hus, annars sitter man där med skägget i brevlådan en dag.
Finns det särkullar så är det extra viktigt att se över vad som är mitt och ditt, har man tex en bostad man vill behålla så får man se till att det blir så. Jag ser till att mina barn får det dom har rätt till, särkullarna bryr jag mig inte om. Det som är mitt ska de hålla fingrarna från.
Fast nu lever jag ihop med den jag har barn med.
Men har föräldrar som skaffade nya och min mammas man har aldrig gjort skillnad på mig och mina syskon. -
Som sagt alla gör vi olika.Ess skrev 2019-10-31 08:39:10 följande:
Det är stor skillnad mellan en kärnfamilj och en sammansatt familj. Det blir väldigt konstigt om en utan barn som jag var när jag träffade maken, skulle betala för hans barn och för hans hus som jag inte skulle ha rätt till om vi delade på oss. Då hade jag stått på gatan utan ett skit.
Jag betalade bara de ökade kostnaderna för att jag bodd där och sparade resten för att ha om vi delade på oss. Barnen var hans val att skaffa så de fick han själv stå för, även rent arbetsmässigt när de kom på umgänge.
Även när vi skaffat gemensamt hus så fick han själv stå för en större del av boendet eftersom det stod rum till deras förfogande. Vi började inte dela på kostnaderna förrän vi tog rummen och använde dem själva och till de gemensamma barnen.
Det vet du nog egentligen inte. Betalade jag för något till dem så stod vi inte och gjorde upp när de såg på, det tog vi själva senare på kvällen.
Men dom var nog vana vid separata ekonomier, för de reagerade som tusan när maken gick i min plånbok när jag inte var hemma. Han berättade det efteråt hur de reagerat när han skulle ta ett par sedlar.
Mamma och hennes nya har alltid haft gemensam ekonomi. När dom flyttade ihop så ägde hennes nya en lägenhet som han hyrde ut. Jag hyrde den i ett halvår när jag blev 18 tills jag hittade annat. När han sedan sålde den fick alla barn en summa från försäljningen. Han har aldrig haft barn sedan innan. Dom fick barn tillsammans efter några år. -
Tillbaka till ämnet så tycker jag det funkar bra att nämna vid namn bara. Frågar någon kan man säga min sambos. Men dom man mest pratat med borde ju veta vem man menar om man säger namnet
-
Ja vi är olika. Jag vill att alla jag älskar ska känna sig lika hemma hos mig som jag själv. Och dom känner samma. Vi trivs med det. Och du trivs säkert så som du har det :)Anonym (vuxen) skrev 2019-10-31 16:49:51 följande:
Det låter mycket märkligt i mina öron.
Jag skulle verkligen inte uppskatta att någon skulle använda mina matvaror om inte vi var hemma, varken mina föräldrar eller mina utflyttade barn.
Jag läste ett citat en gång som jag tycker stämmer: "Vuxen är man först den dag men kan komma hem till sina föräldrar och inte öppna deras kylskåp."
-
Kom just att tänka på att när jag var liten var det många i skolan som kallade sina för plastpappa och plastmamma.. Plastbarn blev man ju. Hade helt glömt det. Någon som vet vart det kom ifrån?
-
Just det! Låtsas kommer jag med ihåg!Duppedu skrev 2019-10-31 21:41:22 följande:
Haha jag tyckte det lät superskumt när någon sa plastmamma och mina tankar drogs alltid till billiga skärbrädor. Jag sa låtsasmamma. Haha. Kul. Hatade henne innerligt.
Plusbarn då? Hon är min plusdotter. Jag har två plusbarn. Betyder ju typ extrabarn men faller bättre i munnen. Min plussis. Plusset. Plussungen.
Plus tycker jag låter bra :) bättre än bonus eller styv
både min mamma och pappa har ny. Har alltid kallat dom vid namn. Känns konstigt att säga något ord alls som har mamma eller pappa i sig. Man kanske kan säga plus och sen namnet? Ahh blir nog med dumt haha