Hörselskada barn?

Hej!

Jag är otroligt tacksam för du tagit dig tid att svara så utförligt! Tacksam till alla som svarat i tråden. Jag vet att inget egentligen förändrats sedan i somras (eller då troligen sedan födseln) men man blir ju otroligt medveten om allt som har med detta att göra. och rädslan för andra örat är ju påtaglig men börjar lägga sig. Jag kan bara hoppas att det håller sig. Jag sjunger varje morgon för att väcka henne och tanken finns ju varje morgon där att Tänk om hon inte hör idag... Men jag hoppas som sagt att det lägger sig med tiden. Hon är ju också medveten nu, att hon egentligen skulle hört på båda öronen. Kanske därför vi märker sådan stor skillnad och tycker hon hör jättedåligt från att vi innan har tyckt att hon hört väldigt bra!

Jag hoppas också på röntgen men detta är inget som vår läkare har tagit upp. Jag och vi behöver och har rätt till att få veta vad felet är och om röntgen kan visa det så ska vi ha röntgen. När det är säkrare för vår tjej självklart, hon går alltid först. Hoppas också på habiliteringen och att de kan ge det stöd som läkarna tyvärr inte har gjort. 

Tack igen, så tacksam! Du har hjälpt en medmänniska idag!

Inga problem! :)

Om det är så att hörselnedsättningen är medfödd så kom ihåg att för din dotter är det här det naturliga. Barn är otroligt anpassningsbara, hon har ingenting att jämföra med och vet inte hur det är att höra på båda sidorna. Ensidig dövhet/hörselnedsättning påverkar ytterst sällan språkutvecklingen om det inte är i kombination med andra svårigheter, utan svårigheterna handlar mer om att lokalisera ljud samt urskilja tal från störljud i mer krävande miljöer. Det finns som jag nämnde olika hjälpmedel som kan underlätta och kompensera samt att din dotter har rätt till anpassningar under sin skolgång.

Röntgen är ett bra komplement vid ensidig dövhet men det finns som sagt vissa risker. Där jag arbetar väntar läkarna helst med röntgen tills barnen är 8-10 år (undantagen är barn med dubbelsidig grav hörselnedsättning/dövhet som behöver få CI). Sen finns det andra prover som brukar tas i samband med en diagnostiserad hörselnedsättning hos barn. Som jag skrev innan är det mycket ovanligt att en ensidig dövhet innebär ökad risk för hörselnedsättning/dövhet på det andra örat.

Genomgick din dotter hörselscreeening som nyfödd?

Inga problem! :)

Om det är så att hörselnedsättningen är medfödd så kom ihåg att för din dotter är det här det naturliga. Barn är otroligt anpassningsbara, hon har ingenting att jämföra med och vet inte hur det är att höra på båda sidorna. Ensidig dövhet/hörselnedsättning påverkar ytterst sällan språkutvecklingen om det inte är i kombination med andra svårigheter, utan svårigheterna handlar mer om att lokalisera ljud samt urskilja tal från störljud i mer krävande miljöer. Det finns som jag nämnde olika hjälpmedel som kan underlätta och kompensera samt att din dotter har rätt till anpassningar under sin skolgång.

Röntgen är ett bra komplement vid ensidig dövhet men det finns som sagt vissa risker. Där jag arbetar väntar läkarna helst med röntgen tills barnen är 8-10 år (undantagen är barn med dubbelsidig grav hörselnedsättning/dövhet som behöver få CI). Sen finns det andra prover som brukar tas i samband med en diagnostiserad hörselnedsättning hos barn. Som jag skrev innan är det mycket ovanligt att en ensidig dövhet innebär ökad risk för hörselnedsättning/dövhet på det andra örat.

Genomgick din dotter hörselscreeening som nyfödd?

Ja på hörselmottagningen finns både pedagoger, audionomer och annat. Och där går inte bara de som kvalificerar för hörapparat såklart, utan alla med hörselnedsättning. Framför allt fick vi väldigt mycket bra information i början, vilket det låter som att ni också behöver. Hoppas remissen går iväg snart och att ni blir kallade inom kort.

Hej igen, undrar om du vill berätta lite om hur ni talar med ert barn om hörselnedsättningen? Känns som allt man gör är fel. Ska vi prata om det med henne? Om det är medfött vet hon ju inget annat och känner sig kanske mindre värd eller fel på något sätt och det är ju ett hemskt scenario!! Samtidigt kan man ju inte hymla med varför vi går till läkaren och så. Hon är ju liksom med där och är en väldigt smart flicka för sin ålder. Vi talade i början om att vi skulle se om örat hade "feber" men det fattar hon ju att så inte är fallet. Vi har ju uppmärksammat detta nu och gjort henne medveten i processen men det har ju också förändrat henne avsevärt märker vi. Hon tror plötsligt att gon hör jättedåligt och höjer tv osv mer än tidigare. Någon annan som har erfarenheter att få reda på att ens barn har hörselnedsättning får gärna skriva också om hur ni agerade. Tack.

Jag läste bara trådstarten för jag har bråttom.

Jag är hörselskadad på båda öronen. Har hörapparater.

Det jobbigaste är att folk tror att de ska prata jättehögt rakt in i örat när det handlar om att prata tydligt och titta på mig så jag kan läsa läppar. Att ropa från ett annat rum är omöjligt för mig att höra, eller om man tittar ner och mumlar eller skriker i örat. Jag måste se läpparna!

Jag brukar förklara att det är som att lyssna på en låt på radion. Du hör omöjligt hela texten på låten. Så är det att vara hörselskadad. Man hör vissa ord och försöker göra en mening och sammanhang av det. Det blir ofta fel och folk tycker det är komisk. Försök lyssna på hela texten på en låt. Det kvittar hur hög volymen är så stör bakgrundsljudet.

I skolan klarade jag mig rätt bra. Jag satt längst fram men skämdes för att jag inte kunde vara med i viskeleken osv. Då vägrade jag hörapparat. Det skaffade jag först när jag var 20+. Än idag vet knappt någon om att jag har hörapparat. Jag skäms otroligt för det. Folk är taskiga när man inte hör och säger man att man har hörapparat så tror dom att man är dum för att man ändå inte hör. Då är det bättre att säga att de får prata tydligt för tt jag hör dåligt.

Hej och tack! 

Det känns skönt att ni är ärliga, det tänker jag att vi också ska vara. Det är ju precis som du säger, de som ska leva med hörselnedsättningen. Jag hoppas också att vi vänjer oss vi detta. Egentligen är det ju jag som ska vänja mig eftersom hon inte är något annorlunda än vad hon var i somras innan beskedet. Det är ju bara det att man märker det hela tiden nu.. och det ä jobbigt för mig som mamma, jag vill bara ge henne ett av mina öron.. Hoppas det lägger sig snart och att vi får kontakt med hörselpedagogerna som kan hjälpa oss mer. 

Tack!

Hej igen, undrar om du kanske kan svara på en fråga till? Vet du hur ofta en ensidig dövhet beror på genetiska faktorer? Försökte fråga läkaren men har bara viftar bort frågan. Tänkte om du eller någon annan här inne kanske kan svara på det?

Vänligen jag