Säger ni till era bonusbarn att ni älskar dem?

Ja, jag älskar bonus och säger det till honom ofta. Jag älskar så klart mitt biologiska också men det är två olika känslor. Det är svårt att ha samma känsla för en bonus som en biologisk men kärleken finns där från mig för båda .

Ja det gör jag, men jag skulle inte gjort det om jag inte kände så

Har inga egna men två bonusar som jag säger till att jag älskar. Kommer från ett hem där man aldrig sa det så försöker skräpa mig att säga både till barn och sambo eftersom jag vill att de ska känna sig mer älskade än vad jag gjorde eller ibland gör av mina föräldrar. Vissa slänger ju ur sig det var 20e minut och andra aldrig. Kärleken kan finnas där oavsett. Men, ja, jag älskar mina bonus. Vi har bott 10 år ihop och vi är familj nu. De kommer alltid vara det även om jag lämnade min man. Så känner jag.

Ja jag säger det och menar det. Säger det även till mitt barn och menar det.

Nu har jag inte bonusbarn men man måste ju inte säga Godnatt - jag älskar dig. Det finns ju massor av andra tillfällen där man kan säga det till sina barn utan att andra hör. Jag strösslar inte med Jag älskar dig i var och varannan situation utan det är något jag säger i vissa situationer, kanske när vi sitter och gosar eller när barnet verkligen behöver få höra det.

Har aldrig sagt till hans barn att jag älskar dem, eftersom jag inte gör det. Det var ett god natt på kvällen inget mer.
Säger att jag älskar mina barn och menar det. Brukar säga god natt älskar dig, åt dem.

Jag har inte sagt det för jag vågar inte.

Samma här.

Jag tyckte inte ens om mina styvungar så jag sa inget som handlade om känslor till dem.
Till mina egna säger jag det då och då, oftare när de var yngre.

Jag säger det inte till dem, men egentligen inte till mina egna heller (de är vuxna). De få gånger jag säger det är om de (mina egna barn) är ledsna/bekymrade och vill prata med mig, men då brukar de reagera med ett förvånat "ja men det vet jag väl!" Så jag tolkar det som att de är trygga i sin förvissning att jag älskar dem även om jag bara säger det någon gång i halvåret och enbart för en "orsak", inte som en del som säger det som ett hej/hejdå ungefär. 

Jag har skrivit det till ett av bonusbarnen i ett sms en gång och då svarade hon "ok" så jag vet inte riktigt vad det stod för. Jag vet att de tycker mycket om mig och jag älskar dem, men till att uttala det har liksom inte blivit. 

Sen är de alla tonåringar, inga småbarn. Kanske hade det varit lättare att börja då liksom, nu känns det som att de bara skulle undra vad jag sysslade med om jag plötsligt började säga att jag älskar dem :) Jag hoppas dock att de märker att jag gärna umgås med dem och gillar dem. Jag ställer alltid upp om det behövs och jag visar oro när de är sjuka och liknande.