Arbetslivet passar inte mig

"Dagens arbetskultur" är nog den vettigaste någonsin, vår tid betalas bättre än någonsin (Tack fackföreningarna!) och vi jobbar mindre än någonsin förr. Jag har faktiskt inte upplevt det du beskriver, där alla förväntas följa samma mall. Jag har "off the grid-vänner" som lever nästan helt av det de kan odla själva, som har mycket låga faktiska inkomster. De verkar nöjda, men jag som utomstående ser ju vilka uppoffringar de gör för sin livsstil. Inga 8 h "arbetsdagar "där inte utan snarare 12 h/dag året runt i snitt, där 16 h under odlingssäsong och skörd inte är ovanligt.

De saknar fordon, cyklar med sina barn till skolan, lappat och lagar kläder de själva tillverkat. Är man beredd att offra mycket av vad man idag ser som självklart så kan man leva utan att springa i ekorrhjulet.

Jag har som jag skrev ovan i omgångar skippat just vanliga lönejobb och gjort annat, det har aldrig ifrågasatts.

Men man blir ju oftast inte utbränd för att ,man har barn eller dammsuger oftast hemma. Man blir utbränd av hur man tänker, känner och reagerar runt det man gör. Och även kvinnor utan barn tänker, känner och reagerar. Att vara arbetslös eller ofritvilligt barnlös stressar mycket MER än att byta flest blöjor. Att GÖRA saker är normalt. Att OROA sig för att man gör saker är inte lika hälsosamt. Stress är en inre känsla.

Kvinnor idag må dubbelarbeta, men livet är ÄNDÅ lättare idag än för några generationer sedan. Vi har semester, VAB, får vara hemma när vi själva är sjuka, har tvättmasikin, dammsugare, kan äta halvfabrikat och till och med få maten hemkörd. 

Däremot har vi en SYN på livet som som inte är sund. Bara läs i tråden. Att vara "trött" efter en arbetsdag är inte längre normalt, utan man ser det som sjukligt. Och då blir man såklart stressad över att man är "svag och sjuk", fast tröttheten är helt normal. Kvinnor säger nästan till andra kvinnor att de föräntas bli sjuka av att "dubbelarbeta" med hem och förvärvsarbete, istället för att acceptera att livet ibland gör att man blir trött. Tror det är skillnaden, de flesta män säger inte till varandra att de är "utbrända" när barnet haft feber och skrikit ett par nätter. 

Istället för att i perioder lägga sig 20.00 med barnen (och acceptera livet som det är och ta ansvar) är man ändå uppe till 23.30 och skyller på "utbrändhet" när klockan ringer 06.00 och man är trött. Nej, man har sovit för lite. Och nej, "samhället" tvingar ingen att ha diskat innan man lägger sig. "Samhället" tvingar ingen att följa Bonde söker fru eller vaka vaken och läsa i radhusområdets Facebookgrupp. "Samhället" tvingar ingen att gå på Lekland eller varenda barnkalas om man inte vill eller tycker att det är jobbigt med intryck. 

Absolut finns "riktig" utbrändhet, vill jag bara ha sagt. Men det egna ansvaret och synen på hur livet "borde vara" har spårat ur en del, tycker jag..

Fler som skrivit om hur synd det är om kvinnor har ju skrivit i tråden vid en tidpunkt då folk som sköter sina arbeten sover eller försöker sova. Tror inte många terapeuter eller stressexperter uppmanar sina patienter att skriva på en skärm mitt i natten, om ämnen om hur synd det är om dem..

Det är sant att informationsamhället är tröttande, men det är minst lika mycket i vardagen. Om du kopplat ner i vardagen, från sociala medier, från media (TV och internet) och ökar social samvaro, utomhusaktiviteter, motion och sömn kommer det mentala trycket minska och du kommer sannolikt må bättre.

Utbrändhet kan lika väl drabba arbetslösa, och föräldralediga kan bli lika trötta och stressade och må lika dåligt som arbetande personer.

Ja, och då vill jag förtydliga att TS endast fokuserar på arbetslivet som problemet.

(har inte läst din länk)

Och svaret handlade om vardagen:

Det är sant att informationsamhället är tröttande, men det är minst lika mycket i vardagen. Om du kopplat ner i vardagen, från sociala medier, från media (TV och internet) och ökar social samvaro, utomhusaktiviteter, motion och sömn kommer det mentala trycket minska och du kommer sannolikt må bättre.

Tycker det är ett jättebra svar. Men folk vill ju inte göra avkall på sina mobiler, serier och annat digitalt.

Håller delvis med men det gäller att utveckla egna strategier som förenklar, t ex böra köpa Coop blåvita varor, inga fonder, ta närmaste dagiset, gör som min man/fru/religiösa ledare säger. Inse att visa beslut är viktiga medans andra är skit samma.

Det är ju ett medvetet val man gör, om man tänker så varje gång man ska handla något.

Vi har inte de bästa räntorna, vi har inte valt elbolag, vi satte barnen i den närmsta skolan, jag tar samma olja som jag gjorde sist osv. Vi behöver inte göra varje val till det bästa valet. Gör man det, då får man ju också leva med konsekvenserna.

Sedan tycker jag att detta du drar upp hänger ihop med informationssamhället. Om man låter bli sociala medier, drar ner på skrämtid osv, så matas man inte med de olika valen.

Om man medvetet ställer sig lite vid sidan om och downshiftar, så förbrukar man per automatik mindre än någon som springer i ekorrhjulet.

Man behöver ju inte en massa prylar, man behöver ju inte följa normen i allt. Och bryr du dig så mycket om klimatet, då faller ju många val bort för dig per automatik.

Så ta av dig offerkoftan och ta kommandot över ditt eget liv.

Det är inget nytt fenomen, Thoreau sa att människan riskerar att bli sina verktygs verktyg redan på artonhundratalet. Man måste ta ansvar själv över sitt liv.

Vad hjälper då?

Hur hjälper man människor som är utbrända om de inte vill hjälpa sig själv? Om man är utbränd, så är något fel, ofta är det en kombination av arbetsliv och privatliv. Då måste man ändra på något, man kan inte fortsätta som vanligt.  Men väldigt många är inte intresserade av att ändra på något. De vill inte gå ner i arbetstid för då tjänar de för lite, men de har råd att vara sjukskrivna...

Om det inte ger mycket att underhålla och researcha, varför då göra det?

Men det är då man får tänka över sitt liv, jag har varit där, en rejäl utbrändhet som ledde till en depression som behövdes behandlas. Man fick tänka om (hade santalskontakt och medicinering). Det tog tid och var inte lätt.

Jag skalade bort så många måsten ur mitt liv jag kunde och har hållit fast vid detta (en stor hjälp av min sambo) och ibland får man bakslag. Då gäller det att stanna upp och tänka till.

Nu skrev jag inte om dig, att det är du som utbränd. Utan mer allmänt.

Ja, tycker man att informationsflödet är tröttande, då får man lösa det på något sätt. Att bara konstatera att det är tröttsamt, hjälper inte någon.

Men alla de beslut du skriver om har ju med privatlivet att göra. TS klagar på att arbetslivet. 

Jag kan hålla med om att det är många val och mycket information som snurrar i samhället, men man måste kunna skilja på det hela - att det är jobbigt att välja olivolja är inte chefens fel, att det är jobbigt att välja förskola betyder inte att "arbetsmarknaden inte är anpassad efter riktiga människor".

Medborgarlön !..så får var individ göra det den klarar av vad gäller sysselsättning.. 

Varifrån tar man pengarna till medborgarlön om det blir frivilligt att arbeta och individen bestämmer vad de klarar av när det gäller sysselsättning ?

Vaa? Jag förstår inte riktigt? Lite osammanhängande skrivet?

Jag menar att jag tycker att det är dubbelmoral att man vill HA av samhället, men inte själv bidra (dvs arbeta och betala skatt). Sedan kan ALLA bli sjuka eller hamna i lägen där man inte kan arbeta, att stämpla sig själv som "högkänslig" och ge upp innan man ens testat olika slags arbeten, deltid, halvtid etc känns bara skumt.