Arbetslivet passar inte mig

Men man blir ju oftast inte utbränd för att ,man har barn eller dammsuger oftast hemma. Man blir utbränd av hur man tänker, känner och reagerar runt det man gör. Och även kvinnor utan barn tänker, känner och reagerar. Att vara arbetslös eller ofritvilligt barnlös stressar mycket MER än att byta flest blöjor. Att GÖRA saker är normalt. Att OROA sig för att man gör saker är inte lika hälsosamt. Stress är en inre känsla.

Kvinnor idag må dubbelarbeta, men livet är ÄNDÅ lättare idag än för några generationer sedan. Vi har semester, VAB, får vara hemma när vi själva är sjuka, har tvättmasikin, dammsugare, kan äta halvfabrikat och till och med få maten hemkörd. 

Däremot har vi en SYN på livet som som inte är sund. Bara läs i tråden. Att vara "trött" efter en arbetsdag är inte längre normalt, utan man ser det som sjukligt. Och då blir man såklart stressad över att man är "svag och sjuk", fast tröttheten är helt normal. Kvinnor säger nästan till andra kvinnor att de föräntas bli sjuka av att "dubbelarbeta" med hem och förvärvsarbete, istället för att acceptera att livet ibland gör att man blir trött. Tror det är skillnaden, de flesta män säger inte till varandra att de är "utbrända" när barnet haft feber och skrikit ett par nätter. 

Istället för att i perioder lägga sig 20.00 med barnen (och acceptera livet som det är och ta ansvar) är man ändå uppe till 23.30 och skyller på "utbrändhet" när klockan ringer 06.00 och man är trött. Nej, man har sovit för lite. Och nej, "samhället" tvingar ingen att ha diskat innan man lägger sig. "Samhället" tvingar ingen att följa Bonde söker fru eller vaka vaken och läsa i radhusområdets Facebookgrupp. "Samhället" tvingar ingen att gå på Lekland eller varenda barnkalas om man inte vill eller tycker att det är jobbigt med intryck. 

Absolut finns "riktig" utbrändhet, vill jag bara ha sagt. Men det egna ansvaret och synen på hur livet "borde vara" har spårat ur en del, tycker jag..

Fler som skrivit om hur synd det är om kvinnor har ju skrivit i tråden vid en tidpunkt då folk som sköter sina arbeten sover eller försöker sova. Tror inte många terapeuter eller stressexperter uppmanar sina patienter att skriva på en skärm mitt i natten, om ämnen om hur synd det är om dem..

Det är just det. Det ÄR inte enkelt. För du är inte ensam om att ta det beslutet.

Och även som 'barnlös' så bör man ha rätt till att besluta om sin egna arbetstid. Man kan vara trött även om man inte har barn.

Jag brukar tänka att sömnen är det som ger vila från livet. Det handlar sällan om att "ladda batterierna", för dom är tomma 24/7, oavsett hur mycket man sover. Jag känner med dig.

Jag pratar om vardagen?

Fast svaret var riktat så som om jag pratade om informationssamhället. Det gjorde jag inte.

Det jag pratade om var alltså inte mobiler, serier och annat digitalt. Utan vardagliga beslut.

- Jag behöver olivolja, det finns 10 olika märken och varianter. Vilka är miljövänliga? Vilka har bra arbetsvilkor för sina bönder? Var kommer den ifrån? Använder de återanvänt glas i flaskan?

- Vilka fonder ska jag spara i? Vilka går bra, vilka går dåligt? Vilka är etiska? Behöver jag kolla upp alla företag?

- Jag behöver kläder. Använder den här kedjan barnarbete? Är färgningen är kläderna miljövänlig? Hur hanterar de sina utsläpp?

- Jag behöver sätta mitt barn i en skola/på dagis. Har de utbildad personal? Rätt pedagogik? Använder de vetenskapligt bekräftade metoder?

- Jag behöver ett par nya hörlurar. Vilka är bäst? Har de bra bas? Är de prisvärda? Klarar de trådlös uppkoppling? Går de sönder ofta?

- Jag är stressad och behöver koppla av. Vilken metod fungerar? Meditation? Mindfullness? Kampsport? Är klubben bra, ansvarsfull?

- Jag vill ge något till välgörenhet. Är organisationen bra? Hur mycket pengar går till de behövande och hur mycket går till organisationen i sig? Använder de olagliga metoder för sina protester (om de har några)? Är deras metoder effektiva?

Etc. etc. etc. Det här är bara några exempel på vardagliga beslut. Sen finns det massor med annat som man "bör" vara informerad om. Livet idag är helt enkelt mycket mer komplicerat och har högre kvar på att invånarna är informerade. Att man dessutom spammas med reklam och desinformation vart man än går, så man måste sålla mellan det som är äkta och det som är falskt, källgranska och vara kritisk i allt gör inte saken lättare.

Kolla gärna på "The Paradox of Choice", ett 19 minuter långt TED Talk av Barr Schwarz som ligger lite på ämnet.

https://www.ted.com/talks/barry_schwartz_on_the_paradox_of_choice?language=en

Absolut, men då har du ju den pressen och ansvaret istället/också. Att utveckla strategier som gör att du klarar av vardagen och inte går in i väggen. Jag menar, läs det högt för dig själv. Man måste idag utveckla strategier för att begränsa antalet beslut man gör för att inte drabbas av mental ohälsa. Det betyder också att du nu har ett ansvar för din egen mentala hälsa och mår du dåligt, tja, då är det ditt fel som hade fel strategier.

Kolla gärna det TED Talk jag länkade till. Det tar upp en del av det här."... ett medvetet val", ja. Ännu ett val. Valet att inte välja. Och vilka val kan jag låta bli att välja i? Vilka är så viktigt att jag måste informera mig? Bara för att kunna ta det beslutet måste jag informera mig.

Man kan ju också helt enkelt skita i det. Men det finns en press från samhället idag att man ska vara informerad, bildad och medveten. Dessutom, om alla sket i det så skulle de kriser vi har med planeten idag, och det är många, vara långt mycket värre.

Kontentan är att samhället idag lägger en mycket större belastning på gemene man än det gjorde för hundra år sedan. Inte i form av fysiskt arbete, men mentalt. Detta är en delorsak till att folk bränner ut sig.

Jag har ingen offerkofta på mig. Jag påtalar bara en skillnad mellan dagens samhälle och tidigare. Dagens samhälle är mindre fysiskt krävande och mer mentalt krävande. Det leder till att färre får förslitningsskador men fler som blir utbrända, fler som drabbas av depressioner och andra mentala problem. Att säga till dessa att "ta av sig offerkoftan och ta kommandot över sitt liv" hjälper liksom inte.

Det här är iofs. ett helt annat ämne, men det handlar inte om att de inte vill hjälpa sig själva, det handlar om att det inte bara är att ta kommandot över sitt liv.

Men som sagt, det är off topic. Min poäng var att belysa att det inte handlar om att ens SYN på livet är problematisk, som något skrev tidigare, utan att det finns reella faktorer bakom som påverkar ens utmattning.

Det här tycker jag stjäl väldigt mycket energi från livet. Jag shoppar inte särskilt mycket  och vi har nog en rätt sparsam livsstil, men man måste ju ändå ha koll på räntor, försäkringar, avgifter, sparande, investeringar, pension, plus alla tider hos läkare, tandläkare, bilbesiktning och allt annat. För att inte prata om allt som går sönder eller måste underhållas i en bostad. Fler saker att researcha och hålla reda på. Det tar mycket energi och ger inte särskilt mycket.

För att man måste. För att man inte har råd att anlita en fackman varje gång. För att bilen, värmepannan, spisen, gräsklipparen, taket etc. måste fungera. Visst, man kan låta saker förfalla men det brukar ju knappast minska den mentala ångesten.

För att om man inte underhåller ett hus så brukar det bli rätt stora problem på längre sikt. Om man inte har koll på sina investeringar så kan man förlora pengar. Om man inte har koll på sin pension kan man få jobba till 80. Om man gör dåliga köp brukar det bli dyrt i slutändan.

Är det här något särskilt? Går alla runt och hoppas på att allt löser sig?

Varför förutsätter du att jag lever på ett sätt så att jag blir utbränd? Jag har bra koll på min hälsa, har anpassat mitt arbete efter min personlighet, men försöker att inte göra idiotval eller bli fattig som gammal.

Jag säger bara att det moderna samhället kräver en massa saker av oss som min morfars generation aldrig behövde hantera och det ständiga informationsflödet som vi sköljs över av är rätt tröttande. Jag har då inga sociala medier av den anledningen.