Nej, ni har inte försörjningsplikt. Han kan söka ekonomiskt bistånd som inneboende hos er. Skriv ett kontrakt.
Och sluta skämma bort honom med fickpengar när han inte ens försöker hitta ett jobb eller plugga! Han verkar ju behöva incitament för att ta tag i sitt liv.
Jag håller med om att han givetvis ska söka jobb. Däremot
1) svårt att få jobb direkt, särskilt utan avslutat gymnasium. Ts skriver att de inte har råd.
2) det låter som att han behöver krav på sig från flera håll att ta tag i jobbsökandet.
Ts, csn är också en inkomst så ett alternativ föe honom är ju att plugga. Finns folkhögskolor med internat.
Har ett snarlikt problem, men i det här fallet gäller det min egen son. Han lyckades med nöd och näppe ta sin gymnasieexamen. Fick efter ett halvår ett jobb som han inte klarade av psykiskt och slutade efter en vecka. Gjorde inget i ytterligare ett halvår och sökte sedan och kom in på en universitetsutbildning. Var nog mest pga pressen att ha en försörjning, inte för att han egentligen var intresserad. Betalade sin del av boendet och maten i 8 månader då det kröp fram att han inte hade pluggat efter första terminens slut (och inte hade klarat alla poäng heller) och tänkte ta livet av sig när hans pengar tog slut. Jag lyckades tvinga honom till läkare och han fick diagnos depression och fick antidepressiva och en tids sjukskrivning. Där är vi nu, sjukskriven son som inte förmår ens söka arbete. Ingen inkomst. Han spenderar dagarna med att sova, läsa e-böcker och spela dataspel (måttligt spelande ändå). Bryr sig inte om att tv-kanalerna är uppsagda, eller att surfen på mobilen är minimerad. Bryr sig knappt om att äta, bryr sig inte om pengar, vet inte vad han vill, orkar inte skriva in sig på arbetsförmedlingen för han är rädd att han inte orkar gå på ett möte. Hur gör man som förälder? Jag vill ju inte sparka ut honom i hemlöshet.
Innan jag började läsa på familjeliv hade jag aldrig hört talas om att unga, friska människor kunde leva på bidrag. Att vuxna barn som bor kvar hemma kan skriva hyreskontrakt med sina egna färäldrar och på så vis få bidrag fanns liksom inte på världskartan.
Jobbar som sjuksköterska inom vården och blir nedstämd av tanken på att jag och mina kollegor knappt hinner äta lunch för att vi är så underbemannade, att gamla människor tvingas ligga på akuten i 12 timmar och få tryckår för att det saknas vårdplatser och att människor dör i väntan på behandling för sin cancer - och samtidig tycker TS att hennes son ska få skattepengar för att fortsätta sitta på baken och spela data-spel...
Nu har vi enats! Innan januari är slut ska han börja betala för sig hemma. Vi kommer inte swisha en krona till och vill han ha pengar så får han börja sälja av sina spel och använda pengarna han får för dem.
Sluta röka och snusa kommer han bli tvungen till eftersom vi inte kommer betala för sånt längre. Mat och husrum står vi för till sista januari.
Inskrivning på arbetsförmedlingen på måndag!
Halva vägen var och bonus är peppad på livet