Han tar på mig när jag sover

Vart gör man det..??

Vart gör man det..??

Vart gör man det..??

Många par kan leva tillsammans och ha en bra relation utan sex. Det gäller att vara överens bara.

Vill du inte skiljas från honom för att du älskar honom eller vill du inte skiljas pga barnen och ekonomin? Det är stor skillnad. Också något att fundera över.

Det är ganska uppenbart tycker jag att du inte ser sex som något njutningsfullt. Har det nånsin varit det? En skev syn på sex (som det jag skrev om min vän) gör att man tar av sig själv tills man bara är ett tomt skal. Du är värd mer än så. Respekt till att börja med. Du måste våga ta upp det igen och igen tills han fattar. Kanske kan ni sova separerat?

Jag är säkert inte omtyckt pga det jag skriver men realistiskt så är det oftast inte så lätt att vända på klacken och gå ifrån en relation, hur destruktiv den än är. Du behöver nog stöttas i detta tills du landar i dina tankar.

Får man fråga vart i Sverige du bor? Jag jobbar med sådana här frågor och kan eventuellt hjälpa dig med vart du kan vända dig. Bor dock själv i Gbg.

Jag vet inte om jag kan säga att jag har dålig syn på sex.men jag har alltid blivit pressad eller övertalad att gå steget längre eller kanske man kan kalla trängd.lite sådär om jag testar tillräckligt många gånger kanske hon ger med sig.så ja, jag är väldigt vek att stå upp för mig själv på det sättet och har alltid bara tackat och tagit emot. Fast det är något jag inte vill. Har dåliga erfarenheter av respekterade killar och kvinnosyn.

Är mest ekonomin och barnen såklart.. Är blandade känslor kring han. Nu vill jag bara ringa min kompis och åka dit, men kan inte för jag vill inte att någon ska se ner på honom..

Jag förstår dig, det tar emot att visa sig svag för någon utomstående. Det tog många år för min bästa vän att våga fråga mig om det verkligen var okej och vanligt att ha så mycket sex även när man varit gifta i så många år?! Hon var rädd att jag skulle överge henne, lämpa över skulden på henne och ta hennes mans parti, eller att jag skulle säga åt henne att lämna omedelbart, vilket hon inte ville eller klarade av.

Jag fick henne att ta kontakt med familjerådgivningen och jag pratade faktiskt med hennes man om det. Han hade inte förstått tt det var så alls. Han grät och fick enorma skuldkänslor. Han älskade henne och tände på henne och ville visa det så mycket han kunde. Stort missförstånd. Hon kunde också gråta mitt i akten men slätade över det med att det handlade om något annat för hon vågade inte konfrontera honom. Hon var rädd.

Deras äktenskap är helt annorlunda nu. De har sex när båda vill, och de går regelbundet till terapeuten. Han har slutat försöka övertala henne och börjat ta mer ansvar för barnen så att hon får återhämtning.

I ditt fall kanske det är bättre med en annan lösning. Det är inte vi här på familjeliv som ska tvinga dig till varken det ena eller andra. Det är ditt liv, dit val. Vi vill alla att du tar hand om det, inte slösar bort det på att må dåligt...

Ska försöka ta till det..hamna som i en chock. Tack snälla

Det är en del att smälta. Bli inte ledsen för att du blottat dig här och kanske inte följer de mest extrema råden. Det är som sagt ditt liv och ditt val. Vi är alla olika och har olika erfarenheter.

Låt chocken lägga sig och när du känner dig redo så pratar du med någon du har förtroende för eller någon professionell. Du vill att detta upphör och vägen dit är inte alltid rak. Det kan komma hinder och annat som stoppar upp, men huvudsaken är att du i slutändan får fram det du bär på inombords innan det förtär dig totalt. Och får stopp på det! Att be om hjälp är en styrka, inte svaghet.

Jag gissar att du är född 92 med tanke på ditt nick. Du är fortfarande ung, och kanske är detta den enda mannen du har haft sex med? Du vet kanske inget annat helt enkelt, men nu vet du att det inte är din skuld eller ditt fel. Det kan det ALDRIG bli!!!

Ta hand om dig!

Känner mig inte alls ledsen över att ha blottat mig, snarare att jag inte har någon jag kan prata med. Dom andra som jag känner skulle jag inte vela berätta åt..nu vill jag bara ventilera, åka hemifrån och vara ledsen i min ensamhet...men har ingen annan än er, för jag vill vara anonym så kan inte prata med någon.de har jag mer panik över.jag är född 92 ja, och har haft en kille innan det så han har vart med mig vela vägen. Det enda som är att jag haft nån skitstövel på vägen som inte kan ett nej heller..

Livet är inte lätt, men ont gör det när man hamnar väl rätt nångång.