Forum Övrigt - Adoption
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Är jag adopterad?

    Fre 22 nov 2019 07:21 Läst 0 gånger Totalt 81 svar
    andrew smith
    Visa endast
    Fre 22 nov 2019 07:21 -6

    Jag  har på senare tid börjat fundera allt mer på om jag möjligen kan vara adopterad från England, när jag var väldigt liten, knappt ett år gammal.Jag kan prata engelska helt utan brytning, och jag markerar inte R som svenskar gör. Det har en som jag känner väl, lysssnat på mig både när jag pratar engelska helt utan svensk brytning, och den jag känner hör att jag inte markerar R som svenskar gör...


    Och de som är födda i England, de markerar inte heller R , utan säger R knappt hörbart, och i ändelser där  R finns uttalar de aldrig R... vidare har jag hört av andra att jag inte är lik min morsa överhuvudtaget någonstans. Inte det minsta lilla likhetsdrag fanns enligt den som jämförde foton på mig och morsan. Finns det möjlighet att ja g faktiskt kan vara adopterad från England? Jag har alltid varit mk tt bra på engelska, kan uttala alla engelska ord helt korrekt utan bytning, men jag förstår inte vad alla ord betyder då jag aldrig bott i England. Men om jag nu är adopterad från England har jag rätt attt få veta. Min morsa har bara gjort små antydningar om detta...hon är feg och rädd av sig och räddför förändringar...

  • Sommar­skugga­n
    Visa endast
    Fre 22 nov 2019 08:49 #11

    Bebisar förstår knappast innerbörden av jag ändå. Det finns många vuxna som inte kan uttala r ordentligt Det kan bero på tex kort tungband eller en talstörning. Det betyder inte att man är från england.

  • Fre 22 nov 2019 09:11 #12

    Den där teorin kan du bara glömma, säger jag som engelskalärare. Jag har även själv två-språkiga barn, och det fungerar helt enkelt inte så. För det första så kan man lära sig ett språk utan att bryta ungefär till tonåren. Dvs. ALLA svenskar som börjar lära sig engelska på lågstadiet skulle kunna prata det utan brytning. Resten är bara träning. De som får mycket praktisk träning kommer upp till den nivån. 

    En kollega till mig var au-pair i England i ett år - hon pratar helt utan brytning. Dvs hon var 19 år, var där ett år - sedan har man förstås all skol-engelska i bakgrunden - och så pratar hon helt flytande. Och det var ändå mer än 10 år sedan. Min äldste son har delvis vuxit upp med engelska, pratat det i sina första tre år tills vi flyttade till Sverige. Sedan har han glömt det nästan helt tills han började med engelska i årskurs 3. Han pratar nog också utan brytning, men han har pappa och mycket släkt på Irland och det håller förstås igång honom. 

    Jag ska inte gå in i alla detaljer när det gäller språk, men det man lär sig under första året i sitt liv har inte så stor betydelse - i alla fall inte när det gäller om man som vuxen pratar utan brytning. Och som någon sa, England adopterar inte bort barn till Sverige. Varför skulle de? Det finns säkert många barnlösa där och de som inte vill ha barn gör snarare abort (och man får göra abort där) än att adoptera bort barnet. 

  • Fre 22 nov 2019 09:18 #13
    andrew smith skrev 2019-11-22 07:45:55 följande:

    det första ord jag sa so m liten var jag på engelska, dvs jag I....och det var upprepade gånger...enligt morsan. det var inte så att jag hade gjort mig illa, utan det var upprepade gånger när jag ville något, då sade jag I,....och ingen fattade vad jag menade...allting enligt morsan. det finns ingen anledning att hitta på saker. så här är det bara...det här var på 60-talet, kanske 1966...då fanns det inga tvprogram p engelska, eller radiopogrm på engelska, heller...


    Du sa "aj" och menar att det måste varit engelska? Min andra sons första ord var "didi"  och "dudu" - vilket språk är detta då?? 

    Allvarligt, vilka fantasier! Barn säger vissa ljud, oavsett om det betyder något eller inte. Och det kan faktiskt inte ha betytt "I" på engelska, för att barn upp till ungefär 2 år inte har någon uppfattning av ett "jag". De vet inte vad det är. Därför säger de aldig "jag" utan pratar om sig själva i 3:e person. Alltså t.ex. inte "jag är trött" utan t.ex. "Emil är trött". 
  • Fre 22 nov 2019 09:53 #14

    1. Beställ hem ett dna-test så får du ju veta svart på vitt vilka gener du har

    2.är du adopterad finns det i våra svenska register, börja med folkbokföringen tex

    3. Landstingsarkivet kan ge svar på ev förlossningar om du begär ut dina egna papper från födseln/bvc/vaccination etc

  • andrew smith
    Visa endast
    Fre 22 nov 2019 10:29 #15 -3

    ja va hade man att väna sig här egentligen av ettt antal gnälltanter utanempati för ngn överhuvudtaget. et märks att det här är ett gnällforum för meelålderstanter, för män som skriver här får inga vettiga svar överhuvudaget här.  tack för mig gnälltanter,. 

  • Fre 22 nov 2019 10:32 #16
    andrew smith skrev 2019-11-22 10:29:32 följande:

    ja va hade man att väna sig här egentligen av ettt antal gnälltanter utanempati för ngn överhuvudtaget. et märks att det här är ett gnällforum för meelålderstanter, för män som skriver här får inga vettiga svar överhuvudaget här.  tack för mig gnälltanter,. 


    Det är du som gnäller. Du har ju fått massor med bra information.
  • Fre 22 nov 2019 10:38 #17
    andrew smith skrev 2019-11-22 10:29:32 följande:

    ja va hade man att väna sig här egentligen av ettt antal gnälltanter utanempati för ngn överhuvudtaget. et märks att det här är ett gnällforum för meelålderstanter, för män som skriver här får inga vettiga svar överhuvudaget här.  tack för mig gnälltanter,. 


    Vi kan omöjligt veta om du är adopterad utifrån gissningar om språk etc.

    Bäst är att faktiskt själv ta reda på hur det ligger till med tex olika arkiv, ta dna tex.
  • Fre 22 nov 2019 15:51 #18

    Ett DNA-test lär inte hjälpa särskilt mycket, det ger en mer allmän information om din härkomst. 

    Som Fjärilkär och andra är inne på så får du gå till svenska myndigheter. Du har väl ett svenskt pass? Där står din födelseort, eller om du är född i Sverige din födelseförsamling. 

    Är du född före 1991 kan du vända dig till Landsarkivet och be om ett utdrag ur "Födelse- och dopbok" för den församlingen (du kan göra detta via Riksarkivets hemsida).

    Är du född efter 1991 får du vända dig till Skatteverket.

    Oavsett när du är född kan du vända dig till Skatteverket och be om ett personbevis som utvisar faktiskt födelseort och eventuell adoption.

    Kanske är det helt enkelt så att din biologiska pappa var engelsman, och din mamma av någon anledning inte vill att det kommer fram?

  • Fre 22 nov 2019 16:12 #19
    andrew smith skrev 2019-11-22 10:29:32 följande:

    ja va hade man att väna sig här egentligen av ettt antal gnälltanter utanempati för ngn överhuvudtaget. et märks att det här är ett gnällforum för meelålderstanter, för män som skriver här får inga vettiga svar överhuvudaget här.  tack för mig gnälltanter,. 


    Man ärver inte språk, så det är inget gnäll när vi säger det... 
    Vad man däremot kan ärva är svans.......... Framförallt många som skriver trådar på fredagar har en sådan. 
    I'm not crazy... My reality is just diffrent than yours....
  • Fre 22 nov 2019 16:16 #20
    Fontana skrev 2019-11-22 15:51:43 följande:

    Kanske är det helt enkelt så att din biologiska pappa var engelsman, och din mamma av någon anledning inte vill att det kommer fram?


    Du inser att det inte funkar så eller hur?? Man ärver inte språk och dialekt... Annars skulle min kompis som är adopterad från Indien kunna indiska och det kan hon inte ett spår av!! DrömmerSkrattande


    Som sagt man kan inte ärva språk och dialekt det är något man lär sig genom livet. Och även språk du lär dig som liten kan du tappa om du inte pratar dem regelbundet. Har en annan kompis som adopterades som lite större (4-5) hen pratade ingen svenska när hen kom till sverige utan bara sitt lands språk. Men idag kan hen inget av det då ingen kring henne pratade det och höll det levande. Så hen är flytande på svenska istället. 


    I'm not crazy... My reality is just diffrent than yours....
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll