Sambeskattning sjukdom
Visst kan man se det som orättvist, men kontakter spelar ofta lika stor roll när det gäller arbete och uppdrag , det är väl lika orättvist det? Livet är helt enkelt inte rättvist.
Att många helst vill hyra ut sin hyreslägenhet till någon de åtminstone vet vem det är eller någon som ens barn / föräldrar /kollega /nära vän kan gå i god för om det gäller en längre period är väl inte så väldigt konstigt egentligen?
Vad HR med marknadshyror skulle fylla för funktion i Stockholms innerstad förstår jag absolut inte, det är ju att slänga pengar i sjön på exakt samma sätt som ni gör nu. Du skulle inte ha mer pengar över i månaden för att du hade förstahandskontrakt på en lägenhet med 20 000 i månadshyra än vad du har nu.
Du behöver inte alls hanka dig fram på andrahandsboenden och särskilt inte den typen av andrahandsboenden du har nu med 20 000 för 47 kvadrat i månadshyra, det har ju både jag och andra i tråden påpekat flera gånger.
Du kan köpa en bostadsrätt och då kommer du att kunna göra avdrag för den varje år. Då får du tillbaka en del av skatten.
Du förstår inte grundproblematiken. Jag har NOLL avundsjuka på att mina kursare har fått miljoner av sina föräldrar att köpa lägenheter för, att de fått HR till låga hyror mitt i city, att de har fått aktieportföljer som genererar avkastning varje år. Sådant är livet.
Det som STÖR mig något oerhört är att jag inte FÅR chansen att komma ikapp. Mina kursare kan enkelt få avkastning på sina bostäder, sina aktiekapital, sina bolag (ja vissa får det av föräldrarna). Många av de jag pluggade med tjänar inte ens hälften av vad jag gör. Men det spelar ingen roll. Klyftan mellan oss kommer öka oavsett hur jävla produktiv jag än är, vilken bostad jag än köper. Min lön beskattas så oerhört mycket hårdare än alla deras sidoinkomster. Får jag en löneökning på 100 000 per år får jag behålla 40 000 för staten. Om de realiserar en bistadsvinst, aktiekapital eller tar utdelning ur sina bolag på 100 000 får de behålla 78 000.
Det är kört från början för vanligt folk att ens hålla jämna steg, och du verkar älska det. Hur kommer det sig?