Stör mig på min man. M

Finns inget att göra. Min erfarenhet är att man dras till den här typen av män. Jag är likadan. Jag har tänkt som de ovan att jag dumpar skitet och hittar någon bättre, men de är precis lika goda kålsupare varenda man alltså. Och den gemensamma nämnaren är ju jag!

Jag är en hjälpsam person som gärna vill underlätta för min partner, men det slutar alltid med att de tar hela handen och tror att jag gillar att städa, laga mat och ta hand om allt praktiskt. Så försöker jag vara tydlig med vad jag vill, jag gör upp schema och frågar hur han gör på jobb som funkar bra där men inte hemma osv. Så slår det mig att jag tänker till mannen också. Han borde kunna lösa det själv. Är det dammigt och smutsigt eller inga rena kalsonger så borde han fatta det. Men jag säger till istället för att han ska se det. Skulle han göra något så vill de som du säger, ha beröm för det!

Jag är så trött på karlar. Har slängt ut min nuvarande flera gånger men han kommer lik förbannat tillbaka igen. Jag är patetisk och svag. Jag vet precis vad jag borde göra men när han står mitt emot mig så förmår jag inte att prata klartext.

En gång hittade han en tråd jag skrev. Då flyttade han självmant. Men så fort jag är glad igen så ska han sova en natt som blir en vecka som sedan blir en månad. Usch

Jag har som sagt släppt halva ansvaret till min man. Men det ger en hel del konsekvenser (eller möjligheter till självutveckling om man så vill): Det är dammigt. Det är smutsigt. Det finns inga rena kalsonger. Det luktar ständigt urin på toaletten. Sängkläderna luktar mossa. Både min mamma och svärmor pikar mig (mig!) ofta om hur sunkigt vi har det. Hans släktingar påpekar. Vårt barn går med omaka strumpor och smutsiga tröjor på min mans dagar och får se på tv en hel kväll. Ger jag upp och börjar städa och ta hand om barn? Nej! Numera har jag vant mig och släppt på kraven om hur huset ska se ut eller hur barnen måste uppfostras, det är rätt skönt faktiskt :) Det är inte hur man har det utan hur man tar det!

Tro mig, jag har försökt alla sätt som finns. Med förra mannen delade jag upp allt i tre delar. Hans, mitt och barnets. Jag tvättade till mig, lagade mat till mig, städade mitt, bytte min handduk, renbäddade min del av sängen. Det tog så mycket onödig energi!! För inget blev ju bättre av det, snarare så var jag löjlig och han ännu smutsigare. Detta är ju ett extremt vanligt fenomen. Men alla säger att lösningen är att byta man. Men ingen man jag vet förutom min pappa är den som ordnar i hemmet. Det kvittar ju. Jag kan dumpa hundratals män, jag kan få hundratals löften från alla nya jag träffar att de ska minsann dela arbetet med mig. Tills man blir seriösa, då är det plötsligt inte så viktigt längre med jämställt i hemmet. Då måste man bryta upp igen och igen.

Jag vill vara särbo. Jag vill lämna hans hem lika smutsigt som han tycker det är okej att det ska vara.

Men det blir alltid att mitt hem är trevligare och renare och därför är vi hos mig. Och det slutar med att sova över blir permanent med uppassningen som ingår när man är gäst..

Suck!!

Skulle gärna vilja höra från kvinnor som levt med en sådan man och fått honom att ändra sig?!

Det låter som om det skulle ta mycket energi att bara laga mat till sig själv, städa åt sig själv, bädda sängen på enbart på sin sida. Hur funkar det ens i ett hushåll med flera? Det låter nästan som en krigshandling. Och sånt tar ju energi, att kriga. Mitt förslag var ju snarare att lägga ned vapnen och acceptera. Det är mycket svårt, men det går. Det blir en sorts självutveckling. Man slipper ro runt i andras skit för man ser inte ens skiten. Alternativet är väl att vara särbo. Min egen mamma har valt att vara särbo i tjugo års tid pga liknande problem. Men att ändra en man (eller kvinna)? Går inte.

Det gick ganska bra faktiskt. Den idioten var dessutom hemma alltid medans jag arbetade 7 dagar i veckan. Han borde ha skött all markservice, men enligt honom gjorde han hur mycket som helst när jag var borta så han var trött precis som jag.

Det tar energi, det är sant. Enormt med energi går åt till helt fel saker. Det som hände var ju det klassiska vi kan läsa här från männen, dvs att min sexlust försvann. Varför skulle jag ha energi till sex när han inte lyfte ett finger hemma?

Ja man skulle nästan kunna tro att jag är arg på dig bara för att detta gör mig så upprörd. Men det är jag såklart inte! Det är stark att kunna släppa allt, men tyvärr så kommer det ifatt en förr eller senare.

Läste du tråden i somras om hon som inte skulle göra ett skit hemma på en vecka? Bara för att se när mannen själv tog tag i smutsen?

Det kanske var din tråd? Det slutade med att hon insåg att hon gjorde alldeles för mycket som var onödigt.

Jag provade det med. Mannen lämnade då tvätten (min smutsiga tvätt!!) till sin morsa. Som i sin tur undrade varför inte JAG tvättade.

Har du en son? Se till att lära honom hur man tar ansvar i hemmet och för familjen. Det är där det börjar gå snett. Jag är uppvuxen med en sjuk mamma och en pappa som gjorde allt. Antagligen är det därför jag är som jag är nu. Jag letar efter den killen som är som min far. Det är en sån man jag vill ha. Han försörjde oss, tog hand om hemmet, var en fantastisk pappa till oss, rättvis, han tog ut mig i arbetslivet tidigt och jag blev självständig ekonomiskt och praktiskt redan i högstadiet.

Terapi funkar inte heller. Det finns inget att göra. Man får leva med sig själv helt enkelt.

Ja, det låter jobbigt att leva så. Det var inte jag som startade tråden i somras men jag minns att jag läste den. Du skriver att röran till slut kommer ifatt en. Till viss del har det gjort det för mig då jag som sagt har börjat få pikar från kvinnliga släktingar om hur vi har det hemma. Det stör inte mig så mycket med själva hemmet. Jag har vant mig vid att det är halvdant allting, i tre år har det varit så här nu. Vi delar på ansvaret som sagt och jag försöker nöja mig med det. På något sätt så får vi det viktigaste gjort i alla fall. Och när vi har kommit ur småbarnsåren så blir det kanske bättre med städningen, inbillar jag mig. Jag har en son och ja! Jag ska lära honom om hur man sköter ett hushåll! Tack för rådet :) Din pappa låter som en ovanlig man. Men jag vet också såna män i bekantskapskretsen, dom finns men dom verkar vara i minoritet.