Förlät fruktansvärd otrohet - vad händer nu?

Varför ska man "komma över" sånt?

Borde man inte hellre vara med någon som älskar en o respekterar en? Inte nån som är med andra eller ens försöker vara med andra. Då finns inte kärleken där o det finns inget nån jäkla psykolog som kan säga nåt som hjälper

Han har varit otrogen och det är ingenting han kan få ogjort. Tycker du ska lämna honom, det fgår inte att glömma en otrohet. Har själv barn med en som var otrogen mot mig. Kämpade å led i 3 år. Insåg att tilliten var helt borta och det blev inte bättre med tiden snarare tvärtom.jag kunde inte sluta älta och han blev väldigt kontrollerande å även våldsam för han var hela tiden rädd att jag skulle lämna honom för det han gjort, det blev kaos med andra ord och vi kunde aldrig få tillbaka det vi hade.

Jag håller med om att det var för jävla respektlöst gjort av mannen och hade förstått ts om hon velat lämna honom, men nu har hon trots allt bestämt sig för att ge honom en chans till. Jag tror dock att det kommer att krävas väldigt mycket jobb för att lappa ihop äktenskapet.

Det här tror jag kommer att hända eftersom jag även utgår från din första tråd om hans otrohet. Du kommer att förinta dig själv, bli en skugga av ditt forna jag. Din man kommer att fortsätta vara otrogen, han vet ju att du förlåter honom. Era barn kommer att växa upp i ett hem där det inte existerar någon kärlek och ingen respekt. Ett kallt och dysfunktionell hem. Tyvärr.

Men först skriver du att du har förlåtit och sen har du inte det?

Jag menar att om man känner i sitt hjärta att man kan förlåta så ingår det att man släpper det. Du har uppenbarligen sagt att du förlåtit men du har egentligen inte gjort det (jag klandrar dig inte) men jag tror det är där problemet ligger. 

Jag hade aldrig kunnat glömma och gå vidare efter en sådan sak. Att vilja förlåta och säga det är en sak, att verkligen acceptera det och vara "fine" med det, det har jag svårt att förstå. (jag är man)

Oberoende om han är trogen eller inte i fortsättningen kommer du aldrig att glömma. Inte heller förlåta helt ut. Det kommer att krävas mycket arbete av er båda att fortsätta förhållandet under längre tid.

Håller med

Är inte det som att säga "ja det är väl dåligt att ta livet av sig men nu har ju hon trotts allt bestämt sig för att hon vill det"... om man tycker någon gjort ett självdestruktivt val så är det väl bra att man säger det?

PS! Man lappar aldrig ihop ett äktenskap efter en otrohet, man bygger ett nytt med samma eller en ny partner. 

Jag är man och känner inte igen mig alls så det där får stå för dig