Min man var på tjänsteresa, livet blev så mycket lättare. Skäms

Jag har märkt att mornarna blir mycket mer harmoniska och funkar bättre om min man jobbat natt och inte ?hjälper till? på mornarna... känns också lite konstigt att det känns bättre utan honom, men så är det...

Man är själv med sitt huvud och gör det man ska.

Utan att den andras tankar och göromål stör.

Varför skäms du? Det är väl han som ska skämmas som skapar merarbete.

Du är inte ensam... När maken kommer hem efter jobbet blir det alltid så mycket stök och oljud, inte blir det bättre av att han är stressad av hela sin tillvaro, där det ingår heltidsjobb som chef, ett barn på två år och ett hem med mig.

Jag är med sonen hela veckorna medan maken aldrig på något sätt lyckas "knäcka föräldrakoden", vilket leder till extra konflikter i onödan som jag ofta måste rädda upp. Helgerna är bland det värsta som finns numera, jag går redan på söndagarna och nästan längtar till måndag, maken trivs inte heller. Ibland önskar jag att han kunde jobba några timmar både lör+sön också. Ja jag skäms också lite grann men mest blir jag ledsen att det ska behöva vara så här =/

Känner också igen allt det andra, precis på pricken. Han skräpar ner utan att ta reda på efter sig och lämnar disk över halva köket. Sällan att han kan ta eget initiativ och göra någon av alla tusen småsaker som måste göras i hemmet utan det är jag som sköter det mesta här omkring, inklusive bil och trädgård. Och så undrar han varför det alltid tar mig minst en kvart extra att komma upp när vi ska sova...

Surfade du porr näe han var borta?

Välkänt faktum att när par skiljer sig så får kvinnan ökad livskvalitet och männen går ned sig.

Män är en belastning.

En stor skillnad är att när man är själv styr man helt planering och utförande och man vet att man har allt ansvar. Man lägger en rimlig ribba och klarar därmed det man föresatt sig.

När båda är hemma är det lätt att anta att den andre har koll och så börjar man med ett eget projekt och sen står båda där med var sitt halvklart projekt och inser att ingen har koll på barnen, planerat någon mat eller förebyggt att kidsen hittar på hyss.

Förstår inte att någon är förvånad över detta. Tycker det är uppenbart även i vardagen! Alltså, älskar min man och vill (iaf oftast) leva med honom pga det, (samt pga barnen när det krisar). Men uppenbart att han inte gör vardagen lättare arbetsmängdsmässigt. Däremot så gör han ju att jag kan åka och träna då och då. Så, alltså fungerar han lite som en barnvakt som bor hos oss och stökar ned. Har trevligt med honom ibland också såklart. Och sexlivet är såklart härligt. Men bedrövligt egentligen att det är lättare utan honom! Mänga män behöver steppa up!

Men vad är det för bebis du bor med??

Kanske hade passat er bättre att vara särbo.

Det är ju ditt dåliga samvete som är problemet. Varför tillåter du inte dig att göra allt det som du gjort den här veckan? Börja där.