Varför väljer inte alla kejsarsnitt?

Hej! Jag fick mina två första barn genom vaginal förlossning och dem två mellersta genom akut kejsarsnitt, så jag har fått känna på båda och även om det är skönt att slippa allt som har med värkar att göra så är ett kejsarsnitt lite för "tråkigt" för det första måste man ligga på uppvak i 4 timmar innan man får träffa sitt barn och man vill ju ha sitt barn med sig vartenda sekund om det går så det var jobbigt att inte ha en mobil med sig och ligga där ensam med sovande patienter och en stark längtan efter sitt barn. Jag var bara bedövad i benen och fick ändå ligga på uppvaket.. Jag tyckte att denna starten var en grund till en förlossningsdepression. Men fördelar med kejsarsnitt är väl ändå, att det är snabbt och smärtfritt under operationen, jag hade även mindre ont efter kejsarsnitt än vaginal förlossning, då var smärtan begränsad till snittet och efter vaginal förlossning så gör de ont i hela skrevet och man är när föder vaginalt så känner jag att smärtan i underlivet är svårare att hantera än buken då man ändå kissar och gör nr2 från underredet. Men trots det enkla i ett kejsarsnitt så valde jag att föda barn 5 vaginalt och efter två täta kejsarsnitt så var jag såklart tvungen att genomgå extra kontroller för att försäkras om att min livmoder skulle klara av en förlossning. Sagt och gjort födde jag henne vaginalt och det gick jättebra, ute på två timmar och ont som fan gör det, men att sen tänka tillbaka på alla små stunder under och efter förlossningen är guldvärt, man får ett starkt självförtroende efter att precis kämpat för kung och fosterland. Även om man i stunden bara vill packa väskan och åka hem, så är en vaginal förlossning inget jag hade velat missa, det är en upplevelse i sig som jag är tacksam för att få minnas. Kejsarsnitten var lite mindre intima och häftiga då där stod typ 10 läkare/sköterskor och barnskötare, som spelade in hela operationen med en röstinspelare, jag som mamma låg med massa maskiner och en duk för huvudet så jag och mannen kunde inte ens se vårt barn förrän dem visade över skynket. En trist känsla att inte få det där bandet med sitt barn att få upp barnet på sitt bröst och känna smärtan och allt helvete försvinna, det är såå starkt.

Men kejsarsnitt är såklart ett måste i vissa fall och då väljer man hellre det säkra de det osäkra.

Tycker man missar en stor poäng om man väljer bort vaginal förlossning. Det är å ena sidan lätt att bli överkörd i dagens förlossningsvård, men med rätt kunskaper innan du föder kan en förlossning bli den mest stärkande upplevelsen! Det räcker inte med att gå på mvc för där får du ingen förberedelse, det är snarare vården som förbereder sig för att ta emot dig. Nej man behöver gå riktiga profylaxkurser, läsa böcker både ren fakta och gärna förlossningsberättelser. Man ska läsa POSITIVA berättelser och våga tro på att sin egen förlossning kan bli lika bra.. mycket ligger i förväntningar och det positiva tänkandet. Sånt här är ganska främmande i dagens samhälle och vi litar ofta blint på vården. Men kom ihåg: Du är inte sjuk per automatik för att du är gravid och mycket som görs mot kvinnorna i förlossningsvården får oss att känna oss sjuka och att vi inte kan föda barn. (Finns det till exempel någon som helst anledning att tro att 70 % av alla förstföderskor inte kan föda sitt barn utan ?det behövs? värkstimulerande dropp!?) Det stämmer helt enkelt inte! Kroppen är faktiskt skapt för detta.

Kejsarsnitt är vi såklart tacksamma över att de också finns att tillgå när krisen väl är ett faktum!

Att föda vaginalt har väldigt stor inverkan på barnets kommande hälsa med tanke på bakterierna som den får i sig via sin mor. Ex allergi och glutenintolerans ökar när bakterier i underlivet inte kommer i kontakt med fostret vid födsel

Jag har fött två barn vaginalt med bara lustgas som smärtlindring, vilket var vad jag önskade. Jag var rädd, det gjorde väldigt ont och var jobbigt men jag kände på något sätt att jag ville utmana min rädsla. Våga att inte ha kontroll och låta kroppen sköta det. Jag har respekt för de som vill föda med kejsarsnitt men jag tror ändå att en komplikationsfri vaginal förlossning är det bästa för mor och barn. Jag mådde jättebra bara timmar efter andra förlossningen som var enklast (men ändå mest smärtsam).

Låt kvinnor välja,det handlar om deras kropp.Och många kvinnor som gick igenom kejsarsnitt fick inte välja.Både vaginal förlossning och snitt innebär risker.

Alla kanske inte vill ha ett stort ärr på magen. Jag födde barnet vaginalt och blev helt återställd men sen så fick jag ett utomkvedes och blev opererad och har nu ett urfult kejsarsnittsärr på magen. Blä. Hade gärna fött vaginalt 3 ggr till för att ha sluppit det ärret. Vissa får fina ärr men vissa får fula. 

Jag är rädd för kejsarsnitt och skulle aldrig välja det. Har fött två barn vaginalt, första gången var ganska jobbigt med mycket smärta men inga direkta komplikationer mer än några stygn så jag hade lite svårt att sitta i en vecka.
Andra var nog den häftligaste upplevelse jag haft, ont ja, men ändå underbar upplevelse. Jag skulle aldrig välja ks om jag blev gravid igen. Men tycker att alla ska få välja det som passar dem bäst.

Jag var helt inställd på vaginal förlossning och såg fram emot att få bebis på bröstet efter en enorm smärta. Min kompis brukar säga "man hämtar sina barn vid helvetes port".

Jag hade alla värkar, fick epidural och allt gick som det skulle men plötsligt hör bm inga hjärtljud och efter typ 2 minuter var jag sövd och det blev urakut snitt.

Jag och bebis klarade oss utan minsta komplikation och jag mådde toppen nästan direkt efter uppvaket.

Men ibland kan jag känna en viss sorg att jag aldrig "fött fram" mitt barn. Kommer aldrig få veta hur just krystandebiten känns.

Men huvudsaken är att barnet föddes fullt frisk.

Det enda positiva är väl att jag inte fick några skador i underlivet, inga problem att gå på toa efteråt m.m. Även att kroppen blev helt återställd nästan omgående.

Men frivilligt hade jag inte valt det.