Vilket det är också. Om du kan få biologiska barn och hittar någon som vill skaffa det med dig så är du i din fulla rätt att göra det. Ingen har rött att stoppa dug, tvinga i dig preventivmedel, tvångssterilisera, tvångsabortera. Så, en mänsklig rättighet att skaffa barn? Ja. Är trött på att folk hävdar att det ?inte är en mänsklig rättighet? att skaffa barn. JO det är just vad det är.
Nu har jag inte läst artikeln som det länkas till, så jag vet inget om sjukdomen alls.
Ärftligheten är olika för olika sjukdomar. Men jag antar att de som skaffar barn trots sjukdom själva anser att deras liv är värda att leva - trots sjukdomen.
Varför skaffar lågintelligenta barn? Varför skaffar fattiga barn? Varför skaffar ens någon alls barn, så som världen ser ut idag?
Jasså inte det. Vem har rätt att hindra någon från att skaffa barn då? Finns det någon som har rätt att tvinga i dig preventivmedel, tvångssterilisera dig eller tvångsabortera om du blivit gravid?
Var går gränsen då? Räcker det med att en förälder har typ pollenallergi för att räknas som "primitiv och oansvarig" om denne förökar sig? Ska man ta hänsyn till grad av sjukdom och vem bestämmer då var gränsen går?
Jag håller med dig TS, det är fruktansvärt själviskt. Ibland hjälper till och med den offentliga vården till, när de inte kan göra barn själva. Jag tänker t.ex. på en familj jag känner, där pappan har cystisk fibros - en sjukdom som orsakar oerhört mycket lidande, begränsningar och kort livslängd. Han kunde inte avla barn p.g.a. sin sjukdom (något med att sekretet i sperman var felaktigt sammansatt). Dom fick hjälp med mikroinjektion och IVF (alltså att ta en spermie och föra den direkt in i ägget). På så sätt har de skaffat två barn.
Det borde samhället inte ha hjälpt till med! För även om barnen inte är sjuka, så bär de genen vidare. Och om de blir gravida med män som bär samma gen, så blir barnet sjukt. Det går att göra "genetisk analys" och ta reda på sådant innan man skaffar barn med någon - MEN. Alla graviditeter är inte planerade. Och i nästa generation är risken stor att hela frågan har glömts bort, och att de barnen inte kommer att göra genetisk analys med sina respektive partners.
Det är mycket bättre att sådana gener dör ut. Det är fruktansvärt själviskt att skaffa barn fast man vet att man bär på dem! (Och i familjen som jag talade om, så är pappan dessutom själv sjuk, vilket innebär massor av begränsningar för barnen, då allt kretsar kring pappans sjukdom...)
Fast det är ju också flytande. Vad är lindring? Hur mycket besvär får något skapa och vem bestämmer det? Hyr fungerar det med sjukdomar som inte ger besvär hela tiden, som går i skov eller skapar problem först när den drabbade blir äldre? Hur många goda år måste man ha för att det ska vara okej? Hur fungerar det med psykiska åkommor som är svårare att mäta? Ja, du hör...
Ja, var och varannan människa lider av någonting eftersom att kroppen är oerhört komplex och det finns väldigt lite som är svart eller vitt.
Varför man inte kan döma människor hur som helst. För det är inte lätt och väldigt mycket kopplat till människor handlar om gråskalor.