Svårare idag att få bolån — I hela landet! Vad tror ni om detta samhällsfenomen?

Men artikeln nämner även unga familjer. Tänk dig att du bor i en dyr hyresrätt, en ung mamma och en ung pappa med löner på ca 20-25 000 i månaden före skatt och har 2-3 barn på det. Tror du att det är lätt att spara ihop 150 000 bara sådär då?

Förutsättningarna för en person som bor hemma att spara utan barn ser givetvis annorlunda ut.

Längre tillbaka behövdes tvärtom mycket högre egen insats och det var vanligt att arbetarfamiljer köpte eget hus lagom tills barnen var i övre tonåren. Detta har gått fram och tillbaka men generellt har husköpare fått mycket stora ekonomiska fördelar med låneavdrag. Personligen kan jag inte se varför det skulle gynnas ekonomiskt just att köpa sin bostad (eller hyra den av banken kanske är bättre uttryckt eftersom få slutbetalar sina hus idag). Problemet som jag ser det är inte om det är svårt att låna sig till hus utan att det blivit så svårt att få bostad utan att skuldsätta sig. Hyresrätterna har blivit mycket färre med ombildningsvågen som varit och marknadshyror är på väg.

Okej kanske så här att den ena får ut 18 och den andra 16 plus 3 i barnbidrag då så blir det 37 papp. Dra av 10 för hyran direkt plus 1000 för hemförsäkring, el, internet osv, kvar blir 26. Dra bort 6 för mat och kanske 3 för bensin, kvar blir 17 000. Dra sedan bort kostader för bilen typ vinterdäck/service etc och så ut det per år så kanske det hamnar på 1000. 16 kvar. Sedan tar du kostnader för typ tandläkare/läkare etc utslaget per år så blir det kanske 500. Sedan tar du bort ytterligare en 500-lapp för telefoner. Kvar är 15. Man behöver kläder, i snitt blir det kanske 2000 per månad. Nu är det 13 000 kvar. Hygienartiklar typ 1000 per månad. 12 kvar. Barnen har hobbys, kanske 1000 per månad. 11 kvar. Nöjen behöver alla, kanske 1000 kr per månad. Nu är det 10 kvar. Barnen fyller år/julafton/går på kalas etc, i snitt kanske 1000 kr per månad. Nu är det 9 papp kvar. Du är med i en fackförening, 1000 kronor för två personer. Nu är det 8 000 kr kvar. Du äter ute någon gång per månad, i snitt för 1000 kronor per månad för hela familjen. 7 000 kr kvar. Du har CSN-lån, 1000 kronor för två personer. 6 000 kronor kvar. Du går till optikern/använder linser för i snitt 500 kronor per månad. 5 500 kronor kvar. 500 per månad spenderar du kanske på Apoteket eller liknande. 5 000 kronor kvar. Fritids och förskola kostar ca 1 500 per månad. Då är vi nere på 4 500 kronor. Sedan ska vi inte glömma sparande. 500 kronor per barn och vi är nu nere på 3 000 kronor.

Hmm, har säkert glömt något samt så har jag räknat lågt på alla kostnader. Men kanske kan man spara 3 000 kronor per månad utifrån detta. Det är inte dålig disciplin det handlar om.

Intressant! Vilka poster då menar du?

Själv är jag kvar i facket eftersom när för många anställda inte är medlemmar förlorar facket sin legitimitet och kollektivavtalen försvinner förmodligen. Och i kollektivavtal finns sådana små detaljer framförhandlade som rätt till övertidsersättning om man jobbar mer än sin arbetstid, högre semesterlön än vad lagen säger, extra semesterveckor efter 40, eller att det över huvud taget ska förhandlas om löneförhöjning, årligen eller vid tjänsteförändringar. Juridiskt stöd vid ev konflikt med arbetsgivare kan också vara bra. Däremot gick jag ur A-kassan för flera år sedan eftersom det inte finns någon arbetslöshet inom mitt område.

Nej. Medelklass handlar om socialt kapital hemifrån eller en klassresa genom utbildning och tillägnande av medelklassens sociala kapital,  inte om inkomster. En rörläggare med 45 000 i månaden och nybyggd stor kåk i Rävemåla är arbetare, en bibliotekarie med 27 000 och hyresetta på Söder är medelklass (typ).

Yrkes- och lönemässigt flyter det ihop idag. En utbildad CNS-operatör, som har gått någon verkstadslinje på gymnasiet eller en kurs genom Af (traditionellt arbetarklass), kan ha samma jobb och tjäna lika mycket eller mer, som en högskoleingenjör (tradititionellt medelklass). Stjärnkockar (kock är ett traditionellt arbetaryrke) kan ta sig in i etablissemanget och bli rika. O.s.v..

De skillnader som kvarstår är utbildningen och det kulturella kapitalet. Medelklassföräldrar satsar på barnens utbildning och utveckling från tidiga år. Man väljer dagis och skola mycket genomtänkt. Barnen rider, dansar balett, spelar instrument, spelar tennis, spelar golf, åker slalom, seglar (lite beroende på kön och personlig fallenhet). Man läser mycket för barnen och uppmuntrar dem att läsa själva - ofta börjar barnen tidigt med vuxenböcker. Man går på museum, barnteater och så småningom vuxenteater, klassiska konserter och opera. I tonåren blir det språkresor och ofta ett år som utbyteselev utomlands. Barnen lär sig att uppskatta vällagad mat, fin dukning, så småningom kanske goda viner.

(Alla har förstås inte råd med allt det här, men har man själv fått en borgerlig uppfostran, så ser man till att barnen får så mycket av det här som man bara har råd med - även om det bara blir budgetvarianten, typ slalomskola i Åre i stället för i Alperna, kommunala musikskolan i stället för privat pianolärarinna, alla böcker lånade på bibliotek o.s.v.). 

I arbetarklassen har man inte det tänket att man ska satsa på sig själv eller på sina barn, att försöka förbättra sig själv eller sina barn. Man lever mer för stunden, och man ägnar sig åt den kultur och de nöjen som är inne för tillfället. Det blir TV-programmen, kvarterskrogen, folköl, starköl eller billigaste rödtjutet, schlagerfestivalen, fotboll, semester på Mallorca, Gran Canaria eller Thailand, har man inte råd med det så tar man en kryssning på Ålands hav eller med Tysklandsfärjan - och handlar massor av sprit tax-fritt, det är det primära...

Barnen uppmuntras inte att läsa något svårare än serietidningar, de spelar inga instrument, om de går på någon idrott alls så är det oftast lagsporter typ hockey, fotboll. Skulle de födas med någon talang, så får de inga möjligheter att utveckla den, för ingen lägger märke till det, och ingen skulle avstå från något annat (t.ex. thailandsresorna eller spriten) för att betala för privatundervisning, etc.. Barnen får gå i närmaste kommunala skolan oavsett hur dålig den är.