Hjälp mig att förstå min man, LÅNGT!

Anonym (Sweets) skrev 2019-12-04 10:00:32 följande:

Tack för ditt svar. Ja, jag har ofta tänkt att det skulle lättare själv för då har jag bara min dotter att ta hand om och inte honom också, samt känna den stressen över vad han härnäst kommer bli irriterad över. Men sedan minns jag den man han en gång ändå var som jag blev kär i..omtänksam, kärleksfull, allt roligt vi gjort och gör ibland..hans goda sidor..men det kan ju inte fortsätta såhär, och tyvärr skyller han det mesta på mig hur han agerar.

Klart han skyller på dig, allting är ditt fel. Eller hans gamla klasskompisars, eller regeringens, eller hans chefs, eller invandrarnas, eller något annat. Det är i alla fall inte hans fel, glöm det.

En typisk martyr, med andra ord. Bärande offerkofta 24/7.

Det är så lätt att minnas tillbaka till den där första, rosenskimrande tiden. Det är också väldigt lätt att med alla medel möjliga försöka hitta tillbaka dit.
Och jag har inget emot att man försöker, att man jobbar på sitt förhållande, men tyvärr tycker jag att detta låter ganska hopplöst.

Jag tycker att du ska fokusera på din dotter, bygga ett liv tillsammans med henne och strunta i gnällmånsen.
Om han inte kan acceptera att du träffar en kompis och att barn somnar vid lite olika tider i början, hur tror du då att det ska bli med julfirande, semestrar, VAB, lördagsgodis och alla andra möjliga konflikthärdar?

Skickar styrkekram och sympati

Anonym (Sweets) skrev 2019-12-04 12:17:03 följande:

Ja detta har vi gjort, massvis av gånger. det blir bra, för att sedan bli såhär igen. Att han blir arg över någonting. Det kan vara att jag har lite otrevlig ton mot honom pga sovit kasst pga vi faktiskt har en bebis (jag tar alla nätter i princip) eller som igår, att jag inte höll med honom och enl honom "försvarade min sak" Jag skulle gärna gå på familjerådgivning men han är inte öppen för det, funderar dock på gå själv för att få stöd någonstans. Det sista jag vill är att vår dotter ska växa upp såhär.

TS, nu har jag läst alla kommentarerna, speciellt dina egna, och de bildar för mig en enda stor, vrålande varningsklocka.

Jag har varit ihop med tre arslen till karlar och jag lovar dig, det blir inte bättre. Inte när det är såhär, inte när han hotar med att slå dig i gravidmagen och sedan säger att det var på skoj, inte när han ska vända din flicka emot dig.

Det finns bara en väg och den leder bort, och det är asjobbigt. Man känner skam, skuld, misslyckande, man tyngs av dåligt samvete, i huvudet maler tusentals tankar som alla börjar med "Om jag bara..."

Men du måste försöka, för din och din dotters skull, för ni förtjänar båda så mycket bättre än det här.

Och glöm inte att alla vi här på FL finns

Hjälp mig att förstå min man, LÅNGT!

INNEHÅLL