Du menar att DU har varit lycklig. Hon har uppenbarligen inte varit det.
Min erfarenhet av separationer är att kvinnan kämpat länge för att få mannen att förstå men ingen förändring har skett. Sen når kvinnan slutpunkten, begär skilsmässa eller träffar nån annan. Då först vaknar mannen men då har tåget redan gått.
Nästa grej som brukar hända är att barnen som också blivit försummade av pappan och har mycket starkare anknytning till mamma inte alls har lust att bo varannan vecka utan mamma i närheten och mår dåligt över att tvingas då den förut frånvarande pappan plötsligt får för sig att han har RÄTT till barnen. Infekterade vårdnadstvister utbryter, små barn tvingas att flytta fram och tillbaks trots att de mår dåligt av det, sedan när de blir tillräckligt stora för att inte länge kunna tvingas så vill de inte träffa pappa alls istället utav många år av tvång.