Anonym (R) skrev 2019-12-08 09:30:50 följande:
En förenkling som utgår från att män är skithögar utan känslor... Så simpelt är det inte. Krav från omvärden gör ibland att man måste prestera, man ska ha en bra karriär, åka utomlands, ha fin bil, vara lyckad på alla jävla sätt. Nånstans i det där räcker man inte till, och man märker inte själv vad som händer, inte för att man är en skit och inte för att man inte älskar sin partner utan för att hjulen bara snurrar fortare och fortare och man förlorar kontakten med sig själv och allt runtomkring. Så har det varit för mig. Jag önskar att jag hade förstått detta tidigare. Uppvaknandet kom när jag fick reda på den andre. Först då kunde jag se mig själv från ett annat perspektiv, för att jag blev tvingad att göra det. Jag tror inte vi reder ut detta, och även om det gör fruktansvärt ont så är det ok. Jag vill att hon ska vara lycklig, även om det innebär att hon inte är med mig. Jag gjorde valen som ledde fram till detta även om jag inte förstod det då, och jag får helt enkelr acceptera konsekvenserna.
Jag önskar bara att vi män var lite bättre på att prata om sånt här, tror att många hamnat i samma sits och precis som jag inte förstår...
Var och en är ansvarig för sina egna prioriteringar. Och som en parentes är kraven på oss kvinnor minst lika stora som på er män. Vi ska nämligen både göra karriär och ta hand om barn både känslomässigt och praktiskt (instagramnivå på det sistnämnda), hem (instsgramnivå på både inredning och matlagning/bakning) och man. Ja, för mannen kräver också att bli omhändertagen. Nåde kvinnan om hon inte orkar eller har lust! Och så ska vi naturligtvis vara smala, vältränade, välsminkade, välfriserade, ha prydliga naglar och vara välklädda. Så ta av dig offerkoftan och ta konsekvenserna av ditt beteende som den man du faktiskt är.
