• Fri 6 Dec 2019 08:06
    1862 visningar
    52 svar
    52
    1862

    Vad hat hänt med min sambos som (7år)

    Min sambo och jag träffades för över ett år sen, han har en påg på 7år varannan vecka och jag har en tös på 11år, heltid.

    När vi träffades så fungera allt bra. Min tös blev överlycklig att få någon att leka med och pågen tyckte det var kul. Han visa inte att han vantrivdes eller tyckte det var jobbigt att hans pappa hade hittat en tjej med barn.

    Ju längre det har gått i vårt förhållande så har det uppkommit problematik runt min sambos påg.

    Detta vet vi från skolan:

    Koncentrationssvårigheter i skolan (ej hemma)

    Svårt med läs och skiva (hade pappan oxå)

    Snabb att tillrättavisa sina kompisar i skolan. Inga skor där, du tappa pappret. Eller går vi i en affär så kan han påpeka att någon har tappat något och ska plocka upp efter folk.

    Innan min sambo träffa mig:

    Har sambon haft en hård uppfustran på pågen (han har haft de själv som barn)

    Gjort mycket för han som jag som ny inkommen i deras vardag tyckte att pågen skulle klara själv som då var 6år. Torka han på toaletten, kunde inte klä på sig ytterkläderna m.m (kanske lite överbeskyddande och ville att allt skulle bli bra)

    Det som händer nu och som har pågår upp och ner i 1år nu är, antingen trilskas/kivas pågen med oss eller så finns det något kognitivt. Han förstår ibland och vill inte förstå ibland, pratar inte med oss. Ibland tar han oss ordagrant på orden och ibland kan han förstå att han ska göra mer tex. Nu är det tid att gå och lägga sig. Han gör sig färdig och går och lägger sig. I denna mening innebär det att han även ska säga godnatt, men det gör han inte alltid, utan när han är klar blir det tyst, då hans pappa får gå in till han. Säger man inte godnatt. Du sa jag skulle lägga mig säger pågen. Innan har han kunna säga gonatt. Eller ett annat exempel. Han hade varit olydig, fick stå på sin matta i sovrummet. Han kissar ner den (då är han 7år), frågar varför han kissar på mattan. Du sa jag skulle stå här, ja men man kissar inte på mattan.

    Jag har jobbat med lss barn och är utbildad inom vården och barnomsorgen så jag kan lite tips och trix. Vi har kört schema med han. Ibland vill han inte förstå bilderna, ibland förstod han att en bild försvann och sakna den. Vi försökte ha samma schema hella tiden. Han kunde till slut schemat utantill. Nu kör vi inte schema längre. Kändes som det var för enkelt för han.

    Han fixar inte leka med min tös (Min tös är bra att anpassa sig till olika åldrar, tycker fortfarande det är kul att leka) vi har förstått att lekar eller spel som inte har regler, det förstår han inte. Han kan inte fantisera eller komma på själv.

    Vi har försöka låta han vara helt, inte alls pratat med han eller ge han direktiv. Då sitter han bara på rummet och leker. Tycker tydligen det är trevligt.

    Han leker bara med lego och traktorer. Inget annat.

    Har varit i kontakt med kuratorn i skolan, men får ingen hjälp då det inte är skolrelaterat. De vi upplever, finns inte i skolan.

    Vi har haft stora samtal med han. Trivs du, någon taskig till dig, är mamma snäll, vad vill du, vad tänker du på. Men vi får inga svar av han. Har förklarat för han att vi vill han bara väl. Vill du inte vara hos oss behöver du inte de du behöver inte leka eller prata med mig eller min tös om du inte vill. Men inga svar.

    Pratar med råd och stöd, men de var fullbokade.

    Han trilskas

    Stängt sig helt

    Vi är slut på resurser

    Min tös är frustrerad att ha Han i huset när de inte kan leka.

    Vår familj kretsar kring pågen hela tiden, och vi har inte många trevliga stunder tillsammans..

    Av hans beteende så har vi förstått att han är inte 7. Han är mer som en 5åring. Så vi sätter inga hårda krav på han.

    Han är som ett blankt papper.

    Kan äta frukost i sängen på helgerna och min tös pratar. Han är tyst tittar in i väggen.

    Han visar inga känslor.

    Gråter för de mesta för att få uppmärksamhet.

    Hur ska vi gå till väga? Har han någon bokstav?

    Det har hänt på intet år. Så länge håller väll inte trotsåldern på?

    Pratar hans mamma skit om hans pappa för att han och jag ska lämna varandra för att han kivar så mycket med oss .

    Hjälp!!!!!!

  • Svar på tråden Vad hat hänt med min sambos som (7år)
  • Anonym (Dez)
    Fri 6 Dec 2019 08:18
    #1
    +1

    Han är sjääälvklart autistisk. Nöjd?

    Vilka dumheter att tvinga ett barn att stå på en matta. Och så länge så han kissar på sig. Helt sjukt. Gå en föräldrakurs.

  • Anonym (.)
    Fri 6 Dec 2019 08:28
    #2
    +2

    Vad håller ni på med? Tvinga ett barn stå på en matta för olydnad? Och till den grad stackars pojken kissar på sig? Han vågade väl inte röra sig!!! Vad hade stackars pojken gjort för få stå på en matta?

    Ni verkar pressa pojken för mkt, verkar som han ska vara enligt er mall. Han kanske inte vill umgås med er så hellre på sitt rum.

    Och vaddå säga godnattrutin? Gör väl inget om pappan går in och säger godnatt. Det låter som ni haft pojken jättehårt hållen och sen nu helt plötsligt ska han tänka själv. Jag hoppas pojkeb har det bättre hos mamman

  • Anonym (.)
    Fri 6 Dec 2019 08:31
    #3
    +1

    Och vaddå inte prata med honom? Ni har alltså ignorerat pojken? Är väl en sak att inte styra in på lek men prata gör man ju oavsett med sitt barn. Förstår han hellre är på rummet om ni inte pratar med honom. Det där hoppas jag mamman får reda på..

  • Anonym (Jff)
    Fri 6 Dec 2019 08:33
    #4
    +1

    För det första så straffar man inte ett barn och låter det stå i "skamvrån" (mattan) för att hen varit olydig. För det andra så verkar det som att du pressar barnet för hårt och gör det till ett problem som inte ens hade behövt vara där från början. Och för det tredje så låter det som att ni flyttade ihop alldeles för tidigt och inte förberedde barnet för vad som skulle ske. Ni har bara kännt varandra i ett år och ni bor redan ihop och du försöker ta över mamma rollen och försöker tvinga in honom i en syskonroll som han inte vill ha. Klart han hellre vill sitta ensam i sitt rum och leka än att tvingas umgås och dela hem med ett annat barn och vuxen.

    På tal om att barnet inte torkade sig själv som 6 åring så är det faktiskt inte alla barn som kan det. Många har för bråttom iväg att leka så de slarvar och går runt med bajs i underkläderna.

    Och vad spelar det för roll om han inte vill säga god natt en kväll?

    Hur länge sen var det hans föräldrar gjorde slut?

  • Fri 6 Dec 2019 08:40
    #5
    +1

    Du skriver att du är utbildad inom vården och LSS. Hade förväntar mig att någon som är utbildad för att jobba med människor som är utsatta och behöver hjälp skulle ha lite bättre bemötande!

    Ni pressar honom och ställer tusen frågor om varför han är som han är. Han är 7 år, hur ska han kunna svara på allt det?

    Att han ska straffas genom någon slags time out och inte vågar eller kan säga att han behöver gå på toa är ju bara hemskt. Vad ska han lära sig av det?

    Han trivs med att sitta på sitt rum och leka själv. När ni lämnar honom ifred trivs han. Skolan ser inte alls de problem ni gör. Kan ju vara för att han mår bra och kan vara sig själv i skolan. Ser du något mönster här? När han får andrum så mår han bättre. Han behöver inte bli granskad och bedömd hela tiden, han behöver er kärlek och acceptans.

    Jag hade testat att bara vara positiv och uppmuntrande mot honom. Ge honom kärlek på hans villkor och ge honom tid att bli trygg i sitt eget hem.

    Kvarstår de problemen du beskriver efter ett halvår hade jag gått vidare och velat utreda dem.

  • Anonym (Lille pojk)
    Fri 6 Dec 2019 08:52
    #6
    +1

    * Tillrättar visar kanske andra för det är det ni gör med honom?

    * Kunde inte klä sig själv, pappan gjort det åt honom för att han vill det ska bli bra? Vågar kanske inte prova, rädd för att pappan ska tycka det blev fel.

    *Han försöker göra som han blir tillsagd med att gå och lägga sig, blir fel ändå. Han kanske vill att pappan ska komma och säga godnatt och bädda om?

    *Mattan? Verkligen? Vågar inte ens säga att han är kissnödig, sen få skäll för man kissat dessutom.

    *Ignorerar honom, usch. Och han verkar ju visst ha fantasi om han kan sitta och leka på sitt rum själv? Verkar ju som han trivs när ni inte kommenterar och klagar på honom.

    *Han kanske inte tycker det är roligt att leka med din dotter. Din dotter kan väl skaffa sig en kompis.

    Verkar inte som något är fel på honom utan på er. Jag tycker det låter som ni gett honom dåligt självförtroende så han inte vågar göra saker.

    Vad säger hans mamma?

  • Anonym (Plöts­ligt)
    Fri 6 Dec 2019 09:00
    #7

    Jag har en bekant vars pojke varit fullständigt normal fram till 5 års ålder. Då plötsligt blev han autistisk!! Nu (över 20 år senare) är han oförändrat, väldigt gravt autistisk, så han bor på boende och behöver ständig övervakning.

    Jag har ingen utbildning i saken men tycker det är otroligt hur någon kan ändras så radikalt, från att ha varit fullt normal i utvecklingen (kunde cykla själv etc) till att bli så...

  • Anonym (Tips från coache­n)
    Fri 6 Dec 2019 09:14
    #8
    +1

    Det är uppenbart att pappan skapat ett tvångsbeteende hos sonen genom att styra honom med järnhand, inte låta honom utvecklas i sin egen takt osv. Han är naturligtvis jättefrustrerad!

    Pappan måste tagga ner!!

  • Anonym (.....­)
    Fri 6 Dec 2019 09:24
    #9
    +1

    Ni låter faktiskt rätt läskiga... varför ska pojken stå på en matta eller tvingas säga gonatt?? Kanske pappans hårda uppfostran som sätter spår? Får han kärlek?

  • Fri 6 Dec 2019 09:42
    #10
    +1

    Inte många trevliga stunder skriver du. Men det är väl inte pojkens fel? Bara för att inte ni kan acceptera honom..

    Det är inte hans uppgift att skapa harmoni hemma, det är er! Varför hetsar ni honom när han inte gör nån illa eller är elak? Låt honom pyssla med det han gillar och visa honom omtanke ist, i allt ni gör och säger.

Svar på tråden Vad hat hänt med min sambos som (7år)