Läkarhjälp

Kan väl börja med att säga att jag är otroligt trött på livet pga detta. Varför? För att den ena parten inte hittar några fel, medan den andra tycker att jag är en hypokondriker.
Kan också passa på att skriva att jag är kille, 38 år gammal, 179 lång och väger just nu ca 103 kilo (bantade ner mig från 129 till 88 för ett par år sen, men har sakta gått upp i vikt igen men stannat runt 100 nu).

Allt började ungefär i mitten på november förra året. Fick plötsligt ont i magen och tappade totalt matlusten. Gjorde alla möjliga utredningar för att få bukt med problemet. Gick så långt att jag gjorde en gastroskopi, som tyvärr visade sig vara normal. Efter flera veckors intensiva besök på vårdcentraler och sjukhus fick jag till slut papaverin utskrivet, vilket ska lugna tarmarnas aktivitet. Då släppte plötsligt problemen. De försvann, puts väck. Då hade jag varit sjukskriven för första gången i mitt liv, i två veckor pga magen. Vi kom aldrig fram till vad som orsakade mina magsmärtor men eftersom de försvann så blev både jag och läkare glada och gick vidare med livet.

Vad jag minns då så kom smärtorna från ingenstans och försvann på precis samma sätt. Tyvärr kommer jag inte ihåg HUR det startade.

Nu kommer det som gör att jag är trött på livet. Smärtorna är tillbaka (DOCK inte samma typ av smärta). Dessa punkter som kommer här nu är viktiga, som jag vill ta med mig nästa gång jag går till vårdcentralen eller akuten. Jag var på VC för två veckor sen, de i princip garvade åt mig och sa till mig att vara lugn, banta och att jag är en frisk 38-årig kille. Jag fick dock göra en spirometri för att testa andningen, vilken visade sig vara normal, den är i helvete inte normal.

Jag vet att detta kommer låta helt sjukt, men det är också därför jag hoppas att smärtorna ska gå över, för jag vågar fan inte tillbaks för vårdhjälp. Men ok. För ett par veckor sedan bytte jag till vinterjacka, den satt rätt tajt, pga att jag gått upp en tio kilo på kanske 2-3 år (vet inte om detta var problemet förra året, men jag hade ju vinterjacka hela vintern då, smärtorna försvann runt jul förra året). Jag går just nu i högskola och åkte en morgon till skolan med pendeltåget. På väg till tåget kände jag att jag började få svårt att andas. Jag upplevde att jackan kanske satt för tajt, så jag öppnade den, då kändes det plötsligt lättare att andas, men andningen i sig var fortfarande tung och jag fick då ont i magen. Denna smärta satt i flera timmar. Medan denna smärta satt i (flera olika tillfällen), så kände jag att jag fick ta flera djupa andetag väldigt ofta, som att luften jag andades in, inte räckte till.

Morgonen därpå valde jag att åka i samma jacka till skolan men öppen. Just denna morgon var det svinkallt ute men jag kämpade på. Väl framme på tåget så valde jag att stänga jackan när jag satte mig ner på tåget. Detta gjorde att smärtorna kom tillbaks, ÄNNU värre.

I perioder har detta varit ett problem för mig, självklart har jag inte envisats med att gå runt i en trång jacka, men problemen uppstår ibland ändå, även utan jacka. Ofta när jag sitter ner har jag märkt, gärna framåtlutad. Jag mår faktiskt bäst när jag bara står upp. Det känns som att magen trycks åt på något sätt när jag sitter ner, men detta har aldrig varit ett problem förut, och jag har varit överviktig i princip hela livet, men nu runt 100 kilo så ser jag dock inte överdrivet överviktig ut, så det kanske låter mycket, men det är inte SÅ mycket. Det mesta sitter dock runt magen.

Ett annat exempel på när smärtan kommit är en kväll när jag satt och spelade spel med min bror på datorn. Magen hade varit glad hela dagen och jag var superglad över detta. Plötsligt känner jag blodsmak i munnen, ungefär som när man tränar extra hårt, men detta ledde plötsligt till att jag fick ont i magen igen. Varför?

Jag vet inte riktigt vad jag mer ska säga, annat än att jag då ibland har tung andning (vilket påverkar sömnen), ont i magen som jag inte kan styra över, blodsmak i munnen vid kanske 2-3 tillfällen. Jag har dock väldigt ofta en molande värk i magen som liksom aldrig ger med sig.

Kan väl även tillägga att jag inte har problem med varken avföring eller kiss.

För ett par veckor sedan när jag gjorde min spirometri så sa de ju att allt är bra och tittade på mig som att jag slösade deras tid. Vad ska jag göra? Jag vågar mig inte tillbaks till vårdcentralen, men jag känner å andra sidan för att lägga mig framför tåget om inget händer snart. Jag orkar inte ha så mkt problem med magen som jag har.

Jag upplever smärtan som att lungorna pressas sönder av revbenen, det är det närmsta en förklaring jag själv kan ge, och jag är långt ifrån en läkare.

Har även kollat diabetes, ibs, glutenintolerans och blindtarmsinflammation utan framgång.

Detta må vara det sjukaste ni läst men snälla hjälp mig, vad kan det vara?