Han jag är kär i raggar på min kompis och hon är intresserad
Lätt att låta lite krass, men det är ju sådär livet ser ut. Händer hela tiden. Inget unikt alls.
Anledningen till att jag reflekterar så, är för att det är lätt att sådana där saker växer en över huvudet. De blir skitstora och man tycker det är det mest speciella i världen.
Men det bästa sättet att hantera det, är ofta att andas lite och inse att sådant händer. Även polare man tyckt sig kunna lite på, glider i väg och man känner sig sviken.
Och det ÄR så klart jobbigt, men mitt tips är att inte göra det större än vad det faktiskt är. Lätt sagt, men svårt gjort.
Lycka till!