• Anonym (Heartbroken)

    Missfall och han sticker

    Fick missfall i helgen... min partner visar ingen omtanke, inga kramar etc utan sticker. Får höra av andra att han är ute och super... som vanligt

    Jag förstår att han är ledsen men gör man så...

  • Svar på tråden Missfall och han sticker
  • Anonym (Kvinna)

    Ingen rolig situation det förstår jag. Försök nu att se det som att skräpet tog hand om sig själv. Han blir ingen bra pappa med det beteendet. Vad ska han göra då vid andra kriser?

    Nä, försök hitta en bra man så småningom när du gått vidare.

    Att vara kär hjälper inte. För dig och ett framtida barn krävs att mycket viktigare saker fungerar. Sedan kan alla bryta ihop någon gång och livet går upp och ner osv. Men det är en annan sak än att springa ut och supa så fort det händer något.

  • Anonym (Heartbroken)

    Sant... Droppen är ju att han inte kommer hem, blockar mig och lämnar mig fast han vet hur ledsen jag är...

  • Anonym (Heartbroken)

    Ja han har sagt att alkoholen är hans trygghet även om han mår skit dagen efter... jag får väl inse att jag bara var en i mängden. Har sett på hans förflutna att kvinnorna avlöser varandra ganska snabbt... dvs han går från den ena till den andra antagligen pga att han inte klarar att vara själv... och antagligen pga att ingen orkar stanna i längden. Det verkar som om barnet var det enda han brydde sig om för när jag var gravid var han alltid desperat att komma tillbaka och var ångerfull. Så fort jag fick missfall var det game over...

  • Anonym (M)
    Anonym (öokljuhyj) skrev 2019-12-09 06:27:50 följande:

    Alla bearbetar sorg på sitt sätt, men det betyder inte att man beter sig illa mot sin partner. Han älskar alkoholen mer än dig. Hans beteende med att blocka dig kan också tyda på att han är lättad över missfallet och att han nu såg sin chans att dra för gott. 

    Bara han vet. Oavsett så har han betett sig så illa, så om du tar tillbaka honom nu blir det troligtvis ännu värre - han vet att han kan bete sig som ett svin. du stannar ändå. 

    Jag är själv i ett förhållande där jag är medberoende. Min man är dock inte missbrukare, han har psykisk ohälsa. Han vill dock inte göra nåt åt den, han säger sig vilja men inte orka, men inget jag gör får honom att ta tag i det heller, Så jag står också inför att lämna trots att jag älskar honom fortfarande. Men jag älskar den man han är när han mår bra. Han är inte den mannen idag och verkar inte vilja bli det heller. 

    Jag går under, jag orkar inte mer och jag vill inte bara existera längre, bara 'leva' på hans villkor. Jag vill LEVA, jag vill må bra utan att känna dåligt samvete. Jag vill känna att det är skönt och kul att komma hem, det gör jag inte idag. Men det gör ont, jätteont och det är fruktansvärt svårt. Jag har känt så här alldeles för långe och har tom hoppats på att han ska göra slut, hitta nån annan vad som helst för att slippa ta detta svåra beslut. Så kommer det inte att bli, det är jag och ingen annan som måste ta det beslutet. 

    Jag tycker att du ska kontakta mödravården och berätta vad som hänt. De har psykologer som du kan få prata med. Även om du vill prata med honom så har han tydligt visat att han inte är intresserad av att prata med dig och ju fortare du kan acceptera det och gå vidare, desto fortare kan du börja leva ditt liv och må bra. 

    Kram och lycka till! 


    Du är inte medberoende. Du lever med någon som är sjuk. Det är skillnad. Vill du lämna någon som är sjuk är det ditt val, men göm dig inte bakom någon omskrivning för att lätta ditt samvete. Det är bara svagt.
  • Anonym (Jana)

    Skaffa INTE barn med den här mannen. Du har fått en tydlig varning. Han kommer att lämna dig ensam på samma sätt efter att barnet är fött.

  • Anonym (Albina)
    Anonym (M) skrev 2019-12-09 07:08:09 följande:

    Du är inte medberoende. Du lever med någon som är sjuk. Det är skillnad. Vill du lämna någon som är sjuk är det ditt val, men göm dig inte bakom någon omskrivning för att lätta ditt samvete. Det är bara svagt.


    Till skillnad från missbruk menar du? Du vet att även missbruk klassificeras som sjukdom? Så att lämna den med psykisk ohälsa är inte skillnad mot den som sitter fast i ett missbruk.

    Och du kan definitivt vara medberoende - dvs uppfylla,de kriterierna- även till en människa utan ett substansmissbruk. Så fort man stannar i en relation för den andres skull. Trots att man själv far illa i relationen. Av nån känsla av ansvar och att den andres behov är viktigare än ens egna. När man gör våld på sig själv och ständigt anpassar sig efter den andre. Utan att den andre tar sitt ansvar och försöker förändra situationen. När man definierar sitt värde i relationen och värdet i relationen utifrån den andres behov. Tycker jag man gör väldigt klokt i att vända ljuset mot sig själv och se -varför- man gör det. Och så är medberoende en förklaring att titta på.
  • Anonym (Heartbroken)

    Lidande är lidande oavsett orsaken... Ibland måste man gå för att rädda sig själv

  • Anonym (Ebba)

    Hemskt med missfall.. men kanske var det för det bästa och du kan nu lämna honom och hitta något bättre. Att han i svåra tider går tillbaka till drickandet som ni haft problem med tidigare är inte positivt. Vill du verkligen föra in ett barn i den verkligheten och knyta dig själv till honom för alltid?

  • Anonym (Heartbroken)

    Det är precis så jag känner... han vet vilket helvete hans drickande medför... Han lovade dyrt och heligt för bara någon dag sedan att han ALDRIG skulle dricka igen...

Svar på tråden Missfall och han sticker