Flytta ut på landet eller inte?

Vi har valt bort landet just på grund av pendling till allt (tids- och kostnadskrävande helt bortsett från miljöaspekten). Nu bor vi med gångavstånd till både skola och mitt jobb, vi har kunnat skippa bil och allt är jättesmidigt. Det ställe som hade varit aktuellt på landet, där jag har rötter, har därtill mindre bra kollektivtrafik och närmaste kommunala skolorna är ganska dåliga sett både till umgängesmiljö, lärarbehörigheter och resultat (ungarna förväntas väl ändå börja i hemtjänsten och yrkesgymnasium utan intagningskrav efteråt och rektor tycker det räcker med att hälften av lärarna har någon utbildning...). närmaste andra skola (stockholmardominerad montessoriskola där ungarna inte ens talar landsdelens dialekt, känner folk som har barn där) skulle vi få sköta skjuts till själva. Enda barnaktivitet på orten (snarare grannorten) är fotboll. Jag trivdes bra där som barn på skolloven men dels höll vi oss där vi var då, inget skjutsande behövdes, dels var infrastrukturen mycket bättre, fler var fastboende och skola och affär fanns på nära håll.

Något som vissa bekanta som flyttat ut inte verkar ha fattat är att den sociala kontrollen kan vara ganska stor på landet, att grannar håller koll på och lägger sig i högt och lågt. Det har många goda sidor men den som flyttar ut i tron att ett hus på landet innebär att de ska få rå sig själva  kan bli överraskad.
(Vi har iofs rätt så hög social kontroll i trappen i stan också )