Min 1-åring är jättejobbig på nätterna och jag står inte ut längre

Men va? Om du är sjuk och båda är trötta, varför skulle då inte din man ta iaf sin del av ansvaret?

Är du föräldraledig, sjukskriven eller jobbar? Sjukskrivning kanske kan vara till hjälp?

Jag brainstormar lite:

Kan din man o du vara föräldralediga båda två ett tag o stötta varandra och dela nätterna då att båda får någon form av vila någon stund på dygnet.

Är du/ kan du bli sjukskriven och din man vara föräldraledig o stötta?

Kan den som är med barnet gå iväg så att den som vilar inte behöver höra?

Och Sen växla?

Kan ni få stöttning av mor- eller farföräldrar, syskon eller vänner?

Har du varit öppen med hur du mår så de får förståelse?

Kanske kan någon roa storasyskonet?

Jag brainstormar lite:

Kan din man o du vara föräldralediga båda två ett tag o stötta varandra och dela nätterna då att båda får någon form av vila någon stund på dygnet.

Är du/ kan du bli sjukskriven och din man vara föräldraledig o stötta?

Kan den som är med barnet gå iväg så att den som vilar inte behöver höra?

Och Sen växla?

Kan ni få stöttning av mor- eller farföräldrar, syskon eller vänner?

Har du varit öppen med hur du mår så de får förståelse?

Kanske kan någon roa storasyskonet?

All kärlek och styrka till dig!

Skulle du kunna prata med din läkare om hur du mår och försöka bli sjukskriven några månader? Under tiden skulle din man kunna vara föräldraledig.

Har du någon annan i någon av era familjer som skulle kunna komma och stötta er en period?

Håller med:
* var lediga båda två
* fråga om hjälp av BVC, kanske är något fel? Eller kan de hjälpa till med sömnproblemen?

Upplever du att han har ont någonstans? Sover han ok resten av natten eller är han mer arg och vill inte sova.

Det kan vara något fysiskt, typ något han inte tål som visar sig mer nu när han börjar äta mer själv.

Det kan också bara vara att han vaknar till och inte kommer till ro. Svårt veta men överlag brukar barn med ont i magen sova rätt oroligt överlag.

Hur ser eran boende-situation ut? Är det möjligt att äldre sonen och ena föräldern sover någonstans där de inte väcks av skriket?

Går det fixa ett rum till enbart yngsta sonen och en förälder? När min ena son var kring året så hade han en period när han vaknade och var vaken några timmar. Dock utan att vara arg. Men då hade vi ett rum med enbart en säng direkt på golvet och så dörren stängd så han kröp runt medan jag halvsov. Ibland hittade jag honom sen i fotändan på sängen, ibland fick jag hämta honom vid dörren för att han blev ledsen men oftast kröp han runt tills han ledsnade och återvände sen till mig. Var ovärderligt att få halvslumra och veta att inget farligt kunde hända.

Jag kanske var lite otydlig. Vi hjälps åt på nätterna. Nu ikväll sa han dock att han skulle vilja ta hela ansvaret för detta. Det är kanske en bra idé tills jag mår lite bättre, men jag får så dåligt samvete när jag inte gör ?min del?. Men jag antar att jag måste acceptera hur läget är, så kanske ska jag låta honom göra det.

Vi är föräldralediga 50% var, har varit hela hösten, och efter jul kommer min man vara ledig 80% och jag 20%. Jag har funderat på sjukskrivning, min läkare verkade tycka att det var en bra idé. Som det är nu känner jag dock att jobbdagarna är en chans att andas ut. Enda problemet är att jag inte får någon chans att sova igen när jag jobbar.

Försök att koppla bort det dåliga samvetet! Du är sjuk just nu och det bästa för familjen är att du blir frisk så snart det går. För att bli det behöver du ta emot den hjälp som erbjuds. Din man vill hjälpa och stötta dig genom att ta över de jobbiga nattningarna. Låt honom göra det

Bra!

Jag antar att ni testat att samsova? Testat att tex sitta i soffan med barnet i bärsele? Ger iaf mer vila än att gå runt. Ändra kvällsrutiner?

Tack för att du kommer med idéer och förslag. Vi har varit föräldralediga 50% var hela hösten, och efter jul kommer han vara hemma 80% och jag 20%. Egentligen vore nog sjukskrivning en bra idé för att komma ikapp med sömnen. (Har sovit 4-6 timmar uppdelat i flera månader nu.) Men som det känns nu behöver jag komma ifrån och få tid utan barnen för att orka. Så det känns mer stressande att tänka att jag skulle vara hemma jämt.

Min man sa ikväll att han vill ta hela ansvaret för nätterna tills jag mår bättre. Jag får dåligt samvete när jag inte gör min del, men han har kanske rätt i att det är den bästa lösningen.

Mina föräldrar skulle säkert hjälpa till om jag säger som det är, men jag har väldigt svårt att prata om sånt här, så vi kommer förmodligen inte be om hjälp. Jag förstår att det är dumt, men jag kan inte hjälpa att jag är sådan. Det är en av sakerna som jag pratar med min terapeut om.

De är barnvakt ofta dock, men vi lämnar inte ettåringen med dem över natten.