• Trallallaa

    Min 1-åring är jättejobbig på nätterna och jag står inte ut längre

    Jag har två barn, det ena är 4 år och det andra är ganska exakt 1 år. Förlossningen med yngsta barnet slutade oerhört traumatiskt. Livmodern brast men sjukvårdspersonalen behövde 40 minuter på sig att inse att de behövde göra ett urakut snitt. Det kanske inte låter länge, men det var 40 minuter med den värsta smärta man kan tänka sig (långt värre än förlossningsvärkar), och jag var helt hjälplös och trodde att jag skulle dö.

    Detta har nu resulterat i att jag har fått en depression i kombination med väldigt stark ångest, något som jag nyligen har sökt, och nu får, hjälp för. Att försöka hantera detta samtidigt som jag försöker vara en bra mamma och sköta allt annat i livet skulle vara nog. Men sedan ett par månader tillbaka har vår 1-åring börjat med ett nästintill outhärdligt beteende på natten.

    Han vaknar på kvällen eller natten och vägrar somna om. Går man inte och bär på honom så gallskriker han, och då väcker han såklart sin storebror. Detta håller han på med i upp till tre timmar. Min man är inte deprimerad, men slutkörd, så alternativet att jag skulle lämna över det mesta av ansvaret till honom finns inte.

    Jag orkar inte mer. Står inte ut.

    Vet inte vad jag vill med det här inlägget. Kanske få medlidande, höra om någon varit i samma sits, få råd och tips. Snälla inget dömande bara, det klarar jag inte just nu.

  • Svar på tråden Min 1-åring är jättejobbig på nätterna och jag står inte ut längre
  • Jemp
    Solblomma30 skrev 2019-12-20 09:30:33 följande:

    Men detta är ingen liten sak. Att överge (för det är vad det du föreslår är) ett litet barn i sjukhusmiljö är ett enormt övergrepp på barnet. Helt förkastligt. TS skriver att pappan är trött, men inte sjuk (deprimerad eller liknande). Alltså kan han ta mer av nätterna. Eller en släkting som kommer hem till familjen. Föräldrarna kan sjukskrivas och sova igen på dagtid. Det finns en massa möjligheter som funkar för både föräldrar och barn.

    För övrigt skulle det aldrig ske. Inget sjukhus tar emot barn på de premisserna. Idag vårdas sjuka barn alltid med sina föräldrar eller annan närstående. Enda fallet jag kan tänka mig är om föräldrarna till ett svårt cancersjukt barn (eller liknande) blir magsjuka och riskerar att smitta barnet som då riskerar att bli ännu sjukare. Då kanske barnet kan vårdas ensamt. Fast man försöker väl alltid hitta annan närstående som kan vara med barnet då. Friska barn hör inte hemma på sjukhus.

    Sömnproblem är jobbigt, speciellt när en förälder är deprimerad. Men man kan inte bortse från barnets grundläggande behov (rätten att känna sig trygg) för att en förälder är deprimerad. Då får pappan träda in, alternativt släkting (mor- eller farföräldrar och liknande). Om familjen inte klarar av att ta hand om barnet så blir väl i sista hand socialen inkopplad. Det är ju överhuvudtaget inte läget här i tråden, men det är väl vad som händer i slutänden om en familjesituation inte fungerar. Man lägger inte in ett friskt barn ensamt på sjukhus.

    Vi kanske ska lägga ner diskussionen så att TS kan få hjälp istället för att diskutera detta. Ursäkta TS.


    Jag håller med dig om att det både låter otroligt och rätt olämpligt. Till TS vill jag bara lyfta och poängtera att det är en helt annan sak att låta tex mormor och morfar(eller nån annan barnet känner) vara barnvakt! Ta emot sån avlastning om möjligheten finns.
  • LouL

    Du är inte ensam!! Jag har det sååå jobbigt just nu med min son som är 18 mån. I en veckas tid har han vaknat otaliga ggr på natten och varit ilsken, arg, trött, irriterad osv osv. Han slänger med kroppen mot mig, mot mitt huvud. Jag får inte röra honom bara vara där som en slagpåse. Pappa vill han inte ens se på och blir ursinnig om han försöker närma sig ens.

    Det enda som hjälper är att följa med honom ut ur rummet, för det är det enda han vill; att jag bär ut honom och visar att alla rum är släckta och alla sover. Sen går vi tillbaka till sängen och lyckas ibland somna om en stund till...

    Jag är precis som du; helt slut! Men självklart tycker att det du även går igenom på det psykiska planet är sjukt jobbigt och hoppas på att du blir bättre snart!

    Men vad gör vi åt dessa barn?? Tycker att det är många som verkar gå igenom samma sak men dessvärre ingen lösning eller tips på hjälp.

  • HeidiHR
    LouL skrev 2019-12-21 09:02:23 följande:

    Du är inte ensam!! Jag har det sååå jobbigt just nu med min son som är 18 mån. I en veckas tid har han vaknat otaliga ggr på natten och varit ilsken, arg, trött, irriterad osv osv. Han slänger med kroppen mot mig, mot mitt huvud. Jag får inte röra honom bara vara där som en slagpåse. Pappa vill han inte ens se på och blir ursinnig om han försöker närma sig ens.

    Det enda som hjälper är att följa med honom ut ur rummet, för det är det enda han vill; att jag bär ut honom och visar att alla rum är släckta och alla sover. Sen går vi tillbaka till sängen och lyckas ibland somna om en stund till...

    Jag är precis som du; helt slut! Men självklart tycker att det du även går igenom på det psykiska planet är sjukt jobbigt och hoppas på att du blir bättre snart!

    Men vad gör vi åt dessa barn?? Tycker att det är många som verkar gå igenom samma sak men dessvärre ingen lösning eller tips på hjälp.


    Jag tycker det där låter som nattskräck! Vår son beter sig likadant de nätter han har det, vaknar och gallskriker, är jättearg, puttar bort. Man måste gå ut ur rummet och ibland tom ut på balkongen för att bryta. Har fått tips om omega3 men det finns inte för så små barn (16 mån) utan alla är från 2 år...
  • LouL

    Tack HeidiHR! Jag har läst på lite nu och det mesta stämmer ju egentligen men jag blir ändå lite tveksam pga två saker: jag tycker att min son är vaken och hans gråt är liksom inget panik-gråt utan snarare ?jag-är-trött-gråt? lite mer gnälligt om du förstår.. Han känns mer arg på mig och puttar o slår sin kropp mot min. Sen har det hållit på VARJE natt i mer än en veckas tid! Tänker att nattskräck kommer och går?

    Tack för dina tips iaf, omega 3 känns intressant och bra oavsett ????

  • Trallallaa
    LouL skrev 2019-12-21 09:02:23 följande:

    Du är inte ensam!! Jag har det sååå jobbigt just nu med min son som är 18 mån. I en veckas tid har han vaknat otaliga ggr på natten och varit ilsken, arg, trött, irriterad osv osv. Han slänger med kroppen mot mig, mot mitt huvud. Jag får inte röra honom bara vara där som en slagpåse. Pappa vill han inte ens se på och blir ursinnig om han försöker närma sig ens.

    Det enda som hjälper är att följa med honom ut ur rummet, för det är det enda han vill; att jag bär ut honom och visar att alla rum är släckta och alla sover. Sen går vi tillbaka till sängen och lyckas ibland somna om en stund till...

    Jag är precis som du; helt slut! Men självklart tycker att det du även går igenom på det psykiska planet är sjukt jobbigt och hoppas på att du blir bättre snart!

    Men vad gör vi åt dessa barn?? Tycker att det är många som verkar gå igenom samma sak men dessvärre ingen lösning eller tips på hjälp.


    Nej, vad ska/kan man egentligen göra? Försöka tänka att det går över tillslut antar jag, men det är svårt, för när man är mitt i det känns det som att det kommer hålla på för evigt.

    Natten efter jag startade den här tråden var en riktig katastrofnatt. Jag sov tre timmar uppdelat på två pass. På eftermiddagen dagen efter kraschade jag helt och sov 15 timmar i sträck. Nu har vi berättat för mina föräldrar som kom och tog med sej storebror hem ett par nätter, och natten som var nu var 1-åringen ?bara? vaken 1.20. Så jag ska nog ta mej igenom det här också, men det är fruktansvärt tungt. Tack till alla som har svarat.
  • Sagast

    Jag var i liknande situation. Ring Bvc direkt och be om hjälp. Vi fick hjälp av barnmedicin som gjorde en utredning på sonen. Det finns sömnläkare för barn som kan hjälpa så få hjälp innan ni blir helt urlakade. För vår del gick det så långt att jag fick fysiska biverkningar, tappade tex känseln i händerna.

    Det kommer ordna sig men be om hjälp!??

  • Bleha

    Jag tror faktiskt att jag möjligtvis har en lösning på ert problem. 

    Det finns tyngdpåsar för små barn. Dessa påsar ger känslan av att vara omsluten eller kramad. Har en bevisad effekt att den gör att vi, vuxna som barn, somnar fortare, sover bättre, längre och vaknar mer sällan. Går att läsa forskning sant recensioner som visar på detta om du tvivlar!

    När barnet framför allt blir upprört när ni lägger ner det tyder på att det vill ha närhet, denna kan ge känslan av den närheten. 

    Det kostar en del 2k kronor iaf men det låter utifrån din beskrivning som att ni borde prova även om det kostade tredubbla. 

  • Trallallaa
    Sagast skrev 2019-12-21 16:42:36 följande:

    Jag var i liknande situation. Ring Bvc direkt och be om hjälp. Vi fick hjälp av barnmedicin som gjorde en utredning på sonen. Det finns sömnläkare för barn som kan hjälpa så få hjälp innan ni blir helt urlakade. För vår del gick det så långt att jag fick fysiska biverkningar, tappade tex känseln i händerna.

    Det kommer ordna sig men be om hjälp!??


    Vad resulterade utredningen i? Vilken hjälp fick ni?
  • Trallallaa
    Bleha skrev 2019-12-21 19:22:05 följande:

    Jag tror faktiskt att jag möjligtvis har en lösning på ert problem. 

    Det finns tyngdpåsar för små barn. Dessa påsar ger känslan av att vara omsluten eller kramad. Har en bevisad effekt att den gör att vi, vuxna som barn, somnar fortare, sover bättre, längre och vaknar mer sällan. Går att läsa forskning sant recensioner som visar på detta om du tvivlar!

    När barnet framför allt blir upprört när ni lägger ner det tyder på att det vill ha närhet, denna kan ge känslan av den närheten. 

    Det kostar en del 2k kronor iaf men det låter utifrån din beskrivning som att ni borde prova även om det kostade tredubbla. 


    Låter jätteintressant, det ska jag kolla upp. Tack för tipset!
  • Elsa03

    Hej! 


    Jag lider med dig:( Jag skaffade ett barn och det räckte för mig pga av alla sömnlösa nätter dem första 3 åren.
    Jag har haft det riktigt jobbigt med mitt barn som ej sov på nätterna och mannen som pluggade, var borta hela dagarna och var jättetrött för att hjälpa. Ändå tycker jag idag att jag inte borde tänka på honom så mycket som jag gjorde, för det resulterade till att jag gjorde nästan allt själv, blev utbränd och konsekvenserna har stannat kvar i min kropp i många år. Tänk på dig själv först och hur du kan få avlastning. Han kan hjälpa några nätter, din mamma nån natt, ersättning i stället för bröstmjölk, färdig Ecco barnmat och sov, sov sov så du orkar ...Stor kram och lycka till! 

  • 1234568
    Solblomma30 skrev 2019-12-19 23:07:59 följande:

    Vilken barnavdelning lägger in friska ettåringar med sömnproblem (och dessutom utan sina föräldrar?!?)? Alltså det låter för mig helt otroligt. Var det för 15 år sedan? Idag skulle det aldrig hända. På barnavdelningen finns bara plats för sjuka barn (och deras föräldrar). Ur ett psykologiskt perspektiv är det för övrigt helt oacceptabelt att separera ett barn från sin förälder på det viset och för en ettåring skulle det i princip med hundra procents säkerhet innebära ett enormt trauma. På fyrtiotalet skilde man barn med tuberkulos och liknande sjukdomar från föräldrarna och skickade dem ensamma till sjukhus för långa perioder. Idag skulle man aldrig göra så då man nu vet bättre. Sjuka barn vårdas tillsammans med förälder. Friska barn med sömnproblem tas om hand av närstående i hemmet och vid behov sjukskriver man båda föräldrar för att de ska klara vardagen.


    Händer hos oss hela tiden, vi har något som kallas sömnskola här (finland).

    Bebisar (6 mån-1 år) är på sjukhusets barnavdelning. Föräldrarna är där på dagen, men på natten sköter sköterskorna om dem och "lär dem sova". Som utmattad förälder är det ofta svårt att ens veta vad du ska göra på natten när bebisen skriker i timmar, och ännu svårare att vara konsekvent.

    På det här viset får föräldrarna sova, och bebisarna lär sig sova. Bra instruktioner när man åker hem efter några nätter, och man fortsätter hemma.

    Otroligt många familjer går ftån hemska nätter till lugna nätter efter sömnskolan. Detta ordnas av BVC här (sker på sjukhusets barnavdelning). Och innan ni hoppar på vårt system så ska ni veta att vår " barnvård" är högre rankad än sveriges. Och att barnen sover bättre efter det här visar ju på att det fungerar.

    Man ska väl inte behöva sjukskriva sig eller vara två hemma bara för att man inte får bebisen att sova?! Det låter osunt för hela familjen. En utomstående har betydligt bättre chanser att lyckas med att få en bebis att sova, än dom som är utmattade och känslomässigt inte klarar att genomföra det.

    Sjäkvklart kan man lämna en bebis på sjukhuset utan att världen rasar samman. Det att bebisen kommer hem och sover lungt och rofyllt efter det här berättar ju att bebisen inte tar skada.

    Som sagt, vi ligger steget före på det här. Jag tycker det är en jätte bra insats för utmattade föräldrar och bebisar som har svårt med sömnen.
  • Solblomma30
    1234568 skrev 2019-12-21 23:22:50 följande:

    Händer hos oss hela tiden, vi har något som kallas sömnskola här (finland).

    Bebisar (6 mån-1 år) är på sjukhusets barnavdelning. Föräldrarna är där på dagen, men på natten sköter sköterskorna om dem och "lär dem sova". Som utmattad förälder är det ofta svårt att ens veta vad du ska göra på natten när bebisen skriker i timmar, och ännu svårare att vara konsekvent.

    På det här viset får föräldrarna sova, och bebisarna lär sig sova. Bra instruktioner när man åker hem efter några nätter, och man fortsätter hemma.

    Otroligt många familjer går ftån hemska nätter till lugna nätter efter sömnskolan. Detta ordnas av BVC här (sker på sjukhusets barnavdelning). Och innan ni hoppar på vårt system så ska ni veta att vår " barnvård" är högre rankad än sveriges. Och att barnen sover bättre efter det här visar ju på att det fungerar.

    Man ska väl inte behöva sjukskriva sig eller vara två hemma bara för att man inte får bebisen att sova?! Det låter osunt för hela familjen. En utomstående har betydligt bättre chanser att lyckas med att få en bebis att sova, än dom som är utmattade och känslomässigt inte klarar att genomföra det.

    Sjäkvklart kan man lämna en bebis på sjukhuset utan att världen rasar samman. Det att bebisen kommer hem och sover lungt och rofyllt efter det här berättar ju att bebisen inte tar skada.

    Som sagt, vi ligger steget före på det här. Jag tycker det är en jätte bra insats för utmattade föräldrar och bebisar som har svårt med sömnen.


    Jag tycker att det är förkastligt, oavsett om det är statligt sanktionerat hos er i Finland eller ej. Det finns många exempel på företeelser som inte är bra för barn, som ändå är lagliga. I Storbritannien är det bl.a fortfarande lagligt att aga barn till en viss gräns (om det ligger inom gränsen för något som kallas reasonable punishment). I Sverige lämnas inte barn ensamma på sjukhus längre för att man idag vet att det inte är bra för barnet. Anknytningsteori är något man pratar mycket om i Sverige idag och att lämna ett barn ensam hos främmande vårdpersonal går helt emot vad som ger god anknytning.

    Så förfärande gammaldags att sovträna ett barn ensamt på institution på det viset. Jag tycker att ni ligger steget efter Sverige, inte före. Och det är inte osunt att sjukskriva två föräldrar om den ena lider av depression och deras gemensamma barn inte sover bra. Det är sunt. Då kan båda föräldrar få tid att sova någon gång på dygnet och barnet överges inte på en vårdavdelning.
  • 1234568
    Solblomma30 skrev 2019-12-22 20:50:12 följande:

    Jag tycker att det är förkastligt, oavsett om det är statligt sanktionerat hos er i Finland eller ej. Det finns många exempel på företeelser som inte är bra för barn, som ändå är lagliga. I Storbritannien är det bl.a fortfarande lagligt att aga barn till en viss gräns (om det ligger inom gränsen för något som kallas reasonable punishment). I Sverige lämnas inte barn ensamma på sjukhus längre för att man idag vet att det inte är bra för barnet. Anknytningsteori är något man pratar mycket om i Sverige idag och att lämna ett barn ensam hos främmande vårdpersonal går helt emot vad som ger god anknytning.

    Så förfärande gammaldags att sovträna ett barn ensamt på institution på det viset. Jag tycker att ni ligger steget efter Sverige, inte före. Och det är inte osunt att sjukskriva två föräldrar om den ena lider av depression och deras gemensamma barn inte sover bra. Det är sunt. Då kan båda föräldrar få tid att sova någon gång på dygnet och barnet överges inte på en vårdavdelning.


    Agan blev olaglig hos oss 1979. Så att jämföra Finland med Storbritannien som har skoluniformer, inte accepterar ensamstående osv är bara dumt.

    För 20 år sedan var Sverige långt före i utvecklingen på många plan. Resten av oss nordbor såg upp till er, och jag hörde till en av dom som flyttade till Sverige. Senaste 10 åren har ju er utveckling gått åt andra hållet, och vi andra funderar vaf som hänt med Sverige. Det är liksom så mycket..dårskap. Ta bara en titt på era skolor, eleverna styr den som tonåringar anser är bra. Lärarna står med bundna händer, och nivån på utbildningen har sjunkit ordentligt.

    Att lämna en bebis att sova på sjukhuset och skötas av en sköterska så att familjen ska orka, hur är det dåligt? Det är ett bättre allternativ än att en hel familj går på knä i kanske flera år. Lycklig utvilad förälder=lycklig bebis.

    Ni daltar på alla plan. Herregud, det finns en gräns. Barn tar inte skada av allt. Många av er vågar inte ens uppfostra sina barn längre. För höjer du rösten mot ett barn så kan soc ta dem. Och vi andra runtomkring er undrar vart ni drivit ert land?!

    Självklart ska man anknyta med sin bebis. Men ett par nätter på sjukhuset för att förbättre sömnen är inte en katastrof. Föröldern är även där när barnet somnar och vaknar på morgonen. Och det fungerar ju!

    Det är verkligen inte sunt att man ska bli deprimerad pga sin egen bebis. Två sjukskrivna är ju ett bra tecken på en icke fungerande situation.
  • Monkii
    1234568 skrev 2019-12-21 23:22:50 följande:

    Händer hos oss hela tiden, vi har något som kallas sömnskola här (finland).

    Bebisar (6 mån-1 år) är på sjukhusets barnavdelning. Föräldrarna är där på dagen, men på natten sköter sköterskorna om dem och "lär dem sova". Som utmattad förälder är det ofta svårt att ens veta vad du ska göra på natten när bebisen skriker i timmar, och ännu svårare att vara konsekvent.

    På det här viset får föräldrarna sova, och bebisarna lär sig sova. Bra instruktioner när man åker hem efter några nätter, och man fortsätter hemma.

    Otroligt många familjer går ftån hemska nätter till lugna nätter efter sömnskolan. Detta ordnas av BVC här (sker på sjukhusets barnavdelning). Och innan ni hoppar på vårt system så ska ni veta att vår " barnvård" är högre rankad än sveriges. Och att barnen sover bättre efter det här visar ju på att det fungerar.

    Man ska väl inte behöva sjukskriva sig eller vara två hemma bara för att man inte får bebisen att sova?! Det låter osunt för hela familjen. En utomstående har betydligt bättre chanser att lyckas med att få en bebis att sova, än dom som är utmattade och känslomässigt inte klarar att genomföra det.

    Sjäkvklart kan man lämna en bebis på sjukhuset utan att världen rasar samman. Det att bebisen kommer hem och sover lungt och rofyllt efter det här berättar ju att bebisen inte tar skada.

    Som sagt, vi ligger steget före på det här. Jag tycker det är en jätte bra insats för utmattade föräldrar och bebisar som har svårt med sömnen.


    Hur går träningen till? Skulle man inte kunna lära föräldrarna hur man gör så att de kan göra det hemma?
  • Jemp
    1234568 skrev 2019-12-21 23:22:50 följande:

    Händer hos oss hela tiden, vi har något som kallas sömnskola här (finland).

    Bebisar (6 mån-1 år) är på sjukhusets barnavdelning. Föräldrarna är där på dagen, men på natten sköter sköterskorna om dem och "lär dem sova". Som utmattad förälder är det ofta svårt att ens veta vad du ska göra på natten när bebisen skriker i timmar, och ännu svårare att vara konsekvent.

    På det här viset får föräldrarna sova, och bebisarna lär sig sova. Bra instruktioner när man åker hem efter några nätter, och man fortsätter hemma.

    Otroligt många familjer går ftån hemska nätter till lugna nätter efter sömnskolan. Detta ordnas av BVC här (sker på sjukhusets barnavdelning). Och innan ni hoppar på vårt system så ska ni veta att vår " barnvård" är högre rankad än sveriges. Och att barnen sover bättre efter det här visar ju på att det fungerar.

    Man ska väl inte behöva sjukskriva sig eller vara två hemma bara för att man inte får bebisen att sova?! Det låter osunt för hela familjen. En utomstående har betydligt bättre chanser att lyckas med att få en bebis att sova, än dom som är utmattade och känslomässigt inte klarar att genomföra det.

    Sjäkvklart kan man lämna en bebis på sjukhuset utan att världen rasar samman. Det att bebisen kommer hem och sover lungt och rofyllt efter det här berättar ju att bebisen inte tar skada.

    Som sagt, vi ligger steget före på det här. Jag tycker det är en jätte bra insats för utmattade föräldrar och bebisar som har svårt med sömnen.


    Vilken forskning stödjer det? Hur går "sömnskolan" till? (Själv tänker jag ju automatiskt på 5 minutersmetoder men har ingen aning...) att lära barn sova med konsekvens etc låter ju förlegat.

    Vet inte vad vården i Finland har för resurser men här finns det nog viktigare hål att fylla.
Svar på tråden Min 1-åring är jättejobbig på nätterna och jag står inte ut längre