Få ett barn att somna på egen hand, 4 1/5 åring

Nu är inte det här skrivet i sten men iaf en rekommendation: https://www.medicalert.org.au/news/2018/02/26/what-time-should-your-kids-go-to-bed

TS, det enda rätta är tyvärr att ta tjuren vid hornen och sluta sova i sängen för att natta den äldre. Ju fler mentala kryckor ett barn blir beroende av desto svårare blir det för dem att somna på egen hand samt somna om under nätterna, om de vaknar till.

Jag tolkar det som att barnet behöver närhet, fullständigt naturligt, jättebra att ni har sagostund, ni kanske ska utöka till två sagor, kanske använda det som en muta för att du sitter precis bredvid sängen istället?

Jag tror på human avvänjning för små barn, ta ett moment i taget. Med andra ord, lämna rummet kommer mycket senare ("pappa ska bara titta till syskonet, kommer om en minut" osv, förläng tiden, barnet kan läsa saga själv under tiden när det är äldre). Första steget kanske ska vara att helt enkelt sitta upp i sängen bredvid barnet, det finns säkert saker ni själva kommer på, men inte för många steg eftersom det kommer att ta ett bra tag för barnet att vänja sig vid nya rutiner.

Kommunikation är viktigt, t ex kan man informera före, "ikväll ska pappa sitta på stolen istället medan vi läser saga och sedan blir det kram och god natt". Barnet är så pass stort att man också kan använda empati och förklara att pappa faktiskt får inte i nacke och rygg av att ligga ner i sängen men att man gärna sitter en stund i fin gemenskap tills barnet somnar.

Ja, det var några av mina idéer iaf.

Nu vet jag inte hur mycket just ni har upplevt redan men det kanske finns andra som behöver den här informationen så jag försöker så gott jag kan.

Det här är ju en ålder då mardrömmar kan bli vanligt, så kanske inget insomningsproblem som så men kan förekomma, helt naturligt då hjärnan processar enormt mycket information varje dag. Undvik sådant som "monsterspray", det bekräftar bara för barnet att monstren under sängen faktiskt finns. Visa hellre med en ficklampa att de inte gör det. Logiken måste trummas in tills den trumfar den emotionella reaktionen.

Er son är ju rätt van att ha ett syskon vid det här laget men det kan komma perioder av regression, alltså att de verkar gå bakåt i utvecklingen, lägger sig till med gamla vanor som de egentligen vuxit ifrån. Det har att göra med syskon/tidkonkurrens och också helt naturligt. Gör bara ingen stor grej av det men resonera som så att han ju faktiskt har slutat med, vad det nu än är, napp osv. Det kan också bli lite sängvätning av samma orsaker, även om det kan finnas många andra orsaker annars, det får man bedöma om det händer.

Nu är han som sagt ganska stor men en del barn blir superberoende av omständigheter vid sänggåendet, det kan vara allt från att just DEN lampan ska vara tänd varje dag, eller att den måste ha ett gosedjur hos sig, eller att rutinen ska se exakt ut som den alltid har gjort. Ni märker själva hur känsligt barnet är och så länge det inte är några konstigheter kan man gott o väl ha de rutiner man alltid haft, till rimliga gränser. Ni märker också om det går överstyr, blir det som tvångstankar måste ni bryta mönstret.

Relaterat till detta är grundregeln att det ska vara likadant när barnet somnar så som det är om barnet skulle vakna mitt i natten, det ger trygghet och minskar behovet av föräldrarna på sikt. Man släcker alltså helst alla lampor innan barnet somnar helt så det inte vaknar förskräckt i totalt mörker. Vill man ha nattlampa kan man köpa sådana där man sätter i eluttaget, finns t ex på Ikea, och de kan vara i hallen utanför sovrummen med dörren lite på glänt. Då ser barnet också om det vill ta sig till föräldrarna mitt i natten utan att försöka snubbla fram i mörker och bli rädd för den sakens skull.

Oavsett vilka problem ett barn än kan ha vid insomning ska det bemötas med lugn och förståelse, det är klart det kan vara jobbigt på olika sätt. Man bekräftar barnets känslor men det betyder inte att man går med på vilka krav som helst. "Pappa förstår att du tycker att det är jättemysigt att gosa i sängen/att du inte vill bli lämnad ensam/att du blir ledsen/etc, och det är helt ok. Men pappa finns här precis bredvid dig och stannar tills du somnar", till exempel.

Barnet kan bli väldigt upprört av nya gränser men man håller sig lugn och konsekvent, inom rimliga gränser. Man ska så klart alltid trösta, men det får inte bli ett sätt för barnet att vinna mark för den sakens skull. Och när man väl har läst sina sagor, eller vad man nu gör innan barnet ska sova, man släcker lampan osv, sedan sitter man tyst. Inte springa och hämta vatten, inte läsa någon extra saga, inte sitta och ha samtal, det kan vänta till dagen efter. Man ser till att barnet har ätit sig mätt och minskat på vätskorna någon timme innan sängdags, annars är det så klart helt ok att få gå upp och kissa vid behov. Men helt tyst alltså.

Man lär sig allt eftersom och det kanske finns fler som kan tipsa om andra saker som jag inte tänkt på :) Jag hoppas iaf på att få fler infallsvinklar från andra och få ännu mer kött på benen ;)

Det låter ju som det gick väldigt bra där i början! :) Grejen är att man fortsätter tills det fungerar och han somnar, synd att du skulle jobba så klart men det kan ju krocka på det sättet oavsett när man tar den här biten. Fortsätt alltså göra på precis samma sätt, kväll efter kväll, även om det blir sent. Till slut fastnar det.

Det gör inget att man inte orkar direkt så här men långsiktig konsekvens av att ibland ge upp om gå tillbaka till det gamla mönstret är att han lär sig att 1) han får sin vilja igenom bara han är ihärdig och det i sin tur förstärker hans beteende samt 2) att det tar otroligt mycket längre tid för honom och er att nå i mål.

Första gången han lyckas somna utan dig/er ska ni naturligtvis berömma honom ordentligt dagen efter! :) Och gärna då och då en period så det blir positiv förstärkning. Att somna själv är en konst som många, men inte alla (inte ens vuxna), lär sig och ju mer man kan hjälpa honom mot detta är bara bra.