Nygift och otrogen

Själv hade jag gått (med min man) i samtal pga detta. I mitt fall till präst, är du inte troende så till en terapeut eller ett gift par som har en fin relation som ni kan vända er till.

Viktigt att inte bara säga ok för denna gång och leva vidare, skaffa ett till barn och medan du ligger höggravid knullar han vidare.

Han behöver faktiskt prata och förstå hur fel han har agerat och att det inte får hända igen.

Du måste också fortsättningsvis kunna lita på honom till 100 procent, och det ligger hos dig.

Lycka till i er framtida relation, hoppas den blir finare och starkare!

När man bli bedragen så ställs man inför ett väldigt tufft val, att bryta upp förhållande, gå miste om tryggheten, få begränsad ekonomi, gå miste om halva tiden med sina barn, behöva börja om på nytt, etc, etc...eller förlåta och ha kvar allt. Inte så konstigt att många väljer att vara kvar, för när ens värld ställs upp och ner så är det naturligt att klamra sig fast vid det kända och trygga. Men det är inte nödvändigtvis alltid rätt beslut. Det finns ju en anledning till att många förhållanden (om int majoriteten?) där otrohet förekommit spricker efter efter några åt trotts tappra försök att rädda det.

Precis som den som är otrogen använder alla försvarsmekanismer för att skydda sig själv och sin självbild så använder även den som blivit bedragen alla försvarsmekanismer för att rättfärdiga för sig själv att stanna. Att stanna är inte alltid ett rationellt beslut utan många ggr en produkt av rädsla för alternativen och det är väldigt mänskligt och fullt naturligt, men det kännas lite naivt och ytligt att säga, att man bara ska glädjas åt att "det gått bra för dem" för bara för att man gett sin partner en andra chans så är det långt ifrån klart och det finns inga som helst garantier för att det kommer hålla eller att man inte kommer bli sviken igen och bli mer sårad än vad man redan blivit. Det kan gå hur som helst, att ge någon en andra chans är i stor sett ett experiment, man ger den andra personen en chans att visa att den är värd att fortsätta leva med, punkt. Mer än så är det faktiskt inte. Det är en chansning som kan bära eller brista och det är kanske bättre att se det just så realistiskt än överromantiserat skimmer.

Terapi är bra men heller ingen garanti för någonting. Terapi är 100% beroende av att båda partner kan vara helt ärliga och transparanta och lägga alla korten på bordet. Om den ene är det men den andra bara säger vad den förväntas säga för att få en andra chans så ger terapi absolut ingenting.

Obs! Jag säger inte att TS ska ändra sig och dra istället. Det jag säger är att ge sin otrogna partner en andra chans är inget annat än en chansning som kan bära eller brista och att det är bra att försöka ha en realistisk syn på det och inte vara naiv.